Stinastar RSS feed

Kryddv�gen

Idag är det ett år sedan vi fick tillgång till vårat hus här på Kryddvägen. Vårat hus, tillsammans med 10 andra hus i samma stil, byggdes år 1987 i samband med Nyköpings 200(?)-årsjubileum och har därefter fått namnet Jubileumshusen. Från början var husen bostadsrätter men i samband med att vi köpte huset blev det fristående villor och vi har numera en samfällighet tillsammans.

Under året som gått har vi lärt känna eller blivit bekanta med de flesta av grannarna här i Jubileumshusen. Man kan säga att alla grannar här vet det mesta om de andra grannarna eftersom alla grannar berättar allt om alla andra grannar. Alltså, kanske inte varandras inre hemligheter, men saker som siffran på den senaste elräkningen, köksrenoveringar, dräneringar, mängd vattenförbrukning på ett år, flyttankar, renoveringstankar, barnafödslar, kompostering, trädgårdsplanering, värmepannestatus, felparkering av bilar, snöskottning, att soptunnorna rullas fram varannan torsdag och så vidare.

Man kan säga att vi bor på verklighetens svenska motsvarighet av Wisteria Lane. Frånsett antal mord och otrohetsaffärer. Vi har iallafall 5 kvinnor i barnafödande ålder, vi har den gamla söta damen (men vår dam lägger inte näsan i blöt, tvärtom). Ja, man kan säga att vi har fått det goda Wisteria Lane. Vi bor på gräddhyllan av Kryddvägen. Om man med grädde syftar på att våra från början vita putsfasader genom åren gulnat lite och numera fått en gräddliknande färg. Och om man med hylla syftar på att vi bor högst upp på Kryddvägen.

För några år sedan kunde jag inte tänka mig att jag någon gång i framtiden skulle känna mig tillfreds av att bo i ett hus i ett villakvarter i Nyköping och leva Svenssonliv. Idag känner jag att det är den ultimata boendeformen. Vi har vattnet några hundra meter nedanför tomten, vi har blåbärsskogen runt hörnet (om än lite förkrympt då de skövlat halva skogen för att ge plats åt nybyggnation) och vi har en timmes tågfärd till huvudstaden.

Vi är även ganska internationella här på Kryddvägen. Vår ena granne är dansk och våra andra grannar är tyska och vi har sötaste flickan adopterad från Sydafrika tvärs över gatan.

Ett år har gått och vi trivs. Här kommer vi att stanna kvar i många år framöver.

Bloggsugen

Det händer inte ofta nuförtiden men ikväll är jag sugen på att blogga. Synd då, att jag inte kommer på något att blogga om. Sitter just nu och tänker på vad som har flugit igenom mitt huvud under dagen.. Hm, jo, idag kom jag fram till att jag och Roo har varit ifrån barnen EN natt sedan vi fick Lova. EN natt! EN enda natt har Lova och Elvira varit ifrån båda sina föräldrar sedan de föddes. EN natt i november var vi ifrån barnen båda två samtidigt. Det kanske inte är ovanligt att det blir så, vad vet jag. Den natten var vi på bröllopsfest i Linköping för paret Broberg. Fru Broberg (även kallad Lina) har 3 (!) systrar. Världens mest underhållande systrar. Det var verkligen bröllopsunderhållning i världsklass och jag har fnissat åt Linas systrars uppträdande sedan dess.

Den där OS-mössan jag bloggade om. Det verkar vara fler än jag och Roo som tycker att den är väldigt fin. Jag har inte haft så många besökare på min blogg sedan jag skrev om OS-mössan. Så intressant är alltså min blogg. OS-mössan var det bästa jag någonsin skrivit om?!

Jag börjar tro att min blogg är så ointressant att folk börjar hymla om att de läser den. Det är inget folk pratar högt om. Som hemorojder och analklåda. Vissa har till och med gått så långt att de skriver anonyma inlägg. Ibland är inläggen så anonyma att de inte ens syns! När de anonyma inläggen kommer in så handlar de självklart om... OS-mössan! Idag fick jag ett meddelande i min inkorg på Facebook där det stod =

Om du undrar vem som är den anonyma som kommenterat på din blogg så är det jag. Jag vet inte vad lyckades med, för det första så kommenterade jag på det där om os-mössan, och så blev det anonymt med ingen text på ett helt annat inlägg. Hur bra är jag liksom dårå, helt jävla värdelös på att kommentera blir mitt svar.

Avsändaren är en kär gammal vän som tidigare inte har haft några problem med att kommentera min blogg. Det luktar hemorojder om det här.

Om ni undrar varför jag skriver ett så otroligt ointressant och självdestruktivt blogginlägg om detta triviala ämne så är förklaringen att jag vill få in OS-mössan så många gånger det är möjligt eftersom jag har förstått att det är den som ska sätta min blogg på världskartan.

Tack OS-mössan OS-mössan OS-mössan OS-mössan OS-mössan OS-mössan stjärnstopp.

Självklart har jag en baktänke med vissa andra ordval också..

Milo har anl�nt!

Igår var jag förväntansfull. Idag är jag bara så glad! Lova och Viran har fått en liten kusin till. Roo ringde mig och berättade den roliga nyheten när jag och barnen var på väg hem från dagis. Han berättade att det blev en pojke. Jag som trott att det skulle komma ut en liten flicka. När vi lagt på var jag tvungen att ringa upp honom igen och fråga om han verkligen inte skojade. Det gjorde han inte.

För ett par timmar sedan fick jag ett sms av Roobins syster. Hon berättade att bebisen heter Milo. Jag blev tårögd och började längta. Längta till den 19 mars när vi ska åka till Schweiz och få träffa en nästan nykläckt liten Milo. Helst skulle jag vilja åka nu. Grattis Rosita, Patrik, Luca och Fabio! Vi är så glada för er (och vår) skull .

Det j�ttestora badkaret + OS, dag sex

Såhär i OS-tider finns det huur mycket tid som helst över till att blogga. Sitter nu på vak. Roo söver Lova och har placerat mig framför TV-n då jag har lovat att säga till när Anja gör sitt åk.

Roo har ångest. Ångest över att herrarnas hockeymatch är förlagd mitt i natten. Han kommer nog inte kunna somna ikväll, säger han. Jag lovar att om jag ställer klockan på halv två inatt och smyger till trappen så kommer jag att se TV-ljuset skimra från övervåningen.

Vi har ju varit till simhallen några gånger den senaste tiden och varje gång vi ska åka iväg med bilen så säger Lova hoppfullt att vi är på väg till det jättestora badkaret med rutschkanan.

Jag har en förväntansfull känsla i kroppen. Jag misstänker starkt att den beror på att det vankas barn i släkt och bekantskapskretsen.

Åh fy fan alltså, här sitter jag helt coollugn och så startar Anja Pärson, kastar sig ner för backen och inne i min mage börjar fjärilar flyga och jag blir totaalt överenergisk men är samtidigt livrädd att hon ska krasha. Hon är på väg mot silver eller guld. Och vad händer, hon krashar! Ligger just nu på marken, reser sig upp, Nä, nu slutar mitt OS-bloggande för idag..

OS, Dag FYRA

Jaha, då sitter man här. Framför TV:n och tittar på OS. Heja Kalla! I skrivande stund är hon nära att glida hem ett guld och jag börjar bli lika nervig som Roo. ÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖS!!!! JAAAAAAAAAAAAAAAAA!!

Förresten, är det någon som vet om man kan köpa OS-mössan? Både jag och Roo tycker att den är skitsnygg.

Evolution

De senaste månaderna har jag funderat över hur jäkla opraktiskt vi människor är utformade för att föda upp ungar. Varför får vi inte kängurupung och fyra armar när vi får barn? Varför tar det så lång tid innan våra barn förstår hur man äter själv, sover själv, bajsar och kissar utan blöja och klär sig själv? Eller, tar det så lång tid? Egentligen? Allt är relativt.

OS, DAG TV�

Ikväll var det melodifestivalen på¨TV. Ett program som vi av någon anledning slaviskt följer. Roo satt som på NÅLAR under hela programmet. Varannan minut sa han bajsnödigt = Slå över på tvåan så att vi inte missar skidskyttet!! Álltså fan Stina, jag har PULS, tänk OM vi missar OS-MEDALJER! Under kvällen har det flippats fram och tillbaka mellan kanal 1 och 2. När det är två minuter kvar av melodifestivalen utropar fröken Meltzer att vi ska sitta kvar i sofforna så att vi inte missar skidskyttet. Kunde hon inte hasplat ur sig detta i början av programmet?!?

OS

Nä vet du vad! Idag startar TV-döden. De närmaste veckorna kommer många många tusen personer att få sin vardag och helg förgylld av allsköns skidåkning, ishockeyspelande och andra lustiga sporter som kan utföras under vinterhalvåret. OS liksom kör över oss andra dödliga som en ångvält.

Årets segaste period blir än segare när alla, precis ALLA, TV-program jag ser fram emot nästan lika mycket som jag ser fram emot den dagen mina barn sover själva HELA natten (nu kanske jag överdrev en smula), spelas över av sport, sport och åter sport. Sport förresten, vad är det för ord?

Det blir inte lättare av att leva med en man som hoppar i soffan av upphetsning så fort han skymtar en liten glimt av stundande OS i TV. En sport-allätare till man som liksom slukar allt som har med OS att göra. En man som månader innan OS-kavalkaden helt spontant vid middagsbordet kan utropa "Åh, om två månader är det OS", eller bara "OS" med drömmande blick.

Jag har en önskan. Att OS sänds på den där lokalkanalen som är väldigt svår att hitta och som mest visar en stillbild på kommande program, och som när den väl visar ett program är det ändå ingen som tittar, för de hann aldrig hitta kanalen innan programmet var slut. Ja, egentligen kan det där OS sändas på vilken kanal som helst, utom på mitt Svt. Vardagar 19.30 på 4:an önskar jag också orört.

Jag vet att jag inte är ensam om att behöva genomlida detta smärtsamma, onda som nu stundar, men tyvärr finns inget annat att göra än att acceptera, låtsas att man är åtminstone lite glad för Roos skull och hålla ut.

�kta champagne och Magsjuka

I helgen var det äntligen dags att ta bilen till Örebro för att fira Lova och Elviras kusin Thea-Lie som fyller 2 år. På kvällen var jag bortbjuden på 30-årsfest som startade i Kumla.

Dåligt väglag och dålig planering gjorde att vi kom iväg sent och att resan tog ganska lång tid. Lunch hade vi planerat in, men bestämde oss för att äta körandes i bilen för att spara lite tid. Jag beställde Chicken nuggets till mig och Lova för att minska bilkladdet. Intressant info? Nej, men fortsättning följer..

Jag hann knappt säga hej till det lilla födelsedagsbarnet innan det var dags att åka till det andra födelsedagsbarnet. Där väntade champagne, skaldjurssnittar och bubbelbad, bastu och bara reeelax. Efter en underbar kväll, trerätters och en slirig natt i Örebro stad, tog jag en taxi hem och kände mig väldigt nöjd med kvällen och den väntande morgonen då Roo skulle ta hand om barnen.

Jag vet inte vad klockan var, men det var väl knappt morgon (åtminstone inte för mig), när Roo ropade till mig "Stiina, kom ner och ta hand om Elvira, jag kan inte ta hand om båda barnen samtidigt när Lova spyyyr". Ja, så var det igång. Efter någon timme spydde även jag, och Lova lyckades väl träffa så gott som alla golv i hela huset innan vi kom iväg. Av mitt illamående helt oförmögen att hjälpa till att torka efter Lova kände jag mig ganska ynklig och ville för allas skull hem till Kryddvägen.

Närmare 3 timmars bilresa i uselt väder. Lova i framsätet, inplastad i sopsäckar, jag sittandes bak i bilen, hulkandes i en påse samtidigt som jag tog emot Lovas spyor.

Idag har vi slutat spy, men jag har fortfarande inte fått i mig mer än en liter blåbärssoppa, två glas jordgubbssaft, lite vatten och en pannkaka sedan kräkkavalkaden började. Nu sitter vi här och väntar och hoppas på att detta var kycklingens fel, annars kanske andra hälften av vår familj OCH familjen Sjösten-Ericsson har ännu några spyor att se fram emot att kasta upp och torka.

Pippi p� Pippi

Jag ser bara positiva saker med Lovas dagis och att hon går på dagis överhuvudtaget. Men det finns en liten sak jag har hakat upp mig på. Var och varannan gång när jag ska komma och hämta har de dans i lekrummet. Det hade varit helt super om det inte ALLTID spelades Pippi Långstrump.

Jag älskar allt Astrid Lindgren har författat. Allt utom just Pippi. Kanske beror det på den svenska Jante-lagen eller någon form av mindervärdeskomplex, men om jag ska hårddra det så tål jag henne inte. Jag vet, hon har inte haft det så lätt, och ja jag VET, hon är bara ett barn, och ja jag vet, hon finns inte ens på riktigt, MEN, jag blir liksom irriterad av hennes flin, av hennes i det närmaste nedlåtande kommentarer till präktiga Tommy och Annika, hennes förmåga att alltid veta bäst och ha svar på allt. Kanske är det så att jag bara mår dåligt av att hon bakom superkvinneskalet bara är en ensam och rädd liten flicka med ett övernaturligt utvecklat försvar. Men det förstod jag ju inte när jag var liten och inga andra barn heller för den delen.

Hur som helst. Jag har medvetet undvikit Pippi här hemma, men nu är hon som sagt "outad" på dagis. Det är inte nog med att Lova har en Apa (jag syftar då på jämförelse med Herr Nilsson) som hon vårdar ömt sedan hon förstod vad han var, Idag har Lova krävt Pippi-låten (sjungen av självaste Siv Malmqvist) på repeat, om och om igen. I vanliga fall vägrar Lova ha håret uppsatt men när det kommer till pippilotter som PIPPI har går det så bra så bra. Sedan står hon framför spegeln och beundrar sig själv, lyssnandes till Pippi som som sagt går på repeat i bakgrunden.

Idag tröttnade jag på Lovas bångstyriga hår och lät hennes underbara lockar falla. Det var nästan så att jag höll på att gråta när de föll till golvet. Jag ville spara hela alltet men fick nöja mig med en liten fjutten lock som jag nu med sorg bundit in i ett litet rött sidenband.

Dags för fredagsmys med På Spåret tätt följt av Skavlan.

Måste tillägga: Roo bytte blöja på E imorse och var tvungen att skölja av henne i badkaret. Detta tillhör vanligheterna, men det tillhör inte vanligheterna att han åker till jobbet, går in i fikarummet, häller upp en kopp kaffe och då upptäcker att han har bajs över hela tröjärmen.

Walking Baby

Tyvärr är vår lilla digitalkamera som vi filmar med borta för tillfället. Lovas första steg filmade vi och lade ut i bloggen. Elviras lyckades vi inte fånga och faktum är att de har lite olika tekniker för att lära sig gå. Lova satt ju och värpte på de första stegen i 15 månader så när hon väl tog dem var de fasta och stabila. Elvira har tagit ett svajigt steg lite nu och då. De senaste dagarna har hon spontangått mellan olika saker och reser sig upp och tar några steg lite då och då. Stegen är små och steppiga .

Annars då? Inte mycket, denna dagen har varit lång. Tog med flickorna ut på lite pulkatur men var nära på att ångra mig halvvägs in i själva påklädningen. Med en ål till Elvis och en otålig Lovis funderade jag ungefär 10 gånger på om det var värt det att det ska ta lika lång tid att klä på ungarna som man kommer att tillbringa ute. Men, det var värt det. Trots att Lova höll på att köra slut på sin mor genom att beordrande peka än hit än dit jag skulle släpa runt på dem. Upp och ner för gatan, och upp och ner igen. Och igen.

Jag var på jobbintervju igår. Det kändes som att den gick bra. Mejlade min gamla chef på Sahlgrenska för referensförfrågan och fick beskedet att akutmottagningen ska stänga. Vad ledsen jag blev. Bästa arbetsplatsen någonsin.

Facebook

Facebook är beroendeframkallande. Som tur är är det en väldigt harmlös drog och guld värd för hemmavarande föräldrar som sådana där nyinflyttade Nyköpingsbor som ännu inte hunnit plocka på sig någon nämnvärt stor bekantskapskrets i nya staden, och som inte har tid att liksom lyfta telefonen och vara ansluten till den samtidigt som man byter blöjor, byter kläder på barnen, springer upp och ner för att hämta upp och ner Apan och Vovven, plockar i och ur diskmaskinen, lagar mat, matar barn, torkar munnar, tvättar händer, sköljer haklappar, torkar golv, servar med riskakor och smörgåsrån, kör runt med Bobby caren, ritar, bygger kojor, tittar på svtplay barn, pysslar med alla 100 leksaker, lyssnar på barnmusik, sjunger och dansar och söver och allt det där andra dagarna består av.

Men. Något jag inte förstår på Facebook är det där med alla "grupper" man lockas att vara med i. Vad är de till för? Vad har man för roll som gruppmedlem? Vad gör de? Och. Vad är det för roligt och lustigt att lura till sig medlemmar i grupper och sedan ändra innehållet i gruppen till något mindre trevligt. Jag förstårt inte.

Sitter just nu med p3 Guldgalan framför mig och känner mig.. Gammal.

Framsteg

Elvira har tagit sina första steg. De är extremt svajiga, men hon går faktiskt 3-4 steg påhejad av sin stolta far innan hon kastar sig i hans famn. När hon ska gå till mig skippar hon stegen och går direkt på famnkastandet. Jag fasar för den dagen jag inte är redo att ta emot.

Igår satt Elvira och pillade med Lovas pennor. Hon satte en penna i pennstället och jag blev imponerad även om jag trodde att det bara var en engångsföreteelse. Idag var vi inne hos grannen och Elvira satte på ett lock på en kastrull. Det såg väldigt medvetet ut. När vi kom hem samlade hon ihop alla Lovas pennor och satte dem en efter en i pennstället. Wow.

Nu när jag ändå har er på tråden. Det där inlägget jag skrev om att jag inte ville att Simon och Tomas ska komma hem till mig = Jag blir ju inte ledsen om ni hör av er till Bygglov eller Room Service för att ta hand om badrummet som gud glömde på vår övervåning. Badrummet där arkitekten måste fått sinnesförvirring. Badrummet som inte rörts sedan huset byggdes och som för närvarande erhåller en temperatur på ca 12 grader. Badrummet som bara ropar efter Johnnie, Mattias, Mija, Willy och Matte. Sen har vi ju den enorma balkongen som Mija kan ha som lite personlig sidedish. Kom igen nu, visa att ni är vänner som ställer upp. I vått och torrt.

I hate mornings

Inte varje natt, men nästan, har Elvira på senare tid börjat vakna runt 1-snåret för att liksom pyssla. Med mig. Med mitt hår, min näsa, mina näsborrar och mina öron. Hon ligger och sliter i några av mina hårstrån så att det gör sådär ilont och ögonen tåras. Hon petar upp fingrarna i mina näsborrar så långt hon kan. Det är ganska långt. Ungefär en gång var femte minut får hon för sig att ligga på min mage. Men ångrar sig så fort hon har lagt sig tillrätta. Såhär håller hon på, i upp till 2-3 timmar. Jag som lägger mig sent har knappt hunnit somna innan detta startar och hinner knappt somna igen innan jag ska gå upp.

Våra morgonrutiner är väl på gränsen till katastrofala. Jag är stressjerkan personifierad och Roo är lugn som en stoor tallrik Proviva. Våra persontyper samarbetar inte så värst bra när vi är trötta och jobbar under tidspress.

Varje morgon är det nära till slagsmål med Elvira eftersom man faktiskt måste byta blöja ibland. Lova KAN SJÄLV just nu. Ja, visst kan hon själv. Men att ta på sig kläderna själv tar en aning längre tid än när mamma gör det. För att inte tala om att byta blöja, borsta tänderna, tvätta ansikte och händer, ta på sig strumpor, vantar, overall, skor!! Lovas morgonvrål ekar över Kryddvägen när jag ska kamma igenom hennes långa hår, vilket hon väägrar ha uppsatt.

När alla är klara för att börja dagen är barnen ledsna och mamma är dyngsvett, vrålstressad och en aning arg och uppgiven. Den lugna filbunken till pappa? Ja, mamman i familjen har även fått honom att känna sig dyngsvett, vrålstressad och en aning arg.

Ja, jag tycker inte värst mycket om mornar. Hatar är väl egentligen rätt ord, men det låter så hårt.

Till mina v�nner

Lova att ALDRIG skicka Simon & Tomas hem till mig. Varje måndag bänkar jag mig framför TV:n för att av någon anledning se dem förstöra rum efter rum. Måste vara för att de är så söta.

2010

Jag pratade med en äldre släkting för några timmar sedan. Hon skulle sitta uppe och titta på Morden i Midsomer ikväll. Under samtalet kom det fram att hon har klippt ut en bild ur tidningen, av poliskommissarie Barnaby, vilken hon förvarar som bokmärke i sin kokbok. Jag har inte kunnat tänka på något annat under kvällens avsnitt.

När jag stod och gjorde välling ikväll räknade jag ut att under 2009 har det, i runda slängar, blandats ca 1000 vällingflaskor här hemma! Bajsblöjor, ja, ca 1200 st. Andra blöjor, orkar inte ens räkna.

Elvira har nu passerat 9 månader, står stadigt och tar små steg mellan möbler men är som bambi på hal is när hon försöker gå. Men det är på G. Hon säger "mamma", "babba", "titta", "tack" och "ä dä?". De senaste tre nätterna har hon skippat nattvällingen, känns lovande.

Lova är lyrisk över alla sångböcker de har fått under julhelgen. Hon sjunger och hittar på egna texter där mamma, pappa och Elvira ingår. Det handlar oftast om att hon älskar oss alla, att vi är hennes skatter. Fint är det :).

Jobbet jag blev tipsad om på vårdcentralen visade sig vara på 20%. Tyvärr. Jag hittade ett annat jobb som jag väldigt gärna vill ha. Kände på mig att jag skulle ha en chans att få det. Sökte och fick ett mail om att jag var en av 163 stycken sökande. Jag hade automatiskt gått vidare i uttagningen därför att jag har en högskoleexamen. Jag och 112 andra. Mitt hopp om detta jobb har minimerats en smula. Nu har jag gjort moment två. Ett personlighetstest. Väntar med spänning på om det var det sista momentet för mig eller om jag får äran att gå vidare till nästa steg.

En f�rmiddag och en morgondag

Roo fick stanna hemma på förmiddagen idag då jag skulle till vårdcentralen. Innan jag skulle gå stod barnen och tryckte näsorna mot rutan för att titta på vår fina lysande gran som låg så fint på backen efter att under natten ha utsatts för blöt snötortyr. Elvisen ramlade ner på rumpan och i fallet ryckte hon tag i Lovas hår och fick med sig en hel tuss av hår. När jag sätter henne i sin barnstol reser hon sig upp för att klättra ur. När jag sedan dammsugar trappen vänder jag mig om och ser en liten Elvira halvvägs uppför trappan som försöker att ställa sig på trappsteget. Alldeles för många näradödenupplevelser för en förmiddag.

Doktorn på vårdcentralen agerade även arbetsförmedlare och tipsade mig om en kuratorstjänst på en skola som han själv var skolläkare på. Jag hade tänkt ringa dit idag, men Lova bestämde sig för att inte sova middag så jag sätter mitt hopp till morgondagen.

Sn�

Idag kom den första riktiga snön. Exalterad småsprang jag med Elvira till dagis för att hämta Lova. Skulle ju hinna göra både snögubbe och snölykta innan det blev mörkt. Lova tröttnade efter första snöbollen och blev hysteriskt irriterad när hon inte fick äta upp körsbärstomaterna jag använde som ögon till snögubben. Vilka i övrigt fick honom att se ut som en skräckfilms-alien och som en fågel snodde fem minuter senare.

När Roo kom hem spelades det upp en Afrikalåt på radion och jag blev otroligt sentimental och nostalgisk och längtade tillbaka till Afrikat. Det slutade med att vi streamade en annan nostalgilåt från tiden i Afrikat, Jambo, på Spotify, och sjöng och dansade sådär lyckligt och mysigt som bara vi och familjen von Trapp kan få till det.

Goodbye, farewell, aufwiedersehen Adjöö. Adjö, adjö, adjö adjö adjöö :)

Dagsl�ge

31 år gamla beslutade jag och Roo oss häromveckan för att sova i separata sovrum. Detta kan ju låta lite ålderdomligt och märkligt, men anledningen är inte äldre än 8 månader och 2.4 år. Två töser som verkar tävla med varandra om vem som kan väcka vem flest gånger per natt. Fram till nu har vi alla sovit i samma sovrum.

Numer sover Roo på övervåningen, i ett intet klart barnrum, i sin gamla 90-säng, tillsammans med Lova. Själv ligger jag och vräker mig i vår dubbelsäng med den något mindre Elvira. Det kan ju låta väldigt lyxigt för min del, men då har man inte tagit i beräkningen att Elvisen är en riktig liten apunge som, för det första, klöser mig i ansiktet, sliter mitt hår, petar min näsa tills den blöder och nyper mig på halsen till sömns och, för det andra, vaknar ett par gånger per natt och tvingar mig upp att göra välling och, för det tredje, nattvandrar i sängen, vilket gör att föräldrasovrummet numer ser ut som ett litet fort. Sängen har blivit inföst i ett hörn och kantas av en spjälsäng och tre stolar.

Idag upplevde Lova och vi hennes första lussetåg på dagis. Det var rörande fint att titta på det lilla tåget och på Lova och hennes jämnåriga som mest storögt och stumt stod och pillade med sina ljus och drog sig i kläderna.

Slutligen vill jag tacka Libero för sina fantastiska upandgo-blöjor i mindre stl. Elvira har ovänligt och bestämt förklarat krig mot blöjbyte och helt och fullt VÄGRAR ligga på rygg. Men stolt är jag ändå. Hon står själv nu, min lilla skrutt. Drar mindre möbler framför sig för att förflytta sig, i brist på gåvagn, vilket hon har skrivit upp på sin önskelista till mormor och morfar. Morfar, som tillsammans med farfar, äntligen ligger väldigt långt upp på Lovas diggilista.

Ingen dans p� rosor

Jag �r och ska vara s� tacksam f�r mitt fina liv (��hhh, snyftbloggande) MEN ibland blir jag irriterad, uppr�rd, nervig och ledsen. De senaste dagarna har det varit jobbiga vibbar i luften h�romkring. Bland m�nga saker (vissa saker censureras av integritetssk�l, detta �r en mycket seri�s blogg) har den d�r j�drans f�rs�kringskassewebbsidan br�kat med mig och jag har nervat �ver f�r�ldraers�ttningen. Ikv�ll gnager oron inombords om jag borde ha anm�lt mig arbetsl�s n�r min projektanst�llning gick ut i september, OCH om jag nu d�rf�r lever i bedr�geri mot f�rs�kringskassan. G�r jag? En annan sak jag blir nervig och ledsen �ver �r n�r n�ra, fina v�nner inte m�r bra. Jag vill inte det, det �r or�ttvist och jag k�nner mig s� oduglig och hj�lpl�s. Gr�ta vill jag. �t s�n't.

Personen Elvira

Elvira har blivit en liten person. Fr�n att ha varit ett sp�dbarn som skrikit och h�rjat och inte lyckats g�ra sig f�rst�dd har hon nu g�tt och blivit just en liten person. Hon har humor, hon vet vad hon vill, hon kryper efter mig runt i huset, hon g�r m�lmedvetet l�ngs m�bler f�r att n� sitt m�l. Hon ligger p� mage n�r hon sover och ser s�d�r v�rldsvan ut till och med i s�mnen. Hon skrattar och s�ger heyeyheyey, som att hon h�lsade p� ett litet sp�dbarn. Hon s�ger "mamma" med mogen st�mma. Jag �lskar't.

B�rsele

M�ste bara f�respr�ka och tipsa om den ultimata b�rselen Ergo. Nu har Elvisen sovit p� min rygg i �ver tv� timmar och sover �n. Jag har h�ngt tv�tt och �tit lunch och s�vt Lova under tiden. En gnutta anstr�ngande att f� till ligg och sittst�llning p� mig sj�lv men ack s� smidigt det �r.

Duns

F�r en stund sedan h�rde jag en h�rd duns p� �verv�ningen. Sedan blev det tyst. F�rstod att det var Roo som halkat i duschen. Jag blev totalt skr�ckslagen och mitt framtida liv i ensamhet med flickorna passerade revy i mitt huvud n�r jag kastade mig uppf�r trappan. Jag anl�nde till duschrummet med sk�lvande kropp och bultande hj�rta. D�r stod Roo och skrattade �t sin vurpa. Hemskt var det.

Tabu

Just nu pågår en liten informationskampanj på tv om att alkoholism är en sjukdom där skådisar "outar" sitt missbruk som med en bruten arm. Bra. Alkoholism är en av många åkommor som den enskilda personen eller personer i dess närhet undviker att skylta med att den lider av. Jag är innerligt besvärad över att vissa ämnen som så många lider av är tabubelagda. Häromveckan var jag på öppna förskolan och pratade med lite mammor över en kopp kaffe. Vi pratade om förlossningar. Tjejen mittemot mig berättade att hon blivit rekommenderad kejsarsnitt under sin andra graviditet eftersom hon vid första förlossningen fick en djup bristning ända upp genom ringmuskeln. Mamman bredvid mig skruvade lite besvärat och rödrosigt på sig efter denna kommentar. Jag tänkte för mig själv = Go Mama! Starkt!

Slagen dam

Det är jag. Min Lova har börjat att slåss. Inte hårt, men det är fel att slåss. När jag säger till henne ler hon bara. Jag VET att detta är en del av hennes utveckling, testa gränser, trots, MEN, hur tacklar man det?

Svar p� egen fr�ga

Ok, nu har jag r�digt slagit upp ordet Twitter i sanningsbibeln Wikipedia. Twitter �r en social n�tverkssida samt mikroblogg som m�jligg�r f�r anv�ndare att uppdatera sin egen mikroblogg samt l�sa andras uppdateringar (lokalt betecknade som tweets), vilka best�r av textbaserade postningar om max 140 tecken. Denna sanning inneb�r att jag �verskridit gr�nsen f�r en tweet med n�gon rad. Jag ska sk�rpa mig.

Twittrar

M�ste �rligt erk�nna att egentligen vet jag inte riktigt vad twittra inneb�r, men tror jag har f�rst�tt att det �r n�gon form av microbloggande. T�nkte att jag skulle b�rja med lite microformat s� att jag f� n�got skrivet i bloggen. F�rs�k 1 : Dagens s�vning av kidsen efter lunchen tog en timme. Lova lekte med sin l�tsasbebis Gustav och med katten och bebisdockan ist�llet f�r att sova. Mitt i leken r�kade hon v�lta ner min lilla tv som jag fick julen 1994. Den h�ll. Elvis �r f�rkyld och v�grar ligga v�gr�tt. Sover just nu sittandes i b�rselen p� min rygg, vilket inneb�r en vaggande sittst�llning p� pall, samtidigt som jag uppdaterar bloggen. Effektivt.Var detta f�r l�ngt f�r att f� kallas twitter?

Elvis kryper

Måste göra mitt första blogginlägg på min nya, fina, lilla vita Samsung. En tidig julklapp från Roo då min gamla bärbara dator har blivit stationär på grund av glapp och stänger av sig själv efter 5 minuter.

Elvira är nu 7 månader och har börjat krypa. För drygt en vecka sedan tog hon sina första stapplande krypsteg och nu är hon igång. Sakta men säkert kryper hon runt här i huset och helt plötsligt är varenda liten pappersbit en livsfara. Här barnsäkras dagarna i ända. Äntligen tar vi tag i saker som sladdar som vi länge tänkt köpa förvaring till, det har blivit riktig ordning här hemma. Hon kämpar även stenhårt med att resa sig mot allt. Hon vill stå och gå men verkar inte ha insett att hon har noll balans. Jag misstänker att det vankas blåtiror och bulor framöver. Det är mysigt det här med krypandet. Utvecklingen och Elviras nöjdhet över att hon kan själv.

Elvira är ingen sovmänniska. Nu för tiden sover hon en gång om dagen, somnar tidigt och är sedan vaken halva natten. Tyvärr är hon även en morgonmänniska, den enda i familjen..

Lova har blivit en riktig trotsare och vägrar gå och lägga sig på kvällarna. Samtidigt har hon utvecklat en överdriven rädsla för främmande människor. Å ena sidan jättetråkigt, å andra sidan väldigt behändigt då man alltid vet var man har henne. Hon kommer skenande som ett skott om det dyker upp en människa (eller bil) när man är ute och går. På affären släpper hon allt hon har och griper tag i mina ben om någon kommer mot henne. Hoppas ändå verkligen att detta är övergående.

Då det blir väldigt sena kvällar med Lova och väldigt tidiga mornar med Elvira finns det bara ett pyttepyttelitet utrymme för mig och Roo för så kallad "egentid". Efter att alla måsten är gjorda har egentiden på senare tid bestått av halvt apatiskt tv-tittande under tystnad. När jag går och lägger mig har jag utvecklat ett beroende av att spela ett parti backgammon. På mobilen. På beginnersnivå. För att jag alltid ska få vinna för att undvika ytterligare motgångar sådär vid läggdags.

Ajö.

Update

Trots noll inspiration bara måste jag skriva ner vissa saker innan min förvirrade hjärna glömmer bort var och när saker och ting verkligen utspelat sig.

Ikväll hände något för oss väldigt märkligt. Sedan Lova föddes har vi legat bredvid henne (jag vågar inte ens tänka hur många timmar sammanlagt) när hon ska sova. Det ska sjungas, pratas, bökas med täcket, hämta apan, hämta vovven, hämta Poppy och nu senast, hämta den lilla lilla grisen hon fick av personalen när vi köpte skor häromveckan. Natttningen brukar ta mellan 20 minuter och typ 1.5 h.

På senare tid har det varit väldigt mycket Nej och Inte från Lova. Ikväll när pappa Roo som vanligt skulle lägga henne börjar hon härja i sängen, ropa INTE INTE och liksom putta iväg honom. Han gav sig på direkten och gick ut. Det var knäpptyst från sängen. 5 minuter senare kommer Lova upp, sätter sig och tittar rakt fram i typ 2 minuter. Går sedan in i sovrummet igen. Efter 5 minuter smyger vi in och kollar. Lova sover som en stock! Peppar peppar LÅT DETTA HÅLLA I SIG. Vi är fortfarande chockade och lite upprymda efter denna händelse.

Elvira ligger sedan några veckor tillbaks i hårdträning för att ta sig fram. Hon tar sig runt, upp i knät och baklänges, dock inte framlänges än. Hon kämpar stenhårt med att försöka ställa sig mot saker och hon lyckas men har inte riktigt balansen att hålla sig kvar.

Lova har alltid varit världens snällaste storasyster och nu får Elvira liksom vara med och leka. Det leks tittut och Lova visar stolt upp saker och ting för henne och vill att hon ska titta när hon gör grejer.

Ja, det var väl allt min lilla hjärna kunde komma på såhär i detta nu. Egentligen var det 18000 grejer jag ville skriva ner men från att ha börjat skriva detta lilla inlägg glömdes de bort. Gonatt.

Dagis

Lova har börjat dagis. Från och med den 24 augusti är nu Lova ett så kallat 15 timmarsbarn. 5 timmar, 3 dagar i veckan ska hon befinna sig på avdelning Blåluvan på förskolan Krusbäret.

Inskolningen har gått galant, efter bara ett par dagar tyckte Lova att mamma var överflödig och ville hellre att Kate, Maggan eller Lena skulle hjälpa till när hon skulle gunga, hålla handen när hon skulle åka rutschkanan, med mera, med mera.

Första gången jag skulle "lämna" (vilket innebar att jag skulle försvinna in i personalrummet i ca 1.5 h varav Lova sov 1 h) tittade Lova mer eller mindre likgiltigt på sin mamma medan jag själv fällde en tår på vägen.

Idag skulle jag gå dit och lämna Lova men lyckades snika mig in på dagis i 20 minuter innan jag kunde slita mig därifrån. Sedan fick jag sitta hemma i 3 timmar innan det var dags att hämta henne. När jag hämtade henne informerade personalen mig om att imorgon ska jag lämna henne direkt och hon ska vara där i 5 timmar. Jag lyckades tjata till mig att åtminstone få vara med på morgonsamlingen innan jag går därifrån. Fröken tittade lite trött på mig och undrade om jag tyckte att detta var jobbigt , hon påstod att "jag ser det på dig"..

Snart kan Lova allt det där ett dagisbarn bör kunna. Som 1-åringen på dagis som buffar undan Lova när hon står i vägen, sliter halsbandet ur näven på Lova för att han vill ha det. Snart kan Lova allt om att knuffas och gruffas och slåss, snart kommer Lova hem och säger NEJ.

Låter jag bitter? Jag är inte bitter, bara lite känslig inför denna nya period i Lovas (läs även mitt) liv. Jag tycker faktiskt att den här förskolan verkar väldigt bra. Jag gillar trygga Maggan, Kate, Lena och Marianne. Jag blir glad av att ett av barnen idag säger "nu är Lova här" när han ser mig. Jag blir jätteglad när Lova berättar för mig att "där är Elsa". Det är bara det att det känns så stort att lämna bort min lilla kråka till alla dessa barn, alldeles själv, utan min överbeskyddande hökblick.

Elvira har sedan ca 1 vecka tillbaka lärt sig att sitta helt själv, ler åt alla som tittar på henne och äter som en häst.

Det är med sorg i hjärtat jag kan konstatera att mina bebisar har blivit stora..

Nedan: En dagsfärsk bild på systrarna Hälleblad

Mot ljusare tider??

Jag tror minsann att Elvira börjar bli stor. Knappt 4.5 månader gammal verkar hon ha fattat att meningen med livet inte är att klamra sig fast vid sin mamma som en nyfödd liten känguru. Hon verkar ha fattat att det faktiskt ÄR tråkigt att gråta mycket och länge hela tiden.

De senaste två dagarna har hon legat och kvittrat själv på soffan, på en filt, i sängen. Jag behöver fortfarande befinna mig på max en armlängds avstånd men jag kan iallafall lägga ner henne utan att hon vänder upp och ner på hela familjen. Jag hoppas innerligt att detta inte bara är en kort liten fas.

Elvira har sedan ett par veckor tillbaks blivit otroligt aktiv med händerna och försöker sitta hela tiden. Hon klarar av att balansera sig ett par sekunder innan hon segar ner åt något håll. Hon vill gärna stå också. Balanserar mot soffan men orkar inte särskilt länge. Hon är så stark min lilla tjej och så otroligt olik sin storasyster som inte ens var intresserad av att titta på sina fötter i den här åldern, medan Elvira pillar, håller och utforskar.

Lova pratar mycket nu. Det är så roligt, när Roo kommer hem från jobbet och vi äter middag får Lova berätta vad vi har gjort under dagen. Det funkar liksom. Helt underbart och fantastiskt med utveckling må jag säga. Samtidigt får jag en klump i halsen över att hon börjar bli så stor men tröstar mig med att vi kommer få genomgå den här åldern en gång till med Elvira.

För bara en vecka sedan var Elvira inte alls sådär kvittrig och nöjd som hon verkar ha blivit. Vi skulle åka en nätt liten sträcka på 7 timmar till Värmland och när hon inte sov (vilket hon ogärna gör i bilen) skrek hon och var missnöjd ungefär hela vägen. Halvvägs ringde jag till ett vandrarhem och bokade rum inför hemresan, inte en chans att vi hade klarat en återresa på 7 h redan dagen efter.

Idag fick min kompis Johanna en liten pojke. Han är fortfarande namnlös då det i detta nu cirkulerar 3 potentiella namn i den lilla BB-salen i Norrköping. Jag pratade med Johanna för en stund sedan och för en minut ville jag vara just där. Genomleva just det där fantastiska att få barn. Snabbt som tusan gick jag in och läste min förlossningsberättelse för att komma tillbaka till verkligheten, till det där onda hemska man var tvungen att gå igenom men plötsligt kändes min berättelse bara spännande och alldeles underbar. Konstigt hur det är..

F�delsedagar och spindlar

Nu har vi i vanlig ordning fyllt år i dagarna tre här hemma. Lovas födelsedag var jättelyckad, släkten var här och vädret var med oss. Lova fick såå fina presenter och roligt besök att hon var hög i två dagar på det.

Dagen efter fyllde Roo 31 år och Elvira hon fyllde 4 månader. Elvira har nu börjat flytta ett objekt från den ena handen till den andra, hon lyckas själv stoppa i nappen i munnen och hon går numera under parollen VÄGRA SOVA. Att sova på dagarna tycker hon är trams, att lägga sig tidigt verkar hon tycka är för småglin. På mornarna beter hon sig som en gammal pensionär och vaknar mellan kl 5-6 för att ha ett litet morgonsnack. Däremellan är hon riktigt go vissa stunder, ler och skrattar och pratar, andra stunder skriker hon. Och skriker. Och skriker. Det är verkligen underbart med barn så säg?

Ja, dagen efter det var det då min tur att fylla år. Då var vi så trötta och nöjda med de föregående dagarna att vi inte orkade göra annat än en liten picknick med familjen för sen var det dags att åka hem och städa.. Ja, det blev ett stopp på mc donalds eftersom vi inte hade ork att laga mat. Till efterrätt vid 23-tiden på kvällen blev det överbliven tårta från Lovas födelsedag..

Och så var det det här med spindlarna. När vinterfrosten försvunnit började det dyka upp en och annan ENORM spindel utanför våra fönster. Till slut upptäckte vi att det var en och annan spindel i VARJE fönster. Det är stora bestar som har fått gotta sig i våra fönster i åratal. Till saken hör att jag inte varit rädd för spindlar innan men har nu utvecklat svår spindelfobi. Jag och Roo hoppar omkring som två häckande orrar när det är dags att förgöra en spindel som tagit sig in.

I det här dåliga vädret verkar spindlarna göra allt för att få komma in och värma sig och stämningen mellan mig och Roo börjar till att likna någon form av hotfullt inbördeskrig. De riktigt stora spindlarna klarar ingen av oss av att slå ihjäl men "småttingarna" (som ändå har 5 cm från fot till fot) vågar vi med nöd och näppe förinta under tillrop som iiiiiiiiiiih, äääääääääh, jag döööööör, fy och faan osv, samtidigt som vi lixom springer på stället av ren och skär illamående.

Nu har Roo googlat på hur man förintar dessa kräk för gott och skulle på fullt allvar köpa någon pryl som sänder ut någon form av ljudvågor som spindlar inte tycker om, vilket då skulle göra att de förflyttar sig någon annanstans. Denna lilla pryl ska då kosta typ 800 kr. Ska vi betala 800 kr för att spindlarna ska förflytta sig från en sida av huset till en annan?

Grannen berättade att hon brukar ge sig ut när det är mörkt, munderad med en ficklampa och dammsugaren! För oss är problemet att vår dammsugare har ingen dammsugarpåse så vem av oss i hela friden skulle tömma den sen?? Vad göra? Tacksam för svar!!

Elvira pysslar och Lova s�mng�ngaren

En liten uppdatering på barnens utveckling.. Elvira är en pigg tjej, alltid på spänn och har börjat praaata en hel del om dagarna. Nuförtiden vill Elvira bara sitta och pilla med saker. Hon vill sitta i mammas knä, framför ett bord och ha någonting att försöka få tag på. Det går i ett i ett i ett. Hon sover bra på natten men på dagen ska det vara aktivitet hela tiden. Hon har helt enkelt ganska höga krav för att inte ens vara 4 månader..

Elvira vägrar att ligga själv så jag kånkar eller sitter med henne i knät. Att sitta i babysittern är bara roligt om mamma sitter bredvid och gör töntiga läten som hon kan roa sig åt. Därmed försvinner babysitterns funktion då den för mig var tänkt att använda när jag är tvungen till att använda mig själv till annat än att bebisroa.

Ibland träffar jag grannens bebis som är 2 veckor yngre än Elvira. Hon heter Nora och ligger där i sin vagn eller
på soffan och bara ler. Hon ler när någon tittar på henne, hon ler när hon ligger själv i 5 minuter, 10 minuter, en halvtimme. Hon är så nöjd där hon ligger att det nästan finns risk att glömma bort henne. Jag önskar ibland att Elvira kunde få en liten, liten bit av den där nöjdheten. Nora kräks inte. Elvira kräks ungefär hela tiden.

Lova har blivit en riktig pratkvarn, härmar så gott som allt man säger. Just nu lägger hon till "dååå" i slutet av varje mening. "Mamma gå och lägga dig dååå", "pussa bebis dååå", titta tv dååå" "ringa mommo dååå" osv.. Vi övar lite på pottan men Lova sätter sig bara på pottan och säger "ksssss" men än är pottan snustorr.

Igår kväll lade sig barnen tidigt (ja, om 20.30 räknas som tidigt) och jag tänkte (yes) att nu kan jag baka småkakor. Precis när jag tagit ut sista plåten och klockan närmar sig midnatt kommer en vaken Lova ut ur sovrummet. Hon vinglar fram som en fyllehund och säger "oj". Ganska snart förstår vi att hon inte alls är vaken. Vi bär in henne i sovrummet och lägger oss bredvid henne och kan inte hålla oss för skratt. Då hänger Lova med och skrattar. I sömnen. Vilket gör att vi skrattar ännu mer och till slut är hon vaken och bestämmer sig för att hålla sig vaken en timme eller två..

Wikipedia 2

Hur m�nga som ska skriva in s�korden "stena halmstad" R�KAR slinta p� tangenten s� fatalt att dom r�kar skriva "stina h�lleblad"??

Wikipedia

S�kte p� skoj mitt namn p� Wikipedia och fick s�kresultatet "Menade du: stena halmstad"..

Vem k�per??

"Nu är snart kladdiga fingrar ett minne blott - Ekströms lanserar ett färdigt kit för dej som snabbt och enkelt vill baka en smaskig smulpaj. Nyheten finns i frysdisken och består av en duopåse med frukt eller bär i den ena fickan och klassisk smuldeg i den andra."

Men va fan.. Antingen köper man väl en FÄRDIG paj eller gör pajen själv. Inte går man väl och köper en HALVFÄRDIG smulpaj? I rest my case..

Elaka Angelica is back!

Jag är så glad :). I många år har jag då och då försökt att spåra en gammal vän från en resa i Afrika år 2000. I förrgår när jag loggade in på min hotmail låg där ett mail adresserat "Hej Elaka Stina".

Jag förstod direkt att det var Angelica som hade funnit mig. Angelica och jag reste en månad i Afrika och träffades ett par gånger efter det men sedan glesnade kontakten, troligen av den anledningen att hon råkar bo lååångt ner i Sverige, närmare bestämt i Skåne.

Nåväl, vi hann att uppleva en hel del som har gett mig många roliga minnen och i brist på tid tar jag och citerar (något censurerat) en del av ett av de mailen jag fått ifrån henne för att summera en del av detta. Jag hoppas att du bjuder på detta Angelica :).

"Jag tycker precis som du att mammalivet är fantastiskt, fruktansvärt slitigt men underbart roligt. Samtidigt är jag tacksam för allt det där jag hann göra innan jag blev mamma, tacksam för alla trevliga minnen man nu och då ler åt. För det är inte lika ok. att köra kundvagn mitt i natten i en stad i Namibia, eller att dricka sig igenom vinlistan på en resturang efter att man blivit mamma. Det är inte heller ok. att pimpla i sig vin i väldiga mängder i Christiania, eller att sova på busstak med främlingar."

Angelicas minne sviktar dock lite- Vi lyckades inte bara ta oss igenom RÖDvinslistan, vi drack även en restaurang torr på Amarulla..

När jag försöker föreställa mig hur Angelica ser ut nu så är jag säker på att hon inte har ändrat sig ett dugg. Själv måste jag ha gått igenom en snabbare förändring än Michael Jackson (rest in peace) gjorde under sin livstid. När jag gjorde min plikt och röstade för några veckor sedan kollade kontrollanten på mitt körkort och sedan på mig och konstaterade att jag VERKLIGEN hade förändrats. Man kan knappt se att det är du! Det han inte kollade var att körkortet utfärdades för bara 3 år sedan. Själv konstaterade jag att jag nog blivit lite mer slapp i skinnet och utvecklat en del rynkor i ansiktet. Tack Herr Kontrollant.

Hur som helst vill jag tacka Internet och Google för att ni finns, utan er hade jag inte fått ett efterlängtat mail från en kär vän. Inte att förglömma att snart kan man Googla på "Elaka Angelica" och få upp en story om just dig Angelica ;)

Datorn kn�pp..

N�got har h�nt. Jag kan inte redigera min text. Allt faller bara l�pande hur jag �n g�r. Vem orkar ta sig igenom en s�dan sk�rd av text utan mellanrum. Inte jag.. Jag skyller p� min systemutvecklare. Han kallas Roo.

Otillr�cklig

Ja, det blev jag plötsligt när jag fick två barn. Förutom att jag skulle behöva några extra armar så finns det inte en chans i världen att jag kan räcka till så mycket som jag skulle vilja.

Lova har nu fått lära sig att leka själv. Det känns som att jag dagarna i ända ligger bedrövad i sängen och tröstar alternativt ammar Elvis medan jag samtidigt ropar glada rop till Lova med ett påklistrat leende. "Oh, leker du med apan, ska apan sitta i vagnen, ska apan ligga och sova lite, LOVAA, kom, kom, kom och lägg dig här och gosa". Om Lova mot all förmodan ibland kommer när jag ropar upptäcker hon självklart att mamma inte alls kan gosa, det ligger en bebis i vägen..

När jag pratade med min mormor häromdagen och Roo var på jobbet frågade mormor vad jag skulle laga för mat tills han kom hem. Jag fick kväva ett asgarv: LAGA MAT! Det enda jag lyckas åstadkomma för tillfället är att värma upp gårdagens kvällsmat i micron till lunch. Sedan väntar vi hungriga som vargar på att Roo ska komma hem och utfodra oss..

Sedan Elvira fått magont (KOLIK) har vi inte varit på öppna förskolan en enda gång. BVC säger att vi ska gå, att personalen tar hand om Lova.. Nä, känns inge bra. Varje morgon tar vi dock en liten promenad men nu kan vi inte stanna så länge/ibland inte alls, vid lekparken, för så fort jag ställer vagnen börjar Elvira skrika. Inte lätt att gunga Lova och trösta ledsen bebis samtidigt.

Den här veckan har varit lite annorlunda. Lova har blivit förälskad i MAKKA PAKKA i "I drömmarnas trädgård". SÅ: När Elvis skriker och vi behöver ligga i sängen (har övergett bärsjal och babybjörn på dagtid då Elvira nu har passerat 6-kilossträcket) har jag satt på ett avsnitt på datorn i köket. Jag kan ligga i sängen och trösta E samtidigt som jag kan se ut i köket där Lova sitter och pratar och vinkar åt datorn. Tillsammans lever vi oss in i drömmarnas värd, tar oss en tur med Ninky nonken, dansar med Upsy daisy och hoppar runt med Igglepiggle. Jo, visst känner jag mig även då som en dålig mamma som sätter ungen framför datorn innan hon fyllt 2..

Men tänk, när båda fröknarna alldeles för sent gått och lagt sig och vi gjort klart alla kvällsbestyr eller något litet projekt (just nu målning) och klockan börjar närma sig 12.. 1.. halv 2 så känns det så jäkla bra. Vi har klarat ännu en dag och har världens finaste ungar. Visst är barn som allra finast när de sover..

Plötsligt är jag inte bitter längre. Inte ett skvatt!

My mama said..

.. att man inte får TVÅ kolikbarn. Hemma hos oss verkar denna sanning vara en ren och skär lögn..

Makkamonne

Makkamonne, världens sötaste variant på makaroner. Lovas variant.

Tar mig i kragen..

.. och skriver ner min förlossningsberättelse. Ja, jag har faktiskt fått förfrågan av andra människor som även de gått igenom samma fantastiskt hemska och underbara upplevelse. Sen är det ju lite roligt att ha det nerskrivet eftersom man av någon anledning glömmer för var dag som går. Tacka gudarna för det..

Tisdagen den 24 mars hoppade jag in och arbetade min sista dag för att ha sista avslutningsssamtalet med ett av mina "Cumulusbarn" och hennes föräldrar. På kvällen kom jag på att det faktiskt var beräknad födelse dagen efter. Jag rafsade ihop en lite halvdan förlossningsväska och en väska åt Lova, eftersom vi skulle lämna henne hos min bror och Anna när det var dags.

Jag lade mig tidigt på kvällen eftersom jag tänkte att det är nog bra att vara utvilad när man ska föda barn.. Vid kl 23 började jag få värkar. Jag tänkte att det här klarar väl jag hemma, det gjorde ju inte SÅ ont. Roobin la sig och jag ville inte störa honom och Lova så jag låg där med mina värkar.

Jag började klocka värkarna som gick upp och ner som en bergochdalbana. Till slut hade jag för ont för att klocka dem själv, plus att jag började väsnas lite, så jag fick väcka Roo som också gav sig på att klocka värkar. Lova kunde ju inte heller sova när jag sprang upp och ner och lät konstigt.

Framåt kl 3 blev jag kissnödig och upptäckte att det kom en massa blod. Jag ringde förlossningen som bad oss komma in. Jag messade med Anna som (tack gode du) kunde lämna jobbet mitt i natten och ta hand om Lova. Väl på förlossningen var blodet som bortblåst och vi fick åka hem. Direkt när jag kom innanför dörren och gick på toa var det blod igen så det var bara att vända tillbaka.

Klockan har hunnit bli 6.30 och jag är öppen 4 cm. Vid samtal med barnmorskan önskar jag en så naturlig förlossning som möjligt. HA HA.

Allt lugnar ner sig och vi går ut och äter frukost i matsalen på BB. Konstig känsla att sitta där och dricka juice och äta macka mitt under förlossningen.

Nåväl, tillbaka igen ser de till att vattnet går för att få igång värkarna. FAN vad ont det gör. Jag ber om lustgas. Funkar inte ett dugg. Jag ber om ryggbedövning. Livet blir en fest, jag och Roo har det jättemysigt. Jag gissar värkar medan Roo tittar på en skärm och säger om jag gissat rätt eller inte. EDA:n (ryggbedövningen) ger lite föör bra effekt på mig.

Doktorer cirkulerar kring min förlossning hela dagen. De undersöker och kollar mitt gamla snitt och överlägger med barnmorskan. Jag blir nervös och tänker att något kanske är fel, något de inte vill berätta.

Täta, korta sammandragningar och jag andas lustgas för att ha något att koncentrera mig på. EDA:n ger ju tyvärr inte effekt för alltid och därefter följer ett värkarbete som inte är av denna värld (anser jag). Kl har hunnit bli 13.30 och jag är helöppen och nu vill dom att ungen ska ut. Då drar min älskade barnmorska på föreläsning och in kommer en barnmorska jag inte alls får någon kontakt med. Jag ställer frågor men hon svarar inte. Vi får även dela vår förlossning med en ung läkarstudent som så fint håller min svettiga hand och berättar hur duktig jag är. Jag är besviken som tusan att min barnmorska Malin försvann.

Får värsta värken i ryggen och tror att jag håller på att förlamas, alternativt gå av på mitten.Krystvärkarna sätter igång men dom är så taskigt korta och bebisen verkar inte vilja komma ut så det känns som att jag får göra hela jobbet själv. Jag fattar ingenting, fattar inte hur jag ska göra. Tänker att nä nu lägger jag mig här och blundar så får dom köra in mig på operation. Istället ökar dom värkstimuleringen.

När jag bestämt mig för att kapitulera, att detta är totalt omöjligt, den kommer ALDRIG att komma ut, är det plötsligt dags. Bebisen och kroppen har äntligen fattat att det är dags att komma ut. Efter mitt livs mest smärtsamma upplevelse föds kl 15.48 ett litet barn i framstupa kronbjudning, väger 3345 gram, är 49 cm lång, skriker på direkten, och jag tänker att det måste vara något fel. Den är ju så liten men den ser exakt ut som Lova. Bebben kommer upp på bröstet och vi tittar och gråter, Roo tar kort och allt är bara lycka. Det är över, bebisen är här och den är perfekt. Inte förren efter det börjar vi tänka på vad det blev för kön. När vi ser att det blev en flicka tänker vi att det var tur att det blev en tjej den här gången också eftersom vi inte enats om ett enda pojknamn.

Efter det är det ju meningen att moderkakan ska lossna, vilket den inte gör. Efter att jag fått andas lustgas, blivit ipumpad ännu mer värkstimulerande, fått akupunktur i fötterna och att barnmorskan haft dragkamp med moderkakan blir jag förd till operation. Slipper sövas och ligger och pratar med en trevlig sköterska medan ett stort gäng brudar har symöte därnere.

På uppvaket får jag äntligen träffa min Elvira igen. Roobin går för att träffa Lova en sväng och när han kommer tillbaka är varken han eller Lova välkomna in på BB. Besöksförbud pga kräksjuka. Jag bestämmer mig för att lämna BB så fort jag kan men måste tydligen kissa innan. Hm, jag kan inte kissa på beställning. Detta innebär att dom bestämmer sig för att tömma mig stup i kvarten trots att jag lovar att bara jag får komma hem så kommer jag att kunna kissa. Till slut släpper de mig, ungefär ett dygn efter att Elvira fötts.

Nu har det snart gått 3 månader sedan förlossningen och jag har redan glömt känslan av hur ont det gjorde. Men jag minns mina ord till Roobin: Aldrig mer, aldrig mer. Inte en chans.

We are back..

.. in cyberspace. Men nu är jag en så trött tvåbarnsmamma med värkande rygg att jag inte orkar skriva någonting. Huset börjar sakta, sakta likna något som kunde vara vårt, Elvis verkar ha kolik precis som Lova hade. Denna kväll har jag spenderat vandrandes på Kryddvägen med Elvira i bärsjalen så att Lova skulle ha en chans att somna. Vi träffade på Herr Igelkott, som är ena hälften av ett litet kärlekspar vi har på tomten. Lova fick sin första blåtira igår och häromdagen råkade jag göra henne lytt men det har gått över.

Elvira är annars en glad tös som har spridit solsken med sitt söta leende sedan hon var en månad gammal. Hon pratar en del med oss också och Lova pussar henne hela dagarna.

Annars har vi det faktiskt ganska bra här på Kryddvägen. Börjar bekanta mig med grannarna, det finns en del andra små barn i husen häromkring som Lova och Elvira kan hänga med när de blir lite större. Jag kan iallafall konstatera att de lata lattedagarna på stan försvann ur sikte när ett barn blev två.

Elvira

Nu är Elvira här. Den 25 mars kl 15.48 kom hon till världen. Hon vägde 3345 gram och var 49 cm lång och är världens finaste lillasyster. Lova är så glad och vaknar varje morgon med att säga "pussa Vira". Jag lånar svärföräldrarnas Internet och skriver bara kort nu men om några veckor har vi Internet hemma hos oss och då ska det väl komma en mer utförligare beskrivning av vår nya familjesituation.

PS: Jag har lagt ut ett nytt Webbalbum om någon är intresserad. Skicka ett mail till stinastar@hotmail.com så skickar jag albumet. Kram Stina med familj

Nedan: Elvira en vecka gammal

+ 22 kg

Jajemen, det är bra jobbat. Har härmed slagit rekord från förra graviditeten. Annars ser det bra ut, bebben har inte fixerat sig än, järnvärdet är lite lågt och mitt låga tryck har blivit lite högre. I veckan sker den efterlängtade rivningen av väggen i vårt hus och i helgen kör vi sista flyttlasset från Trosa med hjälp av Roos snälla föräldrar, tack! Nästa helg kommer mamma och mormor och städar fint i radhuset, tusen rosor för den hjälpen .

Nu sitter jag på jobbet (första gången jag bloggar på arbetstid, faktiskt) och har precis fått en jättefin avskedspresent i form av en stor ljuslykta och ska snart avnjuta en indisk lunch hemma hos min arbetskamrat Lisa. Tack för den här tiden, har varit suveränt att arbeta här med såå goa arbetskamrater och såå fina barn .

Nu börjar en ny era med hus och snart 2 (!) barn.

P�tryckningar

Efter stora påtryckningar från väst tänkte jag att det kanske är dags att skriva några väl valda ord i min blogg. Det var ju ett tag sedan.

Vad har hänt sedan sist? Hm, jag har svullnat upp, speciellt sista veckan. Mina fingrar och tår är som små prinskorvar och näsan har fördubblat sin storlek. Ögonen känns mer som små grisögon och jag se med fasa fram emot hur jag rullar in i kyrkan på Anncies bröllop om två veckor, iklädd ett skynke och bara fötter (kan ju glömma att jag får på mig mina finskor, no cinderella där inte).

Var på möhippa i Stockholm i lördags. Tog tåget från Vagnhärad på morgonen och dagen var så händelserik och rolig att jag glömde bort mitt gravida tillstånd och ångade på till natta. Dagen efter kände jag mig mer bakfull än jag någonsin varit trots att jag inte tagit en droppe alkohol. Känner fortfarande av sviterna av Kungsholmens lite backiga gator. Men det var det värt!

På fredag är den stora dagen. Vi får tillträde till huset och sliter oss fortfarande efter flera veckor i håret för att vi inte kan bestämma vilken hantverkare som ska få äran att ta ner en bärande vägg mellan de två hallarna.

Oh, ikväll var jag på sushikurs. Vräkte i mig sushi, soja, wasabi och ingefära. Upptäckte till min fasa när jag kom hem att Novalucolen var slut och sitter nu med en sjuhelvetes halsbränna. Men gud vad gott det blev.

Lovisen är så fin och rolig nu, pratar en massa och vi ligger i hårdträning inför kommande bebisen. Lova pysslar om sina små dockor så noggrant och min livmoder har värsta gympapassen flera gånger per dag. Jag hoppas verkligen att bebisen inte får för sig att komma ut innan beräknad förlossning, det finns lixom inte tid för det just nu. Är nu i vecka 36 plus någonting och arbetar stenhårt på att komma upp i samma viktklass som förra gången. Passerar nog snart den magiska 20-kilosgränsen och håller tummarna för att amningen suger ur varenda uns av underhudsfett efter förlossningen som efter förra förlossningen..

Nedan: Oh lala, me love!

Ultraljud

Igår var vi på BB och gjorde ett extra ultraljud för att se hur min moderkaka låg eftersom den låg för långt ner för att kunna föda normalt förra gången vi var på ultraljud. Vi var förväntansfulla och tänkte att om könet syns så frågar vi vad det är.

När vi kom dit var det en sköterska under ultraljudsutbildning som skulle undersöka mig. De hade bett mig att vara mycket kissnödig under undersökningen för att de skulle kunna se bättre. Det började med att de häpnade över vilken fiiint välfylld blåsa jag hade och bestämde sig för att ta en exempelbild på en "väl fylld blåsa vid undersökning". Ok, det var inte riktigt av den anledningen jag var där. Vi ville ju se ur moderkakan låg och kanske få reda på kön! Det visade sig att eleven var så, jag vad ska man kalla det, orutinerad, att hon inte ens hittade bebisens ben och lyckades bara mäta huvudet, vilket nog tog 5 minuter. Det konstaterades även att moderkakan ligger som den ska och att bebisen denna gång ska ut den naturliga vägen. Detta var tydligen lätt att se just för att jag hade en så vääälfylld urinblåsa.

Undersökningen blev låång (vilket vi kunnat vara väldigt exalterade över) men man såg verkligen INGENTING). Till slut hade jag legat på rygg med min livmoder pressandes på stora kroppsvenen under alldeles för lång tid att jag var sekunder från att svimma när jag lyckades kasta mig åt sidan. Sköterskorna blev helt förfärade och avbröt undersökningen.

Vi fick alltså gå därifrån med svimningskänsla och ett ännu så länge, för oss. könlöst barn. Det enda gisslet är egentligen att vi inte har något namn till bebben och att vi hade velat minska valalternativen till hälften..

Bebisen har legat med huvudet neråt i några veckor nu. Igår uppdagades att den låg med armarna ovanför huvudet vilket kan förklara varför det känns som att bebisen spelar gitarr med mitt urinrör under dagarna..

Nedan: Bebis i v 32 ( jag är i v 33).

Lovas f�rsta fl�skl�pp och kanske v�rldens b�sta grannar..

Jag är hemma med Lova 2 dagar i veckan nu. I fredags tog vi en promenad ner till Trosas bibliotek för att låna böcker till oss båda. Gravid som jag är var jag helt slut efter den lilla promenaden och slappade med Lova i myshörnet. Lova tyckte bibblan var jättespännande så det var nog mest jag som slappade.

Jag hade ålat på stackars Lova min gamla blå manchesteroverall, anno 1979, så hennes rörelseförmåga var ganska begränsad. Trots det var hon vi gott humör och spridde bibblans gosedjur omkring sig. Jag orkade inte springa runt och plocka efter henne så jag gjorde det till en lek att hon fick hämta än det ena än det andra. Till slut var det bara en gosefågel kvar och Lova sprang stolt efter den. Stel som hon var föll hon handlöst på nosen och kunde inte ta sig åt något håll. Hon skrek så det ekade där inne i bibblan men tystnade ganska snabbt när nappen kommit på plats.

Vi gick vidare till Nilssons bageri och skulle till att äta en smörgås (läs semla) när nappen åkte ut och jag fick syn på den största pussmunnen jag någonsin sett på min dotter (att jämföra med en nybotoxad Linda Rosing). Jag insåg att smällen blivit lite hårdare än jag tidigare trott. Insåg dock ganska snabbt att min dotter nog har kommit otroligt lindrigt undan. 1.5 år gammal och har faktiskt aldrig slagit i någonstans, knappt en skråma och inte en droppe blod.

Nåja, idag tog vi en långpromenad (rundan gick runt idrottsplanen utanför vårt hus, men av någon anledning tog den 40 minuter då Lova ville gå alldeles själv). När vi kom tillbaka var våra grannar, dagmamman och dagpappan, på väg till en bondgård. De insisterade på att ta med sig Lovisen, så eftermiddagen spenderades för hennes del att titta på alla djur det kan finnas på en bondgård och första ritten på en shettis. Synd alltså, att vi inte såg det och fick en chans att föreviga detta med kameran. Ganska skönt, i och för sig, att ha barnfritt hela 1.5 h en söndageftermiddag.

Igår blev Lova 1.5 år gammal och jag börjar inse att Stinas blogg nog är mer en Lovablogg nuförtiden.

Nedan: En Lova-wannabe

Nytt album :)

Nu har Lovas fjärde web-album påbörjats.. Om någon är intresserad av att ta del av det eller något av de gamla albumen är det bara att höra av sig till mig på stinastar@hotmail.com .

Helgen har vi spenderat i Stockholm, firandes Jenny som blivit klar barnmorska. Vi stannade hela helgen och gick på Naturhistoriska Riksmuseet igår, det var nog den bästa dagen i Lovas liv. Hon verkade tycka att det var helt outstanding att springa omkring på de stoora ytorna och spana in än det ena och än det andra. En superdag. Jag är helt slut och ska hoppa i säng.

Ajö och gonatt!

Nedan: Jenka in action!

Magsjuka, trasiga glas�gon och stoor bebis

Jag har varit magsjuk i helgen. Bara jag. Roo verkar immun, blev inte magsjuk förra gången heller. Jag är bara överlycklig att Lova inte råkade på det den här gången. Lördag natt när jag inte kunde sova drabbades jag plötsligt av ett kraftigt illamående. Med Lova sparkandes och Roo snarkandes var det bara att masa mig ner till soffan i vardagsrummet för att ömka mig själv, ensam med ett gäng blå plastpåsar i beredskap.

På morgonen kommer mina söta ner för att se hur det är med mig. Roo har en allvarlig min och säger: Jag vet inte vad jag ska säga, LOVA att inte bli arg. Sedan lägger han fram min fina CK-glasögon. Eller rättare sagt, det som finns kvar av dem.

I vanliga fall när jag vaknar på morgonen sitter Lova och tittar på mig. Så fort jag slår upp ögonen sträcker hon sig efter mina glasögon för att sedan ge dem till mig. Denna morgon fanns det ingen mamma att ge dem till. Istället fanns det en svårväckt pappa. Medan Lovisen satt och väntade på att han skulle vakna sysselsatte hon sig tydligen med att undersöka hur många vinklar man kan bända ett par bågar på.

Nåja, för mig fanns inget annat att göra än att gå och spy och ligga blick still i två dygn..

Idag var jag hos barnmorskan för att reka bebisen. Allt var finfint, förutom att bebben roade sig med morgongympa när barnmorskan skulle höra hjärtljuden, vilket gjorde att bebbepulsen skenade i höjden. Efter ett par minuter ansåg dock bebisen att gympan var klar för idag så vi alla kunde pusta ut.

Barnmorskan mätte även magen och konstaterade att jag behövde inte oroa mig för att bebben inte växte. Sedan satte hon ett kryss längst överst på kurvan! Jag var tvungen att fråga vad som hände när krysset hamnade över kurvan. - Ja, då frågar vi mamman vad hon äter, säger barnmorskan.. Resten av dagen gick jag omkring på jobbet och kände mig mycket, mycket HÖGgravid.

Nedan: 40 weeks pregnant.. Vissa av er kanske har lite förståelse för min lilla önskan om att det ska bli snitt denna gången oxå..

Allts� det h�r med att vara gravid

Att vara gravid är ju en så himla häftig upplevelse. Speciellt när man börjar känna bebisen därinne. Det är helt overkligt att man vandrar omkring med sin lilla bebis i 9 månader utan att få träffa den. Så otroligt nära men ändå så väldigt, väldigt långt borta.

Att vara gravid är även mycket, mycket märkligt. Magen blir förstoppad samtidigt som järnvärdet sjunker. För att öka järnvärdet ska man proppa i sig en massa järntabletter som gör magen ännu mer förstoppad. Om magen (som min) totalt stannar upp av järntabletterna får man se sig om efter alternativa lösningar. För mig har Blutsaft funkat över förväntan. Till graviditeten hör dock en jäkla halsbränna. Denna blir 10-dubbelt jäklig av Blutsaft. Som att det skulle stanna vid det. För att ta upp järnet maximalt ska man inta c-vitaminrika frukter eller juicer i samband med järnintaget : Ytterligare 10 gånger värre halsbränna.

Att vara gravid innebär att det inte är särskilt praktiskt att sova på mage, MEN att sova på rygg är heelt uteslutet. Bebben och allt gojs därinne trycker på lungorna så att det känns som att man ska tuppa av vilken minut som helst. Denna upplevelse förvärras när man, som vi, skaffar barn tätt. Eftersom Lovisen (som gärna ligger på bredden av sängen istället för på längden som vi andra) är inne i en fas där mamma och pappa ska ligga på varsin sida om henne för att hon ska kunna sova, ligger jag numera slimmad på ena sidan av sängen, med ryggen mot Lova (eftersom jag annars vaknar var 10-onde minut av en lavett i nyllat från hennes söta små fötter) krampaktigt hållandes i sängkanten för att inte ramla ner. Ljuva graviditetssömn..

Att vara gravid med första barnet innebär överösning av uppmaningar och förmaningar från sin barnmorska. TÄNK på dig själv och barnet nu! Stressa inte, sov mycket, undvik tunga lyft över 10 kg, låt mannen göra marktjänsten, rå om dig nu!! Man vandrar omkring som en liten prinsessa och känner sig sååå speciell.

Att vara gravid med andra barnet innebär att totalt utesluta sina egna behov. Att tänka på sig själv får inte plats i den fulla almanackan. Stress är en naturlig del av vardagen, man bär omkring på sin lilla 12-kilosklump dagarna i ända, ständigt halvslumrandes men aldrig helsovandes. Men vad gör väl det, man bär ju omkring på sin egen lilla plutta OCH hennes syskon i maggen som faktiskt ÄR sååå speciella .

Nedan: En bild från självaste julafton

Jag �nskar...

.. att jag hade ork och tid att blogga. Det har hänt mycket sen sist, Lova har hunnit bli både 16 och 17 månader och bebben i magen är inne på sin 30:onde vecka. Så som jag ser ut skulle man dock kunna tro att bebisen är redo att komma ut vilken dag som helst. Jag har väl ökat en sisådär drygt 10 kg men misstänker att jag kommer att dubbla den ökningen. Jag har exakt samma gravidkrämpor som vid förra graviditeten men misstänker ändå starkt att det är en liten pojke som lever runt därinne.

Jul och nyår har passerat. Det har blivit ett litet lass med lilljulaftnar här och var. Denna gång firade vi julafton hos mamma och pappa och nyår hos Roos bror i Örebro så det har varit fullt upp men väldigt trevligt och lyckat.

Jo, vi har ju köpt hus! Den 1 mars går flyttlasset till Nyköping. Kort kan huset beskrivas som ett vitt, funkisinspirerat putshus från 1987. Det är 6 rum på 2 våningar och 140 kvadrat och ligger nära vattnet på Arnö. Tomten är inte så stor och ganska dåligt planerad men med mina ogröna fingrar är det nog bara en himlans tur att det inte finns mer yta att gå loss på. Roo har fått nytt jobb i Nyköping och börjar på måndag. Jag kommer att gå ner till 50 % och det nypensionerade grannparet kommer att agera dagmamma/pappa fram till vi flyttar. Det flyt(t)er på kan man säga.

Som alla föregående år tänker jag att 2009 is the year it all will happen!

Lova 15 m�nader idag

Idag har Lova uppnått den ärofyllda åldern av 15 månader . I morse passade hon därför på att imponera genom att stappla fram sina första steg. Som vi har väntat på denna dag! Jag hade nära till tårar, Roo hade nära till tårar och Lova själv var så stolt så att leendet nästan hamnade utanför ansiktet.

I onsdags fick vi ta vår första titt på Lovas syskon. Det är en liten gymnast som för tillfället gästar min mage. För oss var det bara positivt då barnmorskan fick kämpa i 20 minuter för att kunna få sina lår och huvudmått . Det var omöjligt för barnmorskan att få till en bra bild på bebisen så till slut fick vi med oss en liten bild där den ligger med ryggen mot oss. Bebisen växer som den ska men min moderkaka har lagt sig för själva öppningen som den ska ut igenom och vi får se om den väljer att vandra uppåt. Detta innebär en extra ultraljudstid i v 30 vilket vi självklart ser fram emot.

Grattis till lilla Love i Floda som har fått en ännu mindre lillasyster vid namn Lily!

Grattis även till min bror Martin som har klarat sin första tenta med bravur!

Nedan: Vem behöver en sådan?? Ja, inte Lova iallafall

Storasyster

Lova ska bli storasyster. Den 19 mars 2009 är det beräknat att lillknodden ska komma till världen, 20 månader yngre än storasyster Lova. Namnjakten har börjat, nyheten är outad på nya arbetsplatsen och beskedet mottogs precis tvärtemot hur det mottogs i mina mardrömmar natten innan jag berättade.

Nu kan jag äntligen slappna av och njuta av den lilla knoppen som redan i slutet av v 13 gjorde sig till känna därinne. Tvärtemot Lova som inte började sparka och putta försen i v 20 ungefär. Illamåendet är över, men jag känner samma trötthet som under förra graviditeten och kämpar för att hålla mig vaken på kvällarna.

Nedan, Lova som nu hunnit bli 14 månader gammal

Working 9-5

Sådär, nu har jag börjat nytt jobb i Nyköping. Pendlar med min lilla bensinsnåla bil 4 dagar i veckan. Första dagen var i måndags och jag var mycket nervös när jag fixade till mig på morgonen. Jag blåste mitt hår och lade en lagom make up. Jag hade räknat ut att om jag åkte 07.45 så skulle jag hinna fint till jobbet. Kl 07.40 skulle jag borsta tänderna. Kl 07.41 stod jag (av olika anledningar) med huvudet i toaletten och tömde min frukost i den. Det var en härlig start att illamående, med sminket hängandes ner till knäna, sätta sig i bilen till nya jobbet.

Väl där kändes allt så mycket bättre. Jag har fått 2 helt underbara kollegor som introducerar mig i sådär lagom takt. Jag gillar den där halvtimmens körning till jobbet (trots att jag endast får in Lugna Favoriter på radion på sträckan Trosa-Nyköping). Det ska bli spännande att sätta sig in i nya arbetet. Det är även härligt att komma hem till min lilla familj. Roo har varit värsta bästa hemmapappan som städar och fejar och ser till att maten står på bordet när jag kommer hem. Hoppas att det håller i sig.

En nackdel med att arbeta är att man blir så trött. Så trött att jag nog måste ta och knoppa nu. Godnatt och adjö!

Norrk�ping f�r tjyvingen

Igår var vi i Norrköping. Roo och min bror Martin skulle kolla fotboll så jag och Lova passade på att hälsa på Johanna. Vi var ute på hennes ridskola och träffade hennes häst Ziggen. Johannas pappa som är mycket duktig på bilar och säljer lite bilar var där. Vi snackade lite om vårt senaste inköp (Skodan) och på vägen hem (när jag var trött och tramsig) började jag tänka på hur det skulle bli om man lixom såg Lova genom en bilförsäljares ögon:

07:a
Drygt ett år gammal och har inte gått en meter
Billig i drift
Låga försäkringskostnader
Fin i lacken, inte en rynka
Miljövänlig, dock något illaluktande utsläpp

Ja, vår (dock ej underhållsfria) Lova hade varit ett ganska bra kap jämfört med till exempel hennes 30-åriga, halvrynkiga mamma.. För att inte tala om gammelmormor.. Nåja.

Idag har vi prövat lyckan ute i svampskogen igen. Jo, vi hittade en hel del Karl-Johan, det är tydligen ett "sopp-år" i år. Jag börjar bli lite av en expert på det här med svamp efter några dagars googlande. Men det var ändå Roo som fick provsmaka alla råa svampar innan vi stekte ihop dem, för att utesluta att vi råkat få med en Gallsopp.. Tyvärr hade ju vildsvinen gjort sin framfört strax före oss så vi fick ta hand om skrapet idag igen. Känns ganska skönt att ha något att skylla på.

Svamp

Nu har vi landat i Trosa. Lova fullkomligt älskar de två våningarna och våra nya uteplatser. Vi är ganska nöjda vi med. Har haft en hel del besök och kommit iordning sisådär.

Idag var vi ute och plockade svamp. Hittade en grym svampskog ca 8 minuter bilväg från dörren vid sidan av Tullgarns slott, på självaste kungens jaktmarker. Tyvärr var det utplockat, man såg tydliga spår efter grov utrensning. Vi fick fatt i lite skrap och ett par pyttesmå, gula kantareller. Skyller den snåla skörden på Per Morberg och mördarsniglar.

Till slut hittade jag en stolt fjällskivling. När jag ska plocka den känner jag något geggigt på undersidan. Vänder på den och hittar en stor, jävla mördarsnigel som har smaskat sönder hela svampen. Surt. Men då får mina ögon Stolt fjällskivlingsradar och det sticker fram två nya svampar. Även de var ledsna och oätliga. Plötsligt står där en helt oförstörd, ståtlig och stolt skivling utan någon som helst attackskada av sniglar eller andra kryp. Svampplockningen var räddad och det blev svamprisotto till middag ikväll. Mums.

Nu är det ju så att vi ätit kantareller av alla dess former i två dagar nu, efter att ha råkat på halva priset på Hötorget i Stockholm, men det är svårt att få nog av skogens guld.

Efter flytten till Trosa har det blivit en del utflykter för att känna närheten till olika utflyktsmål för att förhindra lappsjuka innan vi ens hunnit bo in oss.. Stockholm ligger ENDAST 45 minuter härifrån, helt fantastiskt att tänka på ensamma höstkvällar. Vi var där och spatserade och hälsade på Jenny häromdagen, tyvärr har hon bestämt sig för att åka till Uganda i 3 månader precis när vi flyttat tvärs över landet. Tusan.

Södermanland har för övrigt en hel del att bjuda på, otroligt många, gamla och fina slott och vackra vidder och skogar. Mycket att utforska. Trosa i sig är mycket fint men just nu känns det lite ensamt. Det dåliga vädret gör att alla håller sig inne men så fort solen tittar fram kastar sig folk ut på sina uteplatser och vi har upptäckt att grannarna verkar mycket trevliga. Snart kanske vi finner en och annan bekant.

Soffpotatis

Jag har sovit i tvåå långa, underbara timmar efter jobbet idag. Ostört. Jag har kunnat snooza för första gången på 11 1/2 månad. Jag har spenderat förkvällen med att slötitta på en värdelös, romantisk komedi som ytterst tveksamt har nått upp till betyget 5 på IMDB. För tillfället sitter jag och smälter en middag bestående av alldeles för mycket fett, salt och socker som efterrätt.

Som ni kanske har gissat = Jag är ensam hemma. Roo och Lova har åkt till Örebro för att närvara vid Lovas kusin Thea-Lies dop. Det är första gången jag är ifrån min lilla bebis över natt (2 nätter dessutom) men jag måste ärligt säga att jag klagar inte.. Det är klart att jag saknar henne så att det svider till i hjärtat ibland men samtidigt måste jag krypa till korset och erkänna att detta behövde jag .

�ntligen..

.. har jag gett svar på tal till Grannkärringen! Skönt att vi ska flytta.

poo-poo

Vi har firat midsommar på Eknö i sedvanlig ordning. Lovas första. Det var traditionellt midsommarväder vilket innebär sol-regn-sol-regn-sol-regn. Lova fick dock lite utslag i nedre regionen och som tur var finns det en nyinflyttad doktor på Eknö som för tillfället studerar till barnläkare. Roo och morfar slängde upp Lova på fyrhjulingen och begav sig dit. De fick rådet att lufta. Detta var precis innan vi skulle åka tillbaka till Göteborg.

I bilen fixade vi med handdukar i bilbarnstolen. Innan vi passerat Fårhult kände Lova för att göra nummer två. När vi passerat Jönköping och stannade för att äta vår matsäck var nästa handduk dyblöt så det blev blöja på ändå. Kvällen spenderades med att springa efter Lova och torka golvet. Efter en snabbt överstökad diskussion kom vi fram till att blöjan fick vara på över natten.

I morse lämnade Roo Lova hos mej i sängen på ett vadderat lakan. Vi somnade sött och jag vaknade av att hon var i full färd med att möblera om i sängen. Efter någon minut känner jag en ganska kraftig odör. När jag sätter mej upp inser jag att vår rena fina säng har förvandlats till en gigantisk bajamaja. Lova är helnöjd där hon sitter och pillar på än den ena och än den andra prydnadskudden.

Efter att ha duschat av min lilla brunbjörn och med plasthandskar rafsat ihop sängkläderna (inklusive en del kuddöverdrag) beger vi oss ner till tvättstugan där jag upptäcker att det är fullt.. HELA dagen! Jag får snällt ställa mej med min hemligpåse och haffa första bästa för att kunna snika in mej på deras tvättid. Efter två timmar lyckas jag äntligen klämma in en fulltvätt på 95 grader. Nu sitter jag här med lägenheten full av blöt (men ren) tvätt och Lova ligger och sussar i vår säng. Slutluftat hos familjen Ericsson Hälleblad.

Nedan: Lova firar midsommar

SAAB 900 s�ljes!

Idag har vi köpt ny bil. Osedd. Precis som Trosa. Till radhuset i Trosa skickade vi min bror på inspektion innan vi tackade ja. Till bilen skickade vi Roo´s bror Rolf. Då vi inte kan någonting överhuvudtaget om bilar förlitade vi oss helt på hans omdöme. Det visade sig att bilen bodde på samma gata som Rolf tidigare bott på så han var tjenis med ägaren. Känns tryggt (?).

Både Roo och jag är livrädda och värdelösa på att pruta (Roo vågar inte och jag drar till med något så snålt att jag till och blev portad hos marknadsförsäljarna i Zimbabwe). Roo tyckte ändå att jag var bäste kandidat och efter några nervösa skratt och lite obegripligt babbel lyckades jag få ner den några tusenlappar. Jag känner mej så jäkla bra. Och duktig.

Så, nu står vi här med två bilar. På måndag ska Saaben in på skönhetsbehandling för att göra sig av med lite åldersdefekter.

Det är egentligen en lögn att skylla på åldern då det kan ha med den mänskliga faktorn att göra.. Eller kanske det beror på en felbedömning vid byggandet av grindstolpar hemma hos mina föräldrar. Jag var tvungen att åla bilen ut därifrån för några månader sedan när vi hade släktkalas. Resten av släkten (inklusive hund) stod och glodde ut genom vardagsrumsfönstret. Min far såg att olyckan var förestående men när han kom utfarande var det redan för sent. Men det var bara en backspegel som gick åt.

Vi brukar tvätta bilen manuellt, alltså för hand och slang. För ett tag sedan skulle Roo göra sig märkvärdig och tvätta den på biltvätt. I vanliga fall åker ALLTID antennen ner när man stänger av motorn på bilen. Det gjorde den inte den här gången. Sen dess har antennen stått på svaj och bett om att få bli utbytt. Så när vi senast bytte däck kände vi att bilen behövde en riktig grundtvätt och körde den genom biltvätten med antennen på svaj. På vägen till Västervik slutade radion att fungera.

Ja, sen var det en sak till. Bilen har börjat låta som isbjörn med pungbråck vilket KAN vara avgassystemet som krånglar. Hoppas nu bara vi inte behöver byta ut hela skiten. Det blir dyrt. Och det var inte mitt fel..

Dagens födelsedag: Kåre 1 år, Grattis!

Nedan: Vår fina, Skoda Fabia Combi som står och väntar på oss i Fellingsbro :)

Min Man

Vi ska ju som sagt flytta till Trosa. När jag skrev jobbansökningar kunde jag inte bestämma mej för hur jag skulle definiera Roo. Jag tyckte att "min sambo" eller "min kille" lät lite ungt eller omoget. Därför bestämde jag mej för att skriva "min man".

Under intervjun kallade jag honom oxå för "min man". Nu låter ju det som att vi är gifta och det är vi inte. Jag sa inte "min äkta hälft" eller "min make" men det känns ändå som att jag går omkring och lever en stor lögn inför mina blivande arbetskamrater. Nu när jag pratar med dem i telefonen så benämner jag honom som "Roobin här" eller "Lovas pappa", känns ju urfånigt.

Ett tag hade jag till och med funderingar över att springa till rådhuset och göra honom till "min man" på riktigt, bara för att ta mej ur denna "lögn". Jag har även dammat av moster Iris brilliantring och bär den då och då på giftasfingret, kanske för att stilla mitt lite gnagande samvete.

Om man vänder på det och jag hade varit en man och kallat Lovas mamma för "min kvinna" hade det inte låtit som att vi varit gifta men ändå lite konstigt..

Frågan är: Lever jag en liten lögn eller kan man kalla sin kille för sin man, trots att man inte är gift?

Nedan: En till synes gift man (ja, ringen syns lite dåligt men den finns där)

Trosa

Vi ska flytta till Världens ände! Den 1 augusti får vi tillgång till ett litet radhus på 4 rum och 100 kvadrat. Diskmaskin, tvättmaskin, torktumlare och uteplats. Låter det inte fantastiskt? Det som jag tidigare i livet tyckte lät som en mardröm låter nu som ett bekvämt litet himmelrike.

Vi har pratat om att flytta till rätt sida av landet under en längre tid. För några månader sedan bestämde jag mej för att skicka iväg ett par ansökningar på jobb som jag verkligen ville ha. Inte visste jag att det var så lätt att få jobb utanför Göteborg.

Den 1 september börjar jag att jobba under socialtjänsten i Nyköping. Jag kommer att arbeta med en verksamhet för barn och mödrar. Kollegorna verkar vara jättefina och chefen likaså. Självklart skär det i hjärtat att lämna det jobbet och de arbetskamrater jag har nu, dom är verkligen grymt bra på alla sätt.

Lova kommer förhoppningsvis att börja på ett dagis i januari. Det kommer antagligen bli Tomtaklint, Tomtahill eller Tomtalund. Kan det låta mer idylliskt?

Jag och Roo hade allvarliga funderingar på att packa med några vänner från Göteborg men med tanke på hur dyrt det kommer att bli med flyttbilar och grejer har vi tyvärr lagt ner den tanken. Vi får väl lobba för att de kommer till Trosa för egen maskin.

Schweiz

Vi var i Schweiz några dagar över Valborg och hälsade på släkt och vänner. Det blev Lovas första flygresa och hon skötte sig exemplariskt. Vi var lite oroliga över att hon skulle få ont i öronen när vi startade och landade men det verkade nästan som att hon tyckte att det var mysigt vid flygstarten.

Vistelsen i Schweiz var helt underbar och alldeles för kort. Vi var några dagar hos Roo´s syster och några dagar hos familjen Ducrest. Patrick bjöd på fantastisk pasta, italienare som han är. Vi var även på 70-årskalas hos Patricks mamma. De bjöd på underbar grill-lunch och alldeles för mycket champagne och gott vin.

Lova gungade gunga för första gången vilket hon tyckte var störtskönt. Hon studerade även Kenzies krypteknik men fick nog det hela om bakfoten då hon sedan dess har börjat att dra sig bakåt istället för framåt. Roligt att hon börjat röra lite på sig iallafall.

Nedan en liten bild på söta skruttorna Lova och Kenzie på picnic.

9 m�nader

Idag blev Lova 9 månader och dagen spenderades i Slottskogen med likaåldrade :)

Nedan, ett litet urval av bebsarna i Slottis

V�rgl�mska

Idag har jag och Lova varit hos doktorn och stökat omkring på Frölunda Torg där vi gjorde av med lite rabattkuponger. Jag hittade ett par fina sandaler till Lova i en affär och hon var snabb med att göra bitavtryck på dem så jag var ju bara tvungen att köpa dem..

Efter denna shoppingtur tyckte jag att det var dags att ta vara på den fantastiska försommarvärme som befinner sig på besök i Göteborg. Vi bestämde oss för att belägra en liten plätt hos vår granne kyrkogården.

Innan vi gick till kyrkogården gjorde vi ett besök hos vår Ica-handlare runt hörnet (egentligen ligger livsmedelsbutiken "Stampens Delikatesser" mer lägligt men dom har inte städat i den affären sedan vi flyttade hit för två år sedan + att vi fått insektsinvaderad choklad därifrån). På Ica bestämde jag mej för att köpa lite smått och gott, bland annat en Aftonbladet med tillhörande korsordsbilaga. Jag hade ingen penna med mej och orkade inte krångla mej upp med vagnen till lägenheten för att hämta så jag köpte mej ett tvåpack av de där blå, tråkiga Bic-pennorna (till överpris).

När jag lämnat Ica hörde jag någon ropa, tänkte att det var nog inte till mej och spatserade vidare. När jag kommit runt hörnet hörde jag någon flåsa " ska du inte ta mej dej dina varor". Det var Ica-handlaren. Jag gick tillbaka och proppade ner mina varor i vagnen.

Till slut kunde vi äntligen bre ut vår filt i skuggan av ett träd och njuta. När jag packat upp mina nyinköpta pennor och rotat igenom väskor, fickor och vagn typ 30 gånger insåg jag att jag måste ha tappat Aftonbladet med korsordsbilaga på vägen. Det slutade med att jag fick packa ihop det mest livsviktiga (typ Lova och vagn) och bege mej till Stampens Delikatesser för en ny Aftonbladet. Med korsordsbilaga.

Nedan: Bild tagen idag, blomma på Stampens Kyrkogård

Jag : En burk Tonfisk

Lova är inne i en klängperiod. Det är mysigt. I måttliga mängder. Hon är väldigt kramig och det är gosigt, men det är inte lika gosigt när hon leker med sin napphållare i en halvtimme och jag måste sitta tätt, tätt bredvid och titta på för att hon inte ska få en gråtattack.

I morse klockan 04.30 när Lova fått komma över i vår säng och morgonammat låg hon och kastade sig fram och tillbaka, petade mej i näsan, tog tag i mitt hår, drog i några få hårstrån, spottade ut nappen, skrek, fick nappen, spottade ut nappen, skrek, fick nappen igen. Och igen. Jag tänkte att hon behöver inte mej, jag kunde lika gärna ha varit en burk tonfisk. Då förstod jag att jag är nog inte riktigt vaken, jag ligger här och tänker i sömnen..

S�mnproblem

Jag har stoora sömnproblem nuförtiden. Problemet är att jag inte kan somna. Jag somnar aldrig innan klockan 1 och ofta ligger jag och vrider mej fram till klockan 3. Mellan 5-7 på morgonen vaknar sedan Lova och kräver min uppmärksamhet på momangen.

När jag var gravid kunde jag knappt hålla mej vaken till klockan 20 på kvällen och somnade alltid i soffan framför tv:n. I söndags hände det äntligen igen. Jag somnade framför tv:n precis innan 22-nyheterna. Äntligen fanns alla förutsättningar för att få en välbehövlig, nyttig och sammanhängande sömn. Jag var lyrisk i mitt insomnande och när Roo ett par timmar senare försiktigt väckte mej sa jag bara: Låt mej soova här, lååt mej ligga kvar.

Klockan 1 på natten vaknar jag av ett fasligt oväsen ifrån sovrummet. Lova skriker i högan sky. Jag ligger där på soffan och tycker synd om Roo. Skriket avtar inte, det eskalerar. Efter några minuter börjar jag ana något som senare visar sej stämma. Jag kutar in till sovrummet. Där ligger dom. Lova vansinnig och totalt uppgiven över att inte ha fått nappen istoppad. Roo ligger bredvid och snarkar ljudligt ikapp.

Uggla och jag

För några månader sedan skickade jag iväg en Friend request till Magnus Uggla på Facebook. Jag skickade även in en ansökan att spela i hans band på sommarturnén (för Roo´s räkning). Det blev ingen sommarturné men idag accepterade han mej som vän. Stort huh?

En annan Uggla..

1:a April

Jag lyckades lura Roo idag. Det var inte särskilt svårt. Jag ringde bara till hans jobb och sa att Lova fått 7 (!!) tänder i överkäken. Roo började gå på om att "Åååh, det förklarar ju varför hon har varit så grinig de senaste dagarna, och det var säkert därför hon hade de där konstiga ryckningarna". Jag tyckte nästan lite synd om honom.

När Roo kom hem började han att dividera om att de skulle slå ihop Desperate Housewives och Greys Anatomy. Den nya serien skulle heta Desperate Anatomy. Hallå? Tror han att jag är tappad bakom en vagn?

Senare framför tv:n hasplade Roo ur sig att Håkan Hellström och Thåström skulle spela in en skiva ihop.. Lurad!

P�sk i V�rmland

I påskas var vi hos Roo´s mormor och morfar i Värmland. De har ett mycket vackert hus precis vid Klarälven och det är alltid lika trevligt att åka dit på besök.

Problemet är att jag förstår inte vad de säger. Jag står alltid som ett frågetecken och försöker lista ut vad Roo´s morfar med sin breda värmländska försöker säga. Det slutar alltid med att jag ger honom ett fånigt leende och hoppas på att det är rätt reaktion från min sida.

Vid påskmiddagen hävde han ur sig en lång harang om någonting som verkade vara synnerligen intressant. Jag satt där och log som vanligt. När han var klar kom jag inte på något bättre än att lyfta upp kaffekannan och erbjuda honom kaffe. Han måste tycka att Roo har skaffat sej en mysko typ.

Tand 3

Idag knoppade Lovas tredje tand fram, denna gång i överkäken :)

Fisk med jordgubbsmos Tack!

Lova har nu kommit fram till att fisk inte är någon höjdare på matfronten trots mammas övertygande avledningsmanövrar i form av skedflygplan och roliga pruttljud i samband med matintaget.

När det serveras mammas hemmalagade fisk snörper hon på munnen och spänner ögonen i mej för att visa att "inte en chans mamma". Ok, tänker jag, men fisk som är så nyttigt och det är svårt nog att variera hennes mat som det är.

Igår på bvc träffade jag en mamma som kom med ett gammalt beprövat husmorstips: Toppa maten med fruktpuré!

Idag har Lova vräkt i sej en portion fisk på nolltid, toppad med jordgubb- och äppelmos! Jag undrar om det önskas på menyn på hennes 18-årsdag?

Lova blev 8 månader häromdagen!

Nummer Tv�

Förr kunde jag och Roo sova halva förmiddagen, nu tycker jag att det är sovmorgon om Lova någon gång får för sig att sova ända till 07.30. När hon bjuder på sådana sovmorgnar beror det dock oftast på att hon hållt låda i någon timme under natten.. Oftast behagar hon att vakna runt 05.30 och vår lunch är avklarad innan klockan slagit 11.

Nuförtiden torkar jag bort bajs från fingret utan att ens reflektera över att det på något sätt skulle vara äckligt. Häromdagen åkte jag och Lova Swebus fram och tillbaka till Nyköping. Detta tar 5.5 h enväg och dom har inget skötbord. Jag höll tummarna för att Lova skulle klara av att hålla sig denna nätta lilla åktur. Innan vi hade nått Borås kom första blöjbytet. Sen kom ett till. På vägen hem fick supermamman Stina klara av hela 3 blöjbyten I bilbarnstolen, det sista PRECIS när vi anlände till Göteborg eftersom Lova byggde upp ett så kraftfullt skrik att jag antingen fick välja på att byta blöja eller kasta mej ut från en full buss i 70 km/h för att inte bli lynchad av övriga busspassagerare. Det är svettigt att vara mamma.

Inte att förglömma toalettbesöken. Jag är en av många (misstänker jag) som fasar för att komma in på en toalett och upptäcka att tidigare besökare har lämnat ifrån sig en kraftig odör PLUS fartränder i toaletten. Jag är en av många (misstänker jag) som inte klarar att lämna toaletten och bemöta allmänheten UTAN att då göra rent toaletten från föregående besökare och vänta så länge som möjligt för att lukten ska förvandlas till pur allmän-toalettdoft (alternativt panikkissa på 30 sekunder så att de som står i kön utanför förstår att det inte kan ha varit jag som hunnit med att lämna toaletten i detta skick på såå kort tid). För TÄNK OM folk skulle tro att det var jag som lämnat efter mej en stinkande bajstoalett! Från att tidigare ha varit en smusslande toabesökare som lagt papper i toaletten för att det inte ska skvala eller plumpa sitter jag nu med dörren på vid gavel och sjunger klapplåtar till Lova som väntar utanför. Måste kanske tillägga att detta inte gäller när jag går på allmänna toaletter.

Stora lillan

Nu har vår lilla Lova blivit en stor liten bebis. Hon är snart 7.5 månader och väger runt 9 kg, sitter stadigt, pratar mycket, skrattar mycket, äter riktig mat och ammar bara en gång per dygn numera. Veckorna spenderar hon genom att gå på rytmik, simma (dök första dyket för några veckor sedan), hänga på öppna förskolan, på kafé eller hemma hos andra bebbar i hennes ålder.

Själv har jag börjat jobba lite, 42.75 % för att vara exakt. Jag arbetade min första dag igår och det kändes jättebra. Roo klarar hemarbetet finfint och Lova verkar inte besvärad av att hennes mamma sticker iväg några timmar.

Nedan en liten bild på vårt lilla troll.

Champagne

Vi dricker champagne ikväll, måste ju fira att det är den 30 februari. Av någon anledning var inte Roo´s bokning i tvättstugan giltig idag..

På måndag börjar jag att jobba lite smått och Roo ska vara hemma med Lova lite smått. Det blir säkert jättebra.

Fullt album

Nu har jag lyckats fylla Lovas album till bredden då man bara får lägga in 500 bilder. Jag har bjudit in till ett till album på släkt och vänners mejladresser men om någon har missats (har inte allas adresser) får ni gärna mejla till stinastar@hotmail.com så fixar vi det i ett nafs!

Nedan ett smakprov på albumet

Fettisdagen - Stackars mej

Idag är det Fettisdagen! I vanliga fall äter inte vi bakverk och sånt i veckorna men är det fastlagsdagen så måste man. I förmiddags satte jag glatt Lova i bärselen för att bege mig till affären för en semla. När jag kom till affären upptäckte jag att semlorna var förpackade i två-pack så jag ringde Roo och försökte övertala honom att faktiskt göra sin plikt och äta en semla idag trots att han tycker att denna kreation är närmast vedervärdig.

Övertalningen gick sådär.. Jag får äta två semlor idag...

Stackars mej..

Tillägg senare på dagen.. För det första: Lova har fått en liten kusin idag! Välkommen till världen Thea-Lie! För det andra: Roo kom hem med dagens bekännelse. Det serverades semla på jobbet idag, ALLA blev bjudna så han knep en.. Duh?

Att vara mamma

Att vara mamma är en intressant och helt underbar upplevelse. Tänk att jag och Roo är viktigast i världen för vårat lille knytte (Ja, ett litet tag framöver iallafall). För mej innebär att vara mamma en ständig lyckokänsla i kroppen, som att vara käääär heeeela tiden.

Samtidigt finns det en ständigt gnagande oro. TÄNK om någonting händer. Jag vill ha stenkoll på Lova dygnet runt. Detta innebär självklart en betydande störd nattsömn då jag kollar att allt är ok med Lovisen ungefär hela tiden.

Jag skäms lite över mitt beteende och har läst lite om sådana som jag (halvneurotiska, tokstressade, ständigt vakande mammor) och hittade till slut en positiv artikel där en läkare beskrev oss som "powermammor". Powermammor har tydligen funnits i alla tider och om vi inte funnits hade världen inte varit lika befolkad som nu. Vi är nämligen sådana mammor som förr i tiden vaktade sina barn mot hotande rovdjur och andra faror. Jag väljer att tro på denna teori, det får mej att känna mej mindre tokig.

Att vara mamma innebär trasiga tangentbord. Häromdagen satt Lova och chattade med Jenka på msn (fråga mej inte vad hon skrev men det var många mellanslag och ssssssssssssssssssss). Efteråt upptäckte jag att N:et på tangentbordet inte var som det borde. Det har lixom ploppat upp och man får använda mindre våld för att få till ett N.

Att vara mamma innebär att man misstar REA-kläder för att vara nyinkommet. Jag var på H&M häromdagen och upptäckte till min förvåning att de hade fasligt mycket nya fina kläder.. Tills jag upptäckte att jag stod i REA-avdelningen..

Att vara mamma innebär även att man lär sig en hel del nya saker. Som att barns temperatur kan stiga och falla väldigt snabbt OCH att det beror på att temperaturcentrat i hjärnan inte är fullt utvecklat än. Tänk hur det fungerar..

Att vara mamma gör att man tvekar på om man ska våga ta sej till babysimmet imorgon bitti trots att SMHI utfärdat stormvarning.

Nedan: En Mamma Mu

Ny�rsl�ften

Häromdagen tog jag och Lova en promenad till apoteket för att köpa barntandartiklar. Lova har nämligen fått sin första tand! Än så länge sticker det bara fram en vit liten rand i underkäken men ack så söt.

Från och med det nya året arbetar familjen Ericsson-Hälleblad med att skapa rutiner. Roo är den mest fanatiska när det gäller kvällsrutiner. När Lova kvällsammat går hon och Roo och byter blöja och sätter på pyamas. Sen är det tandborstning som gäller. Lova älskar att borsta tanden, speciellt den mumsiga tandkrämen. Efter det har Roo bestämt att Lova ska invaggas i sömn genom att de tu går runt och släcker ner i hela lägenheten, och då menar jag HELA lägenheten. Detta innebär att om jag tittar på tv får jag snällt stänga av den och sitta där i mörkret tills det att de är klara med sin ritual. Hittills har detta koncept varit väldigt framgångsrikt, Lova somnar på stört varenda gång. I sin egen säng! Sen hör till saken att hon har kommit på att det är väldigt viktigt att amma ca var tredje timme nattetid så inte blir det mycket sömn för mej ändå.

Roo och jag har även avlagt ett löfte om godisförbud under veckorna och trodde att vi skulle klättra på väggarna av sockerabstinens, men hör och häpna, det har gått över förväntan: När fredagen kommer är vi inte ens särskilt sugna på godis (men köper det ändå för att det är helg).

Vi har en motionscykel som enligt mej tar upp halva lägenheten och inte används särskilt flitigt, närmare bestämt aldrig. Enda gången jag rör den är då det är dags att damma av den. Roo rör den ännu mer sällan men vägrar att ge upp den.

När Roo satt och filade på sitt nya rutinschema skrev han även upp ett väldigt inrutat morgonpass till sig själv där han lade upp tider det tar att äta frukost, cykla 30 min, duscha och köra till jobbet. Detta tar exakt 90 minuter om han inte fastnar i morgonrusningen. Första morgonen som han skulle arbeta på det nya året vaknade jag av att hans väckarklocka ringde men vände mej om och somnade om igen. När jag vaknade igen ringde jag till hans jobb och frågade hur det nya morgonschemat fungerade. Svaret jag fick var: Men va taskig du e, driv inte med mej! Jag förstod först inte vad han menade men medan vi pratade gick jag runt i lägenheten och upptäckte då att hans träningsshorts låg lika prydligt vikta över motionscykeln som kvällen innan. Där ligger dom än. Ja, så det nyårslöftet höll.. inte en dag..

Happy New Kr�kYear

Under en längre tid har det varit bestämt att vi skulle fira in år 2008 tillsammans med Linda, David och Kenzie Ducrest. Då vi har två små 5-månaders bebisar bestämde vi oss för att fira nyårsafton i lugnets och matens tecken. En gedigen trerätters middag stod på menyn och planen var att äta hela dagen.

Dagen innan familjen Ducrest skulle anlända var Lova lite extra gnällig och la av en nätt kaskadspya över hela hallgolvet. Magen var ovanligt aktiv och morgonen efter kräktes hon ner vår säng. Vi tänkte inte mer på det och välkomnade våra gäster med öppen famn.

Första kvällen blir lite lagom lugn och mysig, Kenzie testar Lovas gåstol och allt är frid och fröjd. Dagen efter går vi ut på stan och fikar. När jag står i fikakön upptäcker jag att jag inte alls är sugen på något sött (jag som ALLTID har sockersug). Jag trycker ändå i mej en kaka, bara för att. Jag känner ett illamående komma smygande och på kvällen efter sushimiddagen får jag snällt gå och lägga mej med ett par ica-kassar bredvid sängen. Det tar väl några minuter innan jag är tvungen att tömma någon liter av mitt maginnehåll. Någon timme senare kommer ytterligare någon liter (hur kan detta komma sig när jag bara sippat lite vatten och en tesked fil)? Sen är karusellen igång.

Nyårsafton står för dörren och Lova är gnälligare än på länge. Kenzie är även hon matt och sjuk. Dagen präglas av ett kaos av skrikande och sömnvägrande bebisar, turer till apotek och illamående föräldrar. Vi försöker så gott det går att sno ihop all mat vi planerat att göra. Framåt kvällen känner Linda att magen inte riktigt är på humör. Hon hinner nätt och jämnt svälja huvudrätten och sen är det igång för henne oxå.

När klockan är 23.50 sitter jag och Roobin ensamma framför tv:n och funderar på om vi verkligen ska öppna den goda champagnen David haft med sig från Schweiz eller om vi ska öppna den fesljumma, billiga bubbeldrickan vi köpt som backup. Linda och David försöker desperat få Kenzie till sömns och som tur är bestämmer hon sig för att sova några minuter vid tolvslaget. Linda hinner skåla i lite vatten framför tv:n innan hon försvinner in på toaletten.

Nyårsafton 2007: Lova fick en jättefin pyjamas av Kenzie och familjen Ducrest fick kräksjukan av familjen Ericsson-Hälleblad!

Gott Nytt 2008 :)

Dagens födelsedag: Grattis broder Martin på din trettioförsta födelsedag!

Julefrid

Äntligen är alla julkort skickade, klapparna inhandlade, lägenheten städad, glöggsammankomsterna avklarade (vilka har varit jättetrevliga, Lova tackar Love för de fina maraccasarna), väskorna och marsvinen packade och julefriden har lagt sig över familjen.

I år styr vi kosan till Roos föräldrar, det blir varannat år hos farföräldrarna och varannat år hos morföräldrarna för lilla Lovisen. Det kommer självklart att bli tomt utan mamma och pappa och resten av den sidan av släkten men helt plötsligt har julen blivit lite mer spännande igen. Tomten kommer att återvända och eftersom vi har ett sådant snällt litet barn kommer hon troligen att belönas med mängder av julklappar.

Önskar er alla en riktigt God Jul med massor av kärlek, klappar och god mat.
Kramar från Stina med familj :).

Vita l�gner

Min bror Martin är en mycket ärlig människa, men ibland hoppar det ut lite ljug ur munnen på honom utan att han egentligen kan styra det. Dessa lögner baseras oftast på att han vill dölja någonting för att på något sätt "skona" någon annan.

Martin har tagit fasta på att vissa människor (närmare bestämt en kompis som har ett efternamn som liknar namnet på en hundras, börjar på Bernhard) tycker att det är lite äckligt när folk tar med sig tidningen in på toaletten.

En dag när Martin var på jobbet smusslade han med sig dagens tidning på toaletten när han skulle göra nummer 2. Efter en stund hör han hur en kvinnlig kollega går runt och letar efter tidningen. Han hör hur det stånkas och stönas och frågas efter den där tidningen. Hon går runt till övriga kollegor och frågar "har du sett till dagens tidning" men ingen har ju självklart sett den.

Till slut knackar det på toalettdörren "Martin, har du tagit med dig tidningen in på toaletten"?. Under följande sekund arbetar Martins hjärna på högvarv och det enda han kan klämma ur sig är ett lagom nonchalant, superförtroendeingivande "Nää".

Sekunden efter ångrar han sig naturligtvis! Hur tänkte han här? Hur ska han kunna ta sig ut från toaletten utan att bli upptäckt? Det slutar med att Martin får pilla in tidningen i byxlinningen, under tröjan och vid rätt tillfälle smyga dit den på ett ställe som är sådär lite lätt att råka missa när man söker igenom hela komplexet efter den..

�nskelista inf�r julen

SÖMN
Ett slutaattständigtoroamejförRoobinochLova-piller
3 mille till ett eget litet hus

Skryt och �ngest

Ganska ofta går jag omkring här hemma och lider över att jag inte engagerar mej tillräckligt i samhället, miljön, djuren och naturen. Ikväll när jag skulle somna låg jag och tänkte på vad jag INTE gör, men så kom jag på vad jag ändå faktiskt gör.

Eftersom jag inte kunde sova och en annan anledning till att jag inte kunde sova var att jag låg och jämrade mej över att jag aldrig har tid att uppdatera bloggen, bestämde jag mej för att gå upp och göra detta.. Klockan är nu 01:47, Åh min je (som min mormor skulle ha sagt).

Här hemma källsorterar vi, och vi sköjler kartongerna med KALLT vatten för att spara energi.
Vi håller på att byta ut alla våra lampor till lågenergilampor.
Vi har gått över till GOD EL, där överskottet går till välgörande ändamål (i vårt fall till Stockholms Stadsmission).
Vi använder oss numera enbart av Grumme. Grumme tvättsåpa, Grumme diskmedel och Grumme tvättmedel.
Jag pensionsparar etiskt och tryggt hos KPA. Vad gör dina pengar just nu?
Vi har slutat prenumerera på GP och slipper varje morgon vid 5-snåret vakna av att en halvkilos pappershög dimper ner i brevlådan. Jag vill även skryta över att när de ringer från GP och undrar varför vi slutat prenumerera, svarar jag: "Därför att jag är miljömedveten".
När vi storhandlar ligger det alltid MINST 6 ekologiskt producerade produkter i vår varuvagn, oftast fler.
Jag är medlem i WSPA som engagerar sig i och arbetar mot utnyttjande och katastrofal hantering av djur (jag hoppas att jag värvar ett par medlemmar genom att nämna dem här). Jag gick med i denna organisation efter att ha besökt en restaurang i Vietnam där de förvarade en stor björn i en mycket liten bur (så liten att han inte ens kunde ligga ner) för att kunna ta del av hans galla. Det är tydligen en delikatess i vissa kretsar och anses göra underverk för både den ena och den andra åkomman.
Jag åker kollektivt till jobbet, spårvagn dessutom, inga avgaser där inte.
Jag lusläser tandkrämsförpackningar så att tandkrämen inte innehåller TRICLOSAN vilket jag lärde mej när jag gick Miljöprogrammet inte bryts ner i naturen. Vi handlar i allra största utsträckning miljömärkta produkter.
Vi har slutat med våta tvättservetter till Lova då vi informerat oss om att kemikalierna i dessa är värsta miljö och hälsobovarna. Är det inte skandal att man pumpar i massa gifter i det som vi ska torka våra bebbars rumpor med?

MEN så finns det en hel del saker som jag skulle vilja ändra på (eller har ångest över att jag gör) men är för lat för / alternativt anser är för dyrt för att ändra på:

Sälja bilen och gå med i ett bilkooperativ.
Endast handla ekologiskt.
Alla engångsblöjor jag förbrukar till min Lova, helst skulle jag vilja ha tygblöjor men det är jag för lat för och då behöver man väl ändå en egen tvättmaskin, och tänk om alla människor hade egen tvättmaskin?
Toapapper! Hur många träd spolar man inte ner i toaletten under en livstid.
SECOND HAND! ÅTERVINNING! Fatta hur många fina, gamla och funktionella möbler som slutar sitt liv på tippen eller som en trave ved. Tänk va mycket fina kläder som får leva sina sista dagar i ett soprum för att sedan brännas upp på tippen och alla SAKER som vi slänger.. Istället åker vi till Ikea och HM och shoppar tills ögonen blöder och plånboken är tom. Nytt nytt nytt ska det vara!

Åh, det finns tusen saker till som jag går och tänker över men nu är jag för trött för att minnas dessa viktigheter. Ja, jag går omkring här hemma och lider över detta konsumtionssamhälle som jag själv vältrar mej i. Ibland önskar jag att jag bodde i ett torp ute i skogen med min familj (typ som Lovas fasters torp fast dubbelt så stort) med mulltoa och tygblöjor och utbytte varor och tjänster med grannar och vänner. Vad för slags varor eller tjänster jag skulle stå till förfogande med har jag inte en aning om då jag varken är en händig eller särskilt kreativ person.

Livet fr�n den ljusa sidan

Jag är en typisk tidspessimist. Detta innebär även att jag är en flitig "väntare". Jag står hellre och väntar i 20 minuter än att vara sen. Jag tar den spårvagnen som går före den jag egentligen behöver ta för att komma fram i tid eftersom risken finns att spårvagnen är sen eller att jag missar den osv.

Min kompis mamma verkar oxå vara en tidspessimist. Vi kallar henne Berit (faktum är att det kanske är så hon heter). För några veckor sedan skulle Berit åka till sin andra dotter som tog sin examen på Irland. Hon skulle åka från en liten flygplats som en del lågprisflyg går ifrån och passade på att vara där hela 3 timmar (!!) innan planet skulle gå. Men det som är mest uppseendeväckande med historien är att hon ändå missade planet.

Det visade sig att det stod Warsawa på varenda avgång så Berit trodde att planet bara var lite försenat. Berit missade den lilla handskrivna lappen bredvid som informerade om var och när planet till Irland skulle lyfta. Hon var självklart inte ensam om att missa denna idiotiska lilla lapp. Tillsammans med 10 andra personer fick hon beskedet att "nä, det var inget att göra åt situationen, nästa plan går på söndag".

Detta var ju inget alternativ för Berit då examen ägde rum på lördagen. Någon föll i gråt men Berit kämpade tappert med att hitta en lösning. Lösningen blev att de fick köpa biljetter till London för att där boka nya biljetter till Irland. Många tusenlappar och timmar senare kom Berit äntligen fram.

Väl på examen drog Berit fram sin nyinköpta digitalkamera och fotade hela händelseförloppet. Berits bilder möttes av "oh" och "ah" och "åh vilka fina bilder du tar" och "vilken kamera", "vilken kvalité".

Glad i hågen tar hon dagen efter en promenad i Dublin och råkar då tappa sin kamera, den blir överkörd och mos, bilderna puts väck. Berits kommentar: Det viktiga är att vi är hela och att ingen kommit till skada. Snacka om att se livet från den ljusa sidan.

Nedan: Jill från filmen As good as it gets.

Barnvagnsbio

Idag provade jag och Lova på en helt ny upplevelse, nämligen barnvagnsbio. Jag har tidigare blivit varnad för denna (för vissa något makabra) aktivitet men var ändå nyfiken på att se hur det var.

Efter att ha stått i en 20 meter lång barnvagnskö, då biljettansvariga (inga namn) inte fick ut några biljetter på sitt kort (vi hade förköpt för att slippa stå i kö) fick vi äntligen våra biljetter och kunde maka oss in i biosalongen.

Det var som att kliva in i en pampersreklam! 70-80 bebbar som pratade, skrattade och skrek i kör, jag tyckte det var så sött att jag var nära till gråt och förbannade mej själv för att ha glömt kameran hemma.

För att alla skulle hinna komma till rätta sköts filmen upp ca 20 minuter. Lova gjorde ståövningar och pratade med grannarna under första halvan av filmen. Efter det var det paus i typ en kvart, jag var jättekissnödig men då passade Lova på att slockna i min famn för att sedan vakna upp lagom till att andra halvan av filmen började.

Trots att ljuset var tänt och ljudet lite dämpat med bebiskörer av skrik och skratt som avlöste varandra så kunde man någotsånär hänga med i filmen, och jag måste säga att det var en mysig och intressant upplevelse som jag kommer att göra om.

Dagens rekommendation till nyblivna föräldrar: Barnvagnsbio

En annan form av ordbojs..

Min första "vuxen"skiva fick jag en julafton för länge, länge sedan.. Det var en LP med Susanne Alfvengren och jag blev överlycklig. Snabbt fann jag min favorit och sjöng i kör med Susanne till "Hålliått, snart är jag näre di, Hålliått, snart är jag intill di" osv.. Några år senare förstod jag att det inte existerade någon mystisk snygging vid namn Hålliått, det var ju Susannes gotländska uttal på "håll ut". Testa själva att säga håll ut snabbt på gotländska så förstår ni att det var inte så dumt ändå.

Idag var vi på Ikea för att köpa en barnstol till Lova. Vi köpte även en slinga med små lysande julstjärnor att pryda Lovas säng med. När vi smyckade sängen passade vi på att sjung lite julsånger. Roo hade kommit en bra bit på Staffan Stalledräng när jag började reagera. Vad sjöng han egentligen? Roo undrade förvånat vad jag menade så jag fick be honom att sjunga lite tydligare och långsammare och där kom det igen "vi tacko mus o hjärna". Ja ni kan ju fundera på vart det passar in i den låten.. Roo påpekade själv att han alltid tyckt att texten varit lite konstig.

Aprop� Censur..

Med tanke på hur internet kan missbrukas av diverse konstiga människor har vi bestämt oss för att Lovas album ska skyddas från yttre hot. Därför är det från och med nu bara tillgängligt för släkt och vänner. Om du vill ha tillgång till albumet och inte har fått ett mejl från oss med en "inbjudan" kan du mejla till stinastar@hotmail.com så får du en inbjudan (om du blir godkänd vill säga ).

Lunch hos familjen Larsson-Borg

Idag var jag och Lova bjudna på lunch hos Anna och Love. Färden dit gick smärtfritt, Lova sov helnöjd i sin vagn medan hennes mamma svettades uppför Gråberget i Majorna.

När vi skulle äta var Anna så snäll och rotade fram Loves gamla fodrade babysitter till Lova så att hon kunde sitta med vi matbordet. Jag märkte att hon pressade lite och misstänkte att hon kanske bajsade, hon hade ju inte bajsat sen i fredags och idag är det onsdag.

Efter en stund kunde vi konstatera att hon bajsat då hela ena sidan av Lovas kläder hade ändrat färg. Snabbt flyttades det lilla paketet in till skötbordet. Detta var kanske inte så lyckat då Lova, lättad över att äntligen ha fått bajsa, lyckligt sprattlade runt och till slut hade gnidit in skötbord, kläder, armar, händer, fötter och till och med nappen. Det slutade med ett bad i Annas kök. Loves babysitter är nog numera ett minne blott..

Dagens händelser: Skolmassaker i Finland och Bajsmassaker hos familjen Larsson-Borg på Kabelgatan i Majorna.

Nedan en bild på en av dagens händelser.. Dock inte alltför smickrande för Lova som faktiskt verkade ganska nöjd men ser smått hysterisk ut på bilden.. Lova låter hälsa att det verkar som att det är något fel på vår kamera, hon brukar inte ha bajs på handen och hennes arm är inte uppdelad i 5 veck.. Inte brukar hon ha två hakor heller..

Då en känslig släkting hört av sig har vi valt att ta bort bilden på Lovas lilla fadäs. Upplevelsen blir dock ett minne att berätta för barnbarnen och finns dokumenterat för icke känsliga personer.

Mojmoj och Mojfaj

Lovas mormor och morfar har varit här i några dagar nu och det har varit riktigt lyxigt! Fotöljer har lagats, sängen har kompleterats och äntligen ser vi ut genom nyputsade fönster och idag kunde jag och Roo ligga och slappa i sängen halva förmiddagen. Inte att förglömma mumsiga middagar!

Häromdagen var jag och mamma med Lova på stan och shoppade och åt lunch. Mamma skulle titta på ett par byxor på Lindex och jag kikade runt lite. Tidigare har jag alltid ratat Lindex damkläder, jag har inte ägnat dem en tanke. Till min förvåning fanns där ett gäng tilltalande kläder och jag kunde konstatera att dom har ju ryckt upp sig och faktiskt börjat sälja helt okej kläder. När jag senare stod och beskådade mej själv och min nyinköpta tröja i spegeln slog det mej att det är ju inte Lindex som har blivit "fräckt", det är ju jag som blivit äldre..

Igår var Lovas mormor och morfar barnvakt när jag och Roo var ute och roade oss. Vi var nämligen invited to Labero på Rondo. Som väntat blev vi helt hänförda, vissa saker går ju inte att förstå hur han gör! När vi stod i kön för att hämta våra jackor efter showen var det en tjej som utbrast "Alltså, vissa saker han gör, det GÅR ju inte att fejka, han TOG ju verkligen korten rakt ur luften.." Duh!

My precioussss..

Kusligt lika..

Den jag inte ville vara

Jag har en hel del föreställningar om hur jag är eller hur jag tror att jag är eller hur jag vill vara. Det finns en hel del sidor hos mej som jag inte tycker är "jag", oförklarliga små sidor som borde sopas under mattan. Jag (som många andra) bryr mej alldeles för mycket om vad andra ska tro eller tänka om mej.

Häromdagen när jag hade tvättstugan blev jag vansinnig när jag upptäckte att en "obehörig" använde min torktid. Jag tänkte att jag ger det en timme innan jag börjar härja. Efter en timme användes fortfarande min torktid och jag fick leta reda på den skyldiga. Jag var extra uppgiven då jag hade en 13 veckors kolikbebis väntande på mej i lägenheten (jag måste tillägga att Lova var inte ensam i lägenheten, hennes pappa var oxå hemma).

När jag ringer på dörren öppnas den av en söt tjej som nästan kramar om mej och är SÅÅ ursäktande. När hon kommer ner upptäcker hon att hon råkat låsa fel torkrum vilket innebar att "mitt" torkrum hade stått låst och oanvänt i över en timme av MIN torktid. Tjejen ursäktar sej sådär gulligt igen och undrar om jag väntat länge. Vad svarar jag? Nädå, jag kom nyss!!

När jag hängt tvätten och ska upp från tvättstugan orkar jag inte gå de två trapporna från källaren, istället trycker jag ner hissen. Då upptäcker jag att det är några som ska med hissen på första våningen. Jag hinner tänka att dom måste tycka att jag är världens lataste som tar hissen två trappor så jag går in i tvättstugan igen och väntar ut de andra hissbesökarna. Hallå!

Om jag går till en affär för att handla på rabattkuponger kan jag heller inte riktigt med att "bara" handla på kupongerna. Jag känner mej nästan tvingad att köpa något till fullpris, annars kan ju expediten få för sig att jag är snål.

Det är samma sak när jag går på kafé. Även om jag bara är sugen på en kaffe så måste jag köpa någon liten sak till, jag vill ju inte framstå som någon som sitter och snålsitter med en kopp kaffe..

Häromveckan när jag hade ont i nacken OCH magproblem ringde jag till vårdcentralen. Jag började med att berätta om magproblemen och fick några små råd och recept inringda till apoteket. Efter det kunde jag inte med att komma dragandes med mitt nästa problem, jag tänkte att det kan ju inte låta trovärdigt att ha fler problem, jag skulle ju framstå som en hypokondriker. Så jag lade snällt på luren. Detta resulterade i en vända till axessakuten med akuta smärtor i nacke och axlar. När jag väl var där borde jag kanske ha lagt fram mina bestående magproblem, men nädå, jag ville ju inte framstå som värsta gnällspiken. Så magproblemen består..

Puh, sådärja, nu har jag fått lätta mitt hjärta och bekännt några av mina mörka sidor. Jag har fler på lager..

Min bror och jag

Min storebror heter Martin och bor i Nyköping tillsammans med sin fästmö Anna. Vi pratar i telefon nästan varje dag (eller kanske närmare bestämt flera gånger om dagen) och med tanke på det tycker han att det är lite konstigt att han nästan aldrig nämns i min blogg..

För ett par veckor sen var Martin på besök hos oss i Göteborg utan Anna eftersom hon jobbade natt hela helgen. Martin tog sin roll som morbror på största allvar och sprang fram och tillbaka i lägenheten med Lova när hon grät. Vi var även på stadsvandring och jag och Roo ville imponera med världens bästa falafel på Kungstorget. Gubben hade semester! Hur ofta händer det .

På lördagkvällen spelade vi poker och min bror (som annars är en väldigt snäll storebror) påstod att det var tråkigt att spela mot mej eftersom jag "alltid går med"! Min tidigare nämnda speldjävul vaknade till liv och jag tog hem rubbet (vid närmare eftertanke vann ju Roo en gång oxå, men det viktiga var att inte brorsan tog hem nåt). Jag är ungefär lika dålig vinnare som jag är förlorare och Martin är en sån där "nöjd" förlorare, det lixom gör ingenting när han förlorar (eller det kanske bara gäller mot hans lillasyster).

Måste ju tillägga att Martin är hur bra som helst på att imitera, borde pröva ståupp! Han är rolig min bror. Min bror är faktiskt bra på ganska mycket, han är dessutom världens bästa storebror!

Den magiska dagen �r h�r!!

Lova är idag 3 månader, grattis! Detta är även dagen jag och Roo har väntat på i över 2 månader. Det är den där dagen som alla har utlovat guld och gröna skogar, Lovas magvärk ska vara puts väck, "tremånaderskoliken" ska vara över.

Det intressanta är att min kväll har bestått i att mellan hjärtskärande skrik värmt upp pyttipanna på spisen och därefter kastat i mej maten utan att tugga, med djupt dåligt samvete för att Lova har legat högröd och hysterisk i babysittern.

Därefter fick jag för mej att jag skulle kunna titta på "Bonde söker fru" men fick snällt trycka på paus och lägga mej i ett mörkt rum med mitt stackars knytte. Nu ligger tystnaden över lägenheten och uppgivenheten som en påse chips i min mage.. Så Du som kom på det där med "tremånaderskolik", gå och dra nåt fult över dej!

Idag har varit stora fyndardagen. Jag har lyckats komma över en fleeceoverall från Polarn o Pyret på second händ, helt i nyskick för över halva priset! Mitt shoppande fortsatte till det riktiga PoP där det var klubbkväll och introduktion för deras nya eko-kollektion. Med ett knippe rabattkuponger och lite halvapriseterbjudanden blev även detta lite fyndshopping av fantastiskt söta kreationer att smycka mitt lilla hjärta med!

Jag har även hunnit med att träffa lilla Kåre, en 4 månaders sötnos vars mamma Elisabet jag bodde ihop med för många år sedan. Vi har inte träffats på säkert mer än 2 år så det var skoj!

Idag hade jag och Lova ett "moment". Vi pratade verkligen, jag härmade Lova och hon tyckte det var skitkul och pratade tillbaka. Vi höll på så en bra stund.

Den här hösten har ju varit helt underbar, troligen är det för att jag kunnat njuta av den som jag upplever det så. Det har blivit en hel del promenader, Lova har äntligen börjat gilla läget när det gäller att ligga i vagnen så mina axlar har fått vila lite från bärselen. Tack och lov för detta, för ett par veckor sedan fick vi packa ihop familjen kl 5 på morgonen och åka till akuten då jag varken kunde sitta, ligga eller stå.

Nedan lite magstark vardagshumor..

Jaha, d� var man gift d�!

Jag skoja bara.. Men vi firar 3 år idag! Lova skriker ut sin glädje så Roo vandrar just nu fram och tillbaka i vardagsrummet med henne då hon inte kan hejda sig..

Vi råkade sätta upp tvättid ikväll oxå och hade inte "råd" att hoppa över den. En annan liten detalj är att Roo råkade glömma av den stora dagen trots att jag lite diskret skrivit upp en påminnelse på vår gemensamma kalender. Vi har det trevligt ändå, köpt god hämtmat och jag har smuttat på Roos vin. Nä, nu måste jag ta över skrikpaketet, Roo ska gå och hänga tvätt. Romance.

En liten stor bebis

Nu börjar jag bli lite trött på kommentarer kring Lovas bulliga kinder och storlek. Det har till och med gått så långt att jag idag drog till med en töntig lögn och sa att hon är 3 månader istället för drygt 2. Gissa vad jag fick för kommentar: "Oj då, då är hon ganska stor för sin ålder" !

H�st

Lova myser i den friska luften vid sin fasters torp utanför Fellingsbro i helgen.

Biobes�k

Häromdagen pumpade jag ut en måltid mjölk till Lova, lämnade henne hos sin paps och begav mej ut på bio tillsammans med goda vänner. Väl inne på biografen kommer jag på mej själv med att törstigt kasta mej över mina vänner för att berätta den ena oväsentligheten efter den andra, såsom "Hon lät mej inte sätta mej på parkbänken i två minuter när vi var ute och gick idag, ständig rörelse ska det vara", eller "Förr bajsade hon 5-10 ggr per dag men helt plötsligt på måndagen för två veckor sedan började hon bajsa typ max en gång per dag!"

Väl på väg in i salongen konstaterar jag att "Gud va roligt vi har´t", Lisa och Lisa tittar då lite konstig på mej och ler artigt men jag börjar undra om jag kanske beter mej lite väl klämkäckt, det är ju ändå bara en biofilm vi ska se.

Under filmen (Underbar och älskad av alla, komedi) upptäcker jag att jag slår mej själv på benen och skrattar högt när ingen annan ens drar på smilbanden. Jag kastar i mej popcorn som om att det vore första gången (visserligen hann jag aldrig äta middag) och efter filmen är jag på gränsen till euforisk och utnämner nästan filmen till årets bästa trots att jag i vanliga fall har otroligt svårt för huvudpersonen Martina Haag som skådis då hon ständigt envisas med att lägga på nån fånig bebisröst.

När vi promenerar ifrån bion utbrister jag att "Vad mysigt det är när det är mörkt ute". Jag får ytterligare en blick av Lisorna och kommer på att jag inte varit utomhus kvällstid mer än någon enstaka gång sen jag fick barn..

Det var faktiskt skönt att lämna bebben hemma och känna sig som förr för några timmar. Men när jag vandrade hem i höstmörkret insåg jag att jag kommer ju aldrig att blir som förr igen. Det infann sig en pirrande känsla i magen, jag var ju på väg hem till min nya, underbara, lilla familj!

Gl�mska mamman..

Vissa säger att hjärnan förvandlas till gröt när man får barn och ammar. Jag börjar bli beredd att hålla med. Min teori är att detta är en form av copingstrategi för att överleva de första månaderna. Lova har skrikit och knorrat i en vecka nu. Helgen som var har jag och Roo knappt haft tid att säga hej till varandra, bara mött varandras blick när vi lämpat över Lova till varandra. Våra otränade ryggar värker och uppgivenheten har legat som en tallrik kräm över lägenheten.

Men så kom måndagen! Utvilade vaknar jag och Lova framåt nio och Lova nästan jollrar sig i sina blöjor och kläder. Iväg till bvc där jag ska bekänna färg och på något sätt förklara att vi orkar inte längre. We need help! Roo sa till och med igår att "det gör ju inget om du gråter lite", för att bvc-sköterskan skulle ta oss på allvar. Jag brukar nämligen vara ganska bra på att börja gråta i känsliga situationer..

Väl på bvc sitter Lova och skrattar högt och utforskar allt som finns att studera. Magvärken och otåligheten är som bortblåst och jag kan inte erinra mej hur veckan varit. Hela dagen fortsätter i samma anda, vi har till och med tagit en eftermiddagslur tillsammans och nu ligger hon nöjd och snarkar i pappas famn.

Som sagt, det är tur att man blir lite dum och glömsk som mamma. Dessvärre gjorde det att jag glömde all packning på tåget när jag åkte hem till Västervik förra veckan. Ännu värre var att jag inte tyckte att det var något att stressa upp mej över. Som tur är tog min kära mor situationen på allvar. Jag har aldrig sett min mamma springa så snabbt, och tur var det, då tåget var på väg att ge sig av till Linköping.

Glömde även en kasse med kläder för över 2000 spänn på Lager157 för några veckor sedan. Det tog ett tag att finna den igen då ALLA sprang omkring med exakt likadana kassar.

Nej, nu börjar Lova att gråta igen. Kanske hungrig. Så vad gör väl det, ska ju producera lite gröt om en stund.

September

Nu har jag fått in så många klagomål från folk som tröttnat på att mötas av den söta pandan så jag får väl skriva några rader. (Förresten har ju pandan förlorat sitt syfte när länken av någon anledning inte längre funkar, trist).

Fredag idag, underbart! Familjen är samlad och Roo har som vanligt köpt hem fredagsgodis från ÖoB. Det blir alltid en liten ask Toffifee till mej och även om det är himla gott undrar jag ändå varje fredag: Vad menar de i reklamen med att man har så himla KUL med Toffifee?

Lova gör framsteg och har förvandlats till en riktigt liten söt bulle, tänk att hon blev som hon skulle (som Emils morfar sa i visan).

På sin tvåmånadersdag tidigare i veckan bestämde Lova sig för att rulla över från mage till rygg vilket gjorde hennes mamma totalt exalterad! Hon har även gjort några imponerande huvudsvaj i kampen om att kunna hålla huvudet alldeles alldeles själv vilket hon börjar bli riktigt duktig på.

Tyvärr bråkar hennes mage med henne nästan varje dag vilket gör att även om jag skulle vilja så kan jag inte uppdatera bloggen (det krävs nämligen två händer till det och mina är upptagna ungefär 24 timmar om dygnet. Det är nog många spädbarnsföräldrar som håller med mej om att det är konstigt och knäppt att vi skapades med futtiga två armar och händer)?

September har snart passerat och mycket har hänt sen sist. Lova har haft celebert besök av min kusin Sofie som var en höjdare på att trösta knyttet. Vi har även haft besök av Linda, David och söta Kenzie som är hemma från Schweiz på besök.

Jag tror att jag har förvandlats till en så kallad Lattemamma då mina veckor går ut på att fika med diverse mammor och barn från lite föräldragrupper. Tro mej, vi har gått ut med ambitionen att ta långa promenader men med ett gäng spädisar kommer vi aldrig riktigt iväg. Det är alltid någon bebbe som blir hungrig, ledsen eller behöver blöjbytas. Så det blir mer att vi sitter där.. timme efter timme.. och passar på att luncha oxå.. så slipper man laga lunch hemma och diska efter det..

Jag och Lova åkte tåg hem till Västervik förra veckan (ett riktigt sömnpiller för bebisar). Där har vi gjort lite nostalgiska höstpromenader med Linda och Kenzie och även hunnit med en hel del fikapauser. Roo, min bror och Anna kom dit till helgen och Lova har även äntligen fått träffa Johanna och Martina! Hennes gammelmormor förfärades väl något över att hon kunnat växa såå mycket på bara några veckor. Lova har nämligen på något konstigt vänster nästan fördubblat sin vikt sen hon föddes, hon lagrar väl inför den snålblåsiga vintern..

En annan s�t bebis

Oh my, jag är usel på att uppdatera min sida nu för tiden, har en liten ängel som tar all min energi. Däremot kan jag bjuda på lite ögonfröjd på en annan liten bebbe! Följ länken nedanför:

http://patrickcrosley.com/?q=node/657

Sova sova sova

Nu har vi kommit hem från några dagars besök hos min mamma och pappa i Västervik. Vi passade på att träffa min mormor och Gösta, farmor, faster och farbror, morbror och moster, min kusin och hans fru och några av mina vänner som även dom har små bebisar. Självklart tyckte ju ALLA att Lova var den i särklass sötaste bebisen de någonsin sett (ja, hennes föräldrar tyckte i alla fall att hon skötte sig exemplariskt). Bilder från alla famnar Lova myst i finns i hennes fotoalbum som är uppdaterat. Bilden nedan föreställer Lova som vilar på morfars mjuka mage.

Innan vi fick barn fick vi rådet av alla småbarnsföräldrar att PASSA PÅ ATT SOVA medan vi kunde. Vi har alltid varit ganska duktiga på att "passa på att sova", men nu förstår vi innebörden av deras råd. De senaste dagarna har Lova roat sig med att vända på dygnet, hon har passat på att sova djupt under dagarna då det inte riktigt varit läge för oss att kunna sova, medan hennes stackars mage har krånglat på nätterna så att hon har skrikit i högan sky (tills vi tar upp henne och hon får ligga och slappa på mammas eller pappas mage för då försvinner magvärken vips.. hm..)

Idag åkte Roo iväg för att spela in det sista på hans bands demo och jag tänkte att Lova och jag skulle sova bort ett par timmar. Blöjbytt och mätt somnar Lova in bredvid mej och jag somnar strax därefter. Jag vaknar av ett bebisskrik och tittar på klockan och kan konstatera att vi iallafall fått sova över en timme. Tills jag inser att vi inte sovit mer än en kvart. Efter 40 minuter ligger Lova om igen mätt och blöjbytt medan hennes trötta mamma inte längre kan sova..

Dagens råd: Alla blivande småbarnsföräldrar: PASSA PÅ ATT SOVA!!

Tack f�r kusinen

Trots att vi tänkte ta det väldigt lugnt de första veckorna så har det blivit lite besök. Bland andra så har Lovas farmor och farfar, faster och hennes två kusiner Luca och Fabio varit på besök. Kusinerna bor för tillfället i Vietnam och hade med sig jättefina presenter. Lova fick två jättesöta, handgjorda gosedjur som är gjorda efter barns teckningar. Foto finnes nedan.

Luca som är 7 år var jättestolt över sin första kusin men han tyckte att det var orättvist att Fabio bara fått vänta tre år på en kusin och att Lova inte behövt vänta nånting! Han beställde dessutom två kusiner till.

När släkten packat ihop sig för att resa till Fellingsbro ropade Luca ut genom bilrutan - Tack för kusinen!

Fotoalbum

Nu finns ett litet album att beskåda på Lova. Detta kommer att uppdateras kontinuerligt. Klicka på Lova under länkar!

Lovas tossor

Idag fick Lova sina två första postpaket. Det ena var de fantastiskt, underbart söta tossorna som Annci i Stockholm har stickat till henne. De var pyttepyttesmå men med lite stretch passade de. Vi ska passa på att använda dem på vårt första besök på bvc imorgon! Lova tackar så jättemycket Annci!

F�rlossningsber�ttelsen som f�rsvann

Skrev just en lååång lååång förlossningsberättelse (säkert totalt ointressant för övriga befolkningen men jag ville ha den nedpräntad), råkade trycka på fel jävla tangent så att allt raderades. Så nu sitter jag här och är stum av ursinne. Orkar verkligen inte pränta ner den än gång till men lägger istället in en bild från mitt livs lyckligaste ögonblick.

LOVA

Nu är Lova Matilda här.

Vår lilla guldklimp kom till världen den 24 juli kl 13.22. Hon var då 50 cm lång och vägde 3435 kg. Hennes favoritsyssla än så länge är att äta och bajsa ungefär en gång i timmen.

Mer information kommer senare för nu har Lova bajsat

Regnet det �SER ner..

.. och snart ska vi åka till Värnamo för att föda barn! Jag svimmar.. Önska oss lycka till !

Vi hörs!

Soon to be a mom..

Kom precis tillbaka från MVC. Bebben låg stabilt med huvudet uppåt, chanserna att den ska snurra runt nu är minimala så nu är det konstaterat: Om cirka en vecka är jag mamma! Jag såg en arm och en hand på ultraljudet och bebben har blivit knubbig! Det blir kejsarsnitt i Värnamo om allt går enligt planerna. Några gånger om dagen får jag och Roo några konstiga tuppjuckiga psykbryt där vi inser att det är helt otroligt, det är helt sjuuukt, hallå, vi ska bli föräldrar! Men oftast går vi omkring och tänker att detta kan inte vara verkligt.

Inhandlade en dyr och fin röd (så att den skulle matcha Saaben) bilbarnstol för länge sedan. Förra veckan kom vi på att vi skulle testa den i bilen och kunde konstatera att den inte passar i vår bil!! Det är nämligen så (för er som planerar att skaffa barn) att säkerhetsbältena på Saab och Volvo som tillverkades mellan typ 1995 och 2005 är för korta för en normal bilbarnstol! Som tur är har Roobins kompis Tonys lille son precis vuxit ur sin så att vi kan låna hans till Värnamo.

Min kropp skriker efter att bebben ska komma ut nu! Sedan midsommar har jag fallit ihop totalt, det finns inte en enda krämpa jag inte bär på och det är VÄLDIGT synd om mej just nu. Jag får rulla mej ur sängen då det är för arbetsamt att lyfta upp min gravida kroppshydda. Det hade underlättat om vår soffa dykt upp i tid (har levt utan soffa i över 8 veckor nu).

Jag kan inte ens fördriva tiden med att städa (vilket jag faktiskt kan tycka är skoj och tillfredsställande). Min rygg säger nej, mina händer är nästan arbetsoföra, min högra tumme har bestämt sig för semester på heltid (kan inte ens öppna en godispåse längre!!). Och som att det inte räcker med att jag är höggravid har jag åkt på en förkylning, skiter just nu fullständigt i att jag överkonsumerar och bygger upp ett beroende för nässpray.

Häromdagen gick mina glasögon mitt itu. Bara sådär. Jag hatar glasögon och jag hatar att gå till optikern då man alltid går därifrån med en nota på flera tusen. Nu sitter jag här med ett par nya märkesbrillor och är missnöjd och tycker som vanligt att jag ser ut som en elak skolfröken.

Vi var i Uppsala i helgen. På vägen stannade jag en natt hos min kära vän Jenny i Stockholm. Bebben har av henne fått sin första snuttefilt med Hello Kitty på, inhandlad i självaste Japan. Märkvärdigt ska det vara! I Uppsala upptäckte vi att Roos gamla kompis Emils tjej Angelika också var höggravid! Skoj!

Veckans bebis: Linda fick efter en utdragen förlossning i fjärran Schweiz sin efterlängtade dotter Kenzie i måndags! Rapporten lyder: Hon är såå perfekt och nöjd och ammar utan problem.

Veckans besök: I måndags dök Kattis upp på besök till Göteborg med sina bedårande små halvjapanska pojkar Oscar och David. Såna barn ska jag oxå ha.

Den fj�rde juli och amerikaner

Jag låg och slöläste på overheard in New York och efter ett inlägg kom jag att tänka på när jag själv var utbytesstudent läsåret 96/97. Jag minns att jag och en tjej i 15-årsåldern diskuterade statsskick. Jag förklarade för henne vad monarki var och att vi hade en kung i Sverige. Då blev hon tyst en stund och sa sen: - Ja, vi har ingen kung i USA men vi har en prinsessa! Jag frågade vem det kunde vara och hon svarade: -Princess Diana..

En annan tjej jag träffade undrade var jag kom ifrån. När jag svarar Sverige säger hon snabbt - Sweden, that´s above Michigan, isn´t it?

Ojoj, nu när jag ändå är i gång med att smutskasta amerikaner kan jag berätta om när jag bodde i Sydafrika och hade en religiös amerikansk kille i 20-årsåldern som lägenhetskamrat. Han hade bland annat aldrig hört talas om Michael Moore. Vi hade även diskussioner kring evolutionsteorin och bibeln. Han trodde inte på evolutionen eftersom han tyckte att det fanns så mycket luckor i den teorin. Hmm, ja för bibeln är ju vattentät.

Apropå Overheard in New York, look what I found:

Wait, Are We Talking about the Movie or the Boat?

Bimbette: ... And then I was thinking, Wouldn't it suck if the Titanic really happened?
Friend: Are you fucking serious?
Bimbette: Yeah! I mean, it would be sad, right?

H�ggravid och svullen

Jag har tidigare tacksamt tagit emot komplimanger som sagt "oh, du har inte gått upp så mycket mer än över magen eller?" och "gud va rörlig du är för att vara höggravid" osv. Jag har stolt lapat i mej dessa komplimanger, ärliga eller inte.

På 14 dagar har min kropp nu förvandlats till att se ut som en uppblåst ballong, vågen har ökat 3 kg och jag vaggar omkring med svullna och värkande fötter och näsan har av någon anledning vuxit en halv storlek. Händerna smärtar och ser nu ut som små prinskorvar. Snälla bebis, kom ut snart..

En tjej i vår föräldragrupp påstod för några veckor sedan att hon blivit lite dummare sen hon blev gravid. Hon menade att hon inte riktigt hängde med när folk berättade skämt och kände sig lite trögare i allmänhet. Jag hävdade att jag inte drabbats av denna dumhet men så händer nåt i tvättstugan.. Svettig och stor om magen ska jag extracentrifugera mina kläder när det plötsligt börjar rassla rejält i maskinen. En ung städerska kommer till undsättning och medan vi står där och funderar över rasslet säger städerskan - Jaha, när är det dags? Jag tittar på henne och funderar en sekund över hur hon kunde veta att jag var gravid, jag tvättade ju inte ens barnkläder.. Jag hävdar att denna dumhet helt och fullt beror på min graviditet.

Envis som bebben verkar vara (eller bara väldigt lat och lugn med läget) så har den inte vänt på sig än. Så imorgon bitti ska vi befinna oss på Östra Sjukhuset för ett vändningsförsök. (För de som inte är fanatiskt insatta i allt vad barnafödande heter kan jag informera att man helst ser att barnet föds med huvudet före, det finns risker med att föda med rumpan neråt, sk sätesbjudning). Jag är inte så förtjust i tanken på att tvinga runt bebben, och nu vet jag inte vad jag vill längre. Vet inte vad jag skulle föredra, vaginalt eller snitt.. Känner mej helt förvirrad..

Efter vår stoora undersökning på min blogg är vi nu övertygade om att bebben är en liten pojk så numera går den under namnet Sigge. Kan ju tillägga att barnet egentligen är väldigt mycket namnlöst. Igår upprättade vi varsin lista med namn och när vi förde samman de namn vi tyckte lika blev det bara tråkiga namn kvar. Så Sigge blir bra.

Midsommar förresten blev trevlig med släkten ute på sommarstugan på Östra Eknö. Midsommaren gick i matens, regnets och djurens tecken. Vi begav oss på fårsafari och sälsafari utan missöden. Förrutom att alla tolv som satt i båten på väg ut på sälsafarin råkade missa att vi inte kastat loss i aktern på pappas ganska stora båt. Som tur var följde inte heela bryggan med, bara en bit av den.

Efter midsommar har vi haft en veckas semester i Västervik och Fellingsbro. Avslutade denna med en weekend på hotell i Tanumshede, åkte till Grebbestad och smaskade i oss av havets frukter och var på typ världens största loppis. Ja och så var det det där med bilen. Som att vi inte haft nog med problem med den så lyckades jag toucha en jordhög när jag skulle backa (på en mycket liten yta, Tanumshede är inte så stort). På något sätt lyckades ett helt rotsystem leta sig in i avgasröret så numera låter den som en moppe så i morse var vi uppe i ottan och lämnade in den hos en trevlig bilmekaniker. Väntar med spänning på notan.

Veckans köp: Under vår vistelse i Fellingsbro var vi på visning på ett litet rött torp med vita knutar åt Roobins syster. Efter att ha granskat detta med lupp har vi nu fått henne att köpa ett torp utan att själv ha sett det. Fantastiskt, ser fram emot kusinträffar i denna lilla idyll.

Månadens hjälte: När det var sådär väldigt varmt häromveckan gick jag och köpte en sval liten trikåklänning. Jag slängde på mig den och sprang på toa innan jag gick till affären och handlade in lite lektyr för en lunch på en filt i parken. När jag hade varit i affären och glatt gick uppför gatan ropar en tjej: Ursäkta, men din klänning har hakat upp sig där bak. Jag kan ju påpeka att min rumpa inte är den sexigaste för tillfället. Huvva, ser mej själv strutta runt inne på ica med trosan i vädret. Jag fick bara ur mej ett kort tack.Men tjejen: OM du bara visste vilken hjälteinsats. TACK!

Veckans magbild tagen i Fellingsbro:

Overheard in New York

I Can't Wait Not to Have One of My Own

Chick #1: Dude, everyone's popping out babies these days. JLo, TomKat, Britney. It's like they're the new fucking accessory.
Chick #2: Yeah, who wants a fucking baby anyway? You just turn into a fatass with stretch marks and saggy tits with a screaming infant who no one wants to be around.
Very pregnant passenger: I'm due in two weeks.
Chick #1: Aww! Is it a boy or a girl?

That One's Boring -- Tell the Donkey-Punch Story Again!

Small child, trying a Sprite: I don't like it.
Dad: If you don't like the taste, just spit it out.
Mom: I've heard that one before.

Learn How to Spell, K?

Wangsta teen: Move, nigga, or I'll cut you with my knife!
Tween girl #1: Oh my God! He said the 'n' word!
Tween girl #2: Knife?

Bah, bristningar!!

Livet som höggravid segar sig vidare, det känns som att det går sakta på sluttampen. Häromkvällen tyckte Roo att min mage såg så fantastiskt roolig ut i en vinkel att han bara var tvungen att ta ett kort. Han fotograferade lite underifrån (i en vinkel som man som gravid numera måste ha en spegel för att se). När jag kollade igenom bilderna på digitakameran upptäckte jag till min fasa att jag har fått en bristning över mitt gamla blindtarmsärr!! Jag som skrytit över min babystjärtslena mage! Så nu sitter jag här och väntar på att magen ska spricka upp i allsköns rödrandiga mönster...

Har även under några veckors tid lidit av värk och extrem stelhet i händerna. Det har känts som en släng av reumatism eller som att jag sovit på händerna hela natten. Efter lite detektivarbete har jag kommit fram till att jag lider av Karpaltunnelsyndrom, ett ganska vanligt förekommande fenomen under graviditeten som uppstår på grund av vätska eller bara hormonella förändringar..

Hultsfredsfestivalen är slut för detta år. Jag kommer ju från Västervik som inte är så långt därifrån och var i min ungdom en flitig festivalbesökare och levde som många tusen andra tonåringar det rultiga festivallivet med trasigt tält, triangiaköksnudlar och mjukost på tub. Rotade alltid igenom mammas banankartonger med nostalgikläder för att få den rätta touchen på min outfit. Man vågade ta ut svängarna liite extra under dessa fantastiska dagar av kravlöshet. Rödvinsmosig vandrade man runt och spanade in söta killar och käkade festivalgodisremmar till kvällsmat. Musiken och artisterna var bara en bonus.

Tidiga mornar tog man sig till gratisduscharna som saknade varmvatten och försökte tvätta av sig så gott det gick, vilket inte var så lätt då det alltid var ett gäng killar som kommit på den ultimata idén att på rad inta sina frukostmackor framför åsynen av frysandes tonårstjejer under dusch.

Nu är det kanske 7 år sedan jag senast var där. Då besökte vi (jag och Jenka) bara festivalen sista kvällen och sov i bilen. Vi hade då bunkrat upp med regnkläder och öronproppar och intog alla våra måltider från matstånden, kände oss jäättegamla och klagade på ljudvolymen och de fulla ungdomarna som studsade omkring i leran och hade det trevligt.

De senaste åren har jag knappt följt festivalen i media, men i år fick jag en nostalgiknäpp och drömde mej tillbaka till tonårstidens glansdagar, då de 4 dagarna på Hultsfredsfestivalen var årets absoluta höjdpunkt. Jag minns söndagsångesten när man vaknade upp i tältet sista dagen och påmindes om att det var ett heelt år till nästa gång.

Barnrummet är inrett! Nu bor vi ju inte i ett slott utan det har varit lite pill att göra om vårt datarum till en harmonisk plats för vårt kommande mirakel. Måste ju erkänna att ett hörn av rummet fortfarande består av uppstaplade datamaskiner och skrivare.

Jag vet inte om jag har avslöjat det tidigare, men min sambo Roo är en datanörd och för ständigt en kamp för sina älskade datorer, sladdar, skärmar, skrivare, högtalare osv... För att vårt utomäktenskapliga förhållande skulle kunna räddas tvingade jag honom att strax före jul köra hem ett gäng av sina burkar till familjehemmet som även det består av en datagalen pappa.

Ja, vad består: Nu trängs vi bara med en stor dator (istället för 4 stycken), 2 stora skärmar, 4 (!) bärbara datorer, 6 högtalare, kanske 4 skrivare och ungefär ettusenåttahundrasjuttiofem sladdar som jag fint gömt undan i de få tomma vrår som återstår av vår lägenhet. Och varför detta samlande, frågar jag Roo. År efter år är det enda svar jag får: Man vet aldrig, kan va bra o ha..

Salta bad och bl� kn�n

Sommaren har kommit till Götet med råge. När sommaren kommer till stan är det bara att fly fältet om man inte vill sitta och svettas i en lägenhet med temperaturmätaren på 28 grader (trots korsdrag). I lördags tog vi vårt pick och pack och åkte ut till Brännö med förhoppningen att kunna njuta av sol och bad och samtidigt beskåda Ostindiefararens hemkomst. Tyvärr missade vi Ostindiefararen med några timmar men det var värt den 40 minuter svettiga spårvagnsfärden till ö-båtarna vid Saltholmen. Speciellt nu då folk har börjat erbjuda sina platser för en stackars höggravid kvinna. Det är bara att tacka och bocka.

Igår åkte vi till Näset dit man kan ta sig med bil. Dit åker jag nog inte fler gånger då man fick trängas med hormonstinna tonåringar och barnfamiljer. Nu kommer jag iofs snart att tillhöra den senare kategorin, men just Näset går nog bort ändå.

Efter en underbar helg med hav och grillning bestämde vi oss att köra hem i god tid så att vi kunde landa inför den nya veckan, laga mat och diska i lugn och ro. Då Roo smidigt svängde in på parkeringen hördes ett oroväckande knaster under framhjulet. Det visade sig vara en väl placerad ölflaska som Roo lyckades pressa sönder mellan bildäcket och trottoarkanten med ett energiskt pysande från däcket som följd. Ja, tänkte vi, det är bara att hugga in och sätta på reservdäcket. Lättare sagt än gjort.

När Roo vevat upp domkraften en bit upptäcker jag hur hjulen börjar röra på sig. Jag börjar skrika lite hysteriskt för att locka ut de som inte redan placerat sig på sina balkonger för ett gratis söndagsnöje. Jag och min mage får ställa sig framför bilen och lixom hålla emot. Men den mesiga domkraften pallar inte trycket av den obetydliga lutningen på gatan, viker sig och bilen studsar fram på mitt knä och landar på reservdäcket .

Nu börjar någon besserwisser att skrika tips från sin balkong och jag och Roo börjar blir surare och surare på varandra. Det slutar med att vi lämnar bilhelvetet stående på reservdäcket och domkraftsaset, går och köper frysmat och glass och sätter oss och kollar på en illegalt hemladdad film, medan ett fint blåmärke tornar upp sig på mitt knä.

Veckans hjälte: Historien slutar dock lyckligt efter att vi släpat oss upp i gryningen för att ringa Odinsplatsens bil och däckverkstad (vilka har räddat oss i flera svåra stunder). De kom på stört med sin servicebil, smackade dit reservdäcket och bytte till nytt däck på verkstaden på tre röda! 400 spänn, suvve!

�rets f�rsta dopp

Igår var det dags för årets första dopp. Lite fubb var det kanske med tanke på att det skedde i Delsjön som är en insjö, dit jag och Lisa x 2 hade flytt för att komma undan stadens hetta. Efter det var det dags för fotboll igen. Ytterligare ett svenskt målfyrverkeri, mot Island denna gång. Men när Allbäck puttade in 5-0 efter att alla andra trodde att domaren blåst av spelet kunde jag inte mer än att tycka synd om islänningarna..

Har tidigare nämnt att dagarna kan kännas lite långa när man går hemma. Men något som man alltid kan fylla sin tid med är byråkrati! Att vara sjuk i landet Sverige och dessutom i bestånd att föda barn innebär massor av prassel av blanketter och annan information i brevlådan. Du måste helt enkelt vara ganska frisk för att orka med att vara sjuk. Ett plus är oxå om du gillar att stå i telefonkö till försäkringskassan, facket, arbetsgivaren, vårdcentralen, mödravårdcentralen, bankID, webtjänster på försäkringskassan som inte funkar osv..

Dagens födelsedag: Grattis Luca i Vietnam!!

Dagens namnsdag: Grattis Min Roo på Robindagen!

3 is the magic number

Jag var hos doktorn idag. Hon beslutade att sjukskriva mej fram till den 10 juli, känns jättekonstigt. Jag får lägga upp någon form av aktivitetsplan. Det blir knapert med pengar denna sommar. Speciellt med tanke på att min chef inte lagt märke till att jag var sjukskriven i maj plus att hon helt felaktigt lagt in lite semester i slutet av maj av någon anledning. Detta resulterade i en helt okej lönecheck. Oh tackar, synd bara att de drar bort sjuklön och semesterpengarna på nästa lön. Sen tar jag semester och efter det ska jag ha bebis! Hoho, det är inte klokt!

Doktorn undersökte även mina sammandragningar och allt såg jättebra ut. Först tyckte hon att hon kunde känna huvudet nedåt. -Bra tänkte jag, bebben har varit duktig och vänt sig. Men vid närmare koll med ultraljud gissade doktorn sig till att hon misstagit huvudet för rumpan. Så nu nojjar jag mej över att bebben inte kommer att vända sig som den ska..

I allafall, min arbetskamrat Silvana ringde mej idag på mobilen. Jag har precis bytt till mobiloperatör 3 och som de flesta vet har de en irriterande jingel när man ringer som man hört typ 2000 ggr, threeeee, is the magic number... osv.. Silvana verkar inte känna någon annan med 3 då hon utbrast - Oh vad gulligt, tre är det magiska talet, är det för att ni ska bli tre? Hmm.. jag börjar digga den där jingeln nu .

Fotboll, Marstrand och f�rsta br�nnan

Oj vilken fotbollsrysare vi fick i helgen! Nu kanske ni som inte känner mej tror att jag är en sån där fotbollsnörd vilket inte är fallet. Men när det kommer till Sverigematcher väcks nåt till liv i den sportiga delen av min själ, adrenalinet rusar och fotbollsbrölet stockar sig i halsen.

I lördags samlades vi ett litet gäng framför tv:n för att beskåda Sverige-Danmark. Första halvleken tappade vi nästan hakan och oh och ah:ade oss igenom mål efter mål från Sveriges sida. Fick nypa mej i armen och tyckte nästan synd om Danmark för en liten stund. Andra halvlek kom då den väntade vändningen då danskarna lyckades ta sig upp till 3-3.

Med bara minuter kvar av matchen beslutar sig en dansk för ett moget litet knytnävslag mot en motspelare och Sverige skulle äntligen få en efterlängtad straff (som Ljungberg i efterhand berättar bestämt sig för att själv lägga, hur hade det gått??). Det är då det händer: allas vår hjälte (??) en ölstinn dansk med ögon som tefat bestämmer sig för att rusa in på plan och ge sig på domaren. Resultat: 3-0 till Sverige, fotbollsvärlden är i chock.

För att kunna hantera den värsta chocken bestämde vi oss för en välbehövlig semester med jetsetliv i solen på Marstrand under söndagen. Så vi tog vår saab 900 och begav oss. Vandrade med våra nyinköpta solunderlag uppför klipporna för att beskåda miljonkronorsbåtarna avlösa varandra vid inloppet. Solgirig som jag var lämnade jag solskyddskrämen hemma och vände mitt vinterbleka ansikte efter solen. Släppte ut min bebismage som verkade ganska nöjd. Efter några timmar avnjöt vi havets frukter: Fish and chips med en stoor klick aioli, med benen dinglandes vid en brygga på promenadstråket. Västkusten är fantastisk.

Vid hemkomsten beskådades i spegeln mitt nya jag: En Rudolfröd nos och vita spagettiränder på en griskär bakgrund efter min lilla solklänning. Årets första bränna. Tjohoo!

Observera: Ny undersökning! Kommer jag att få en pojke eller flicka? Din röst är självklart anonym . Rösta nedan!

Baby Brun

När man lyckas att hålla sig ifrån att ta reda på bebisens kön (har än så länge övertag över nyfikenheten) blir det lite komplicerat att inhandla kläder. O andra sidan får fantasin flöda lite extra. O tredje sidan finns det inte så stort utbud när det gäller unisexbebiskläder. Kontentan av det hela blir att vår nyfödda kommer att bli en mycket brun liten bebis.

Idag har jag kompleterat min brunochvit-randiga polarn och pyret-kollektion. Har lagt min lilla hög med body, mössa och filt redo att ta med till förlossningen (Tack Anna kupongmorsan, dina kuponger har varit till stoor glädje, jag blev idag stolt medlem i pop-klubben).

Dagens eftertanke: Det är bättre att ha en mask i tarmen än inget liv alls.

�verskottsobolaget

Dagens kluring: Något jag har grubblat på alldeles för mycket av min lediga tid sedan ÖB börjat sända sin reklam på tv. De uppmanar oss att besöka ÖoB. Vad står o:et i mitten för? Är jag bara dum, men inte finns det något o mellan överskotts och bolaget? Överskottsobolaget? Någon som har en rimlig förklaring?

La vie en rose

Till Roo´s förtjusning har jag och bebben börjat med graviditetssalsa! Han har fått sig några fniss och önskar filma mej som ett kärt minne till bebben (att asgarva åt, gissar jag). Vi svingar magen framför tv:n i vardagsrummet ca 20 minuter om dagen, det är jättekul!

I helgen har vi gått inför vår nya favoritsyssla "passapåinnannifårbarnaktiviteter". På fredagkvällen avnjöt vi en middag på tu man hand på italienska Frati som ligger ett par kvarter härifrån. Rekommenderas. Det var där vi firade när vi fått reda på att vi skulle bli mams och paps.

Lördagen spenderade jag med Lisa x 2 med lite fika i parken innan vi gick på La vie en rose (nya Edith Piaf-filmen) som fått dålig kritik på helt oförklarliga grunder. Jag grät mej igenom halva filmen och döpte i mitt stilla sinne vår ofödda (dotter??) till Edith. Filmen rekommenderas varmt till alla Edithbitna!

Efter denna känslosamma stund gick vi vidare för middag på en uteservering i solen för att sen ha en tjejkväll (utan alkohol till mitt förtret) hemma hos Hansson framför TV:n. Igår möttes vi upp för brunch (envisades med att sitta utomhus vilket resulterade i två stelfrusna joppar som struttade iväg till nästa aktivitet, helgens andra biofilm).

Romantiska Roo tog mej med på Zodiac, en film om en seriemördare som härjade i San Fransisco i slutet på 1960-talet. Gravid som jag är var jag tvungen att ägna mej lite åt min nya favoritsyssla att gråta när mördaren rått avrättade ett kärlekspar vid vatten. Katastroftankarna samlade sig och jag bestämde mej tillfälligt för att flytta till en liten avkrok i norra Lappland dit ingen ondska hittar. Ytterligare en bra film att rekommendera. Dock ej för känsliga tittare med för mycket irrelevant fantasi.

Nu har Roobins nya arbetsvecka börjat och jag går hemma och skrotar och känner mej en smula rastlös.. Har ringt vårdcentralen Kungshöjd typ 13 gånger för att få tag på dr Lilja gällande min sjukskrivning utan resultat. Detta gör mej gråtmild. Det är 66 dagar kvar till förlossningen, vilket ibland känns som en evighet och ibland som imorgon. Tar gärna emot tips om tidsfördriv (dessa bör dock inte innehålla muffinsbakande då vi inte har någon plats kvar i frysen för sådan aktivitet, inte heller salsadansande, stretching, andningsövningar, korsordslösande, läsning, inreda bebisrum, vänta på skön soffa, titta på tv eller sortera skräp, då det redan är på gång eller avklarat).

Ta bort: Barry Manilow

F�r�ldragrupp, vilken uppfinning!

Ja nu sitter vi här, utan soffa. Jag och Roo har försökt att uppfylla vår plikt att "boa" som det står om i varenda föräldravägledare. Att boa innebär att förbereda hemmet inför bebisens ankomst. Detta ska vara mannens plikt men jag har hjälpt till lite. Har köpt en spjälsäng som jag så händigt har skruvat ihop. (Roo tyckte inte att det var såå bråttom, men man vet aldrig).

I lördags var vi och beställde vår nya (amnings- och familjevänliga, dock inte någon barnvänlig färg) soffa, expediten var en ung och trevlig kille som berättade att det var ca 8 veckors leveranstid. Han tillade dock att hans kompis köpt en precis likadan soffa och den kom på 2.5 veckor. -Oh, jättebra, sa jag med förtjusning, då kan vi hoppas. - Näe, gör inte det! fick jag som svar (????).

Idag var vi på föräldragrupp för första gången. Gud vad roligt det var att träffa likamagade och utbyta tankar och funderingar! Jag har varit helt svältfödd på detta här i Göteborg medan vänner och bekanta i Stockholm, Linköping och Schweiz ploppar ut bebbar på löpande band. Jag blev lite kär i varenda blivande mamma i föräldragruppen och ser fram emot barnvagnspromenader och belägrande av stans kafeer. Hoppas jag inte har för höga förväntningar nu.

Min far är på besök i Göteborg på psykiatrikonferens och efter att jag har bott här i 6 år tyckte jag det var dags för mej att dra med honom och hans kollega på en sightseeingtur på en av de kända Paddorna i stan. Efter att ha väntat med detta i 6 år var jag särskilt förväntansfull. När vi lämnat kajen och börjat åka åt fel håll (jag har lärt mej rutten) berättar guiden till min besvikelse att det är för högt vatten för att köra "runt" Göteborg så turen gick istället lixom fram och tillbaka samma rutt. Typiskt när jag äntligen kommit iväg! Och på grund av det höga vattnet var vi tvungna att slänga oss ner på golvet för att inte få våra huvuden avhuggna när vi passerade låga broar.. Nåja, bebben verkade gilla läget för den vaknade verkligen till liv och blivande morfadern fick stolt känna av lite kickar.

Alla mina år i Göteborg till trots har jag heller inte besökt det kända konditoriet Brogyllen. Så som avslutning på vår lilla stadstripp tog jag med pappa och hans kollega dit så att de kunde bjuda mej på en lyxig bakelse med färska jordgubbar på. Listig som en räv är hon, den där Stina. mums!

Veckans födelsedagar: Måndag: Min Svägerska Anna, Tjohoo!!
Tisdag: Nyblivna mamman Malin, Yihaa!!

Snart soffl�s?

Nu vet jag inte riktigt om jag tänkt helt rätt. Vi har varit inne på soffbyte ett tag nu, har en TUNG bäddsoffa från Ikea som tv-soffa. Så gott som alla som suttit i den säger att den är obekväm, man sjunker ner och bla bla. Själv har jag länge älskat denna soffa då jag själv valt ut den och tycker den är ganska snygg. Men det är nog mer av en singelsoffa och nu när vi ska bli tre behöver vi bekvämlighet och PLATS.

Har sedan ett tag tillbaka varit inne på tresits med schäslong och det ska det bli. Har spanat in en soffa på Bolagret, var på väg dit igår när bilen dog i en kurva (det är en helt annan story), vilket gjorde att vi valde att inte utmana ödet och fortsätta vår väg till affären.

Jag har dock varit helt förblindad av detta soffbyte sen igår morse och slängde ut vår soffa på Blocket igår kväll. (Pessimistisk som jag är trodde jag inte vi skulle få den såld inom den närmsta tiden så jag ville få ut den så fort som möjligt).

Idag gick jag till Bolagret och hörde mej för om leveranstid och sådant. Ja, vi får vänta ca 8-10 veckor. Det var helt ok fram tills det att jag gick ut ur affären och det ringde en köpare som var villig att komma och titta på OCH (vid belåtenhet) ta med sig vår soffa redan i eftermiddag. Och jag kunde ju inte säga nej. Så nu sitter jag här, i min älskade soffa och väntar och funderar över hur vår 2 månader av sofflöshet kommer se ut. Vidare smart?

Sjukskrivning, Muffins och Malaco Truly

Idag var jag och hälsade på doktorn. Fick springa upp och ner mellan min barnmorska Margot som tyckte jag skulle sjukskrivas hela graviditeten och tant doktor Lilja som beslutade sig för att sjukskriva mej månaden ut till att börja med. Känns konstigt. Har ju redan börjat klättra på väggarna.

Igår fick jag hem min första testleverans som Buzzador (del av testpanel på nätet). Det var ett paket med typ 30 påsar Malaco Truly, supergoda mjuka godisar i olika smak och konsistens med 30% mindre socker (än vaddå?) och naturliga färgämnen. Smart att leverera detta till en gravid, sjukskriven 28-åring. Har frossat i godis sen jag öppnade paketet.

Mellan tuggorna har Fröken Rastlös tagit sitt grepp om mej och jag kom på idén att baka muffins. Nyttiga muffins som kontrast till mitt svullande. Så efter att ha hittat några bra recept (på en utomordentligt bra muffinssida) vandrade jag den normalt 10 minuter långa vägen till affären (som igår tog ca 25 minuter, kände mej som en 82-åring) för att inhandla de nyttiga ingredienserna. Bakandet resulterade i bananmuffins (tänkte skicka ett par till David i Schweiz ), soltorkad tomat och fetaostmuffins och några misslyckat torra havremuffins med kanel och äpple. Så igår när Roo kom hem från jobbet kunde jag servera trerätters! Ja, det blev lite soppa till huvudrätten..

Nu har jag dammat och dammsugit lägenheten. Och diskat. Och tinar varor till middagen och ska snart pallra mej ner till tvättstugan. Som en riktigt desperat hemmafru!

Veckans Mamma: Nyblivna mamma Anna som rycker ut som graviditetsexpert närhelst jag behöver! Tack Anna, det känns tryggt att kunna ringa dig om jag blir föör desperat.

Dagens söta: Om man gifter sig måste det vara för att man älskar någon annan mer än sig själv. Det tror jag inte blir så lätt. Ellen 7 år

Korsordstidningar och avslappningsband

Nu sitter jag här med en filt runt kroppen, klockan är 11 och jag har precis ätit upp min brunch. Egentligen skulle jag varit på jobbet nu men igår när kroppen rusade av stress (vilket skett ett antal gånger de senaste veckorna) och jag kände att jag var tvungen att lägga mej ner gick jag in till chefen. Började lipa och fick lägga mej i ett vilorum. Det blev värsta rabaldret med läkare och tryck och pulstagning och jag vet inte vad.

Ringde Roo som skulle komma och hämta mej på stört. Tiden gick och efter 40 minuter tyckte jag att det inte kunde räknas som "stört" längre utan ringde Roo. Det visade sig att bilen dött mitt i en rondell, stackars Roo. Iallafall åkte vi direkt till Biltema och kickade ut det gamla batteriet för ett nytt glänsande svart batteri.

Roo åkte tillbaka till jobbet och kom hem på kvällen med två kassar godsaker. Han hade köpt ett gäng korsords- och graviditetstidningar och en massa frukt och godsaker att äta till frukost. Sen kastade han sig ner framför datorn och laddade hem en massa avslappning från internet. Vi prövade en man vid namn Mikael igår, det resulterade mest i små hysteriska skratt. Idag har jag lovat mej själv att sätta på den allvarliga kostymen och ge mej in i The World of Relaxation!

Årets bröllop: Anders och Helga i Linköpings domkyrka. Den vackraste bruden jag sett, förstklassig mat och groovy musik!

Veckans nykomling: Malins lilla bebbe, så färsk att jag inte ens vet namnet på henne! Kom till världen i söndags eftermiddag.

Hos fris�ren

Nu närmar sig min kusins bröllop och jag känner mej tveksam till hur min klänning kommer att stå sig i jämförelse med alla andras. Därför tänkte jag att jag skulle klippa till en fin frilla för att liksom "överglänsa" klänningen. Det var inte såå länge sen jag klippte mej och jag hade ingen idé om vad jag ville ha för frisyr så jag gav den unga frisörskan fria tyglar.

Detta är en ung frisörska som inte klarar av tystnad utan kallpratar under hela sessionen. (Själv gillar jag egentligen att bara sitta tyst, det är samma sak när jag åker taxi). I alla fall, varje gång jag är där pratar hon om ungefär samma saker och ställer ungefär samma frågor. En fråga som är återkommande är: Tränar du nånting? Detta är en fråga jag är allergisk emot då jag inte rör mej nämnvärt. Varenda gång hoppar en groda ur min mun, nämligen en lögngroda! Idag blev jag extra lögngrodig då jag kände mej som en liten padda med mina nya typ 10 graviditetskilon. Plötsligt förvandlades jag till en flitig simhallsbesökare. Sanningen är att jag har varit på Valhallabadet en gång det senaste året och då spenderade jag merparten av tiden med att varva mellan en varm bubbelpool, bastun och ett dopp i den lilla lilla kallbadsängen.

När jag gick ut från salongen med en mycket tveksam inställning till min nya frisyr (som vanligt), bestämde jag mej iallafall för att i fortsättningen stå för mitt inaktiva liv och inte gömma mej bakom en massa nödlögner om cykling, simning, jogging eller klassikern boxning: Det var typ 3 år sedan jag lade ner denna sport.

Dagens händelse: Msnade med Jenka nyss, hon hade precis pratat med Malin som hade beräknad förlossning i måndags. Det verkar som att det kan vara på gång nu! Jag väntar med spänning!

Dagens fel: Min omplacering på jobbet. Jag liiider och tycker verkligen synd om mej själv.

Dagens bekräftelse: Nu kom min Roo hem och uppgav att det satt en pingla med jättesnygg, rockig frilla i soffan! Så nu känner jag mej ganska fin.

S�kes: Graviditetsexpert

Vi har fått vår första låda med ekologisk frukt och grönt levererad till dörren. Vi beställde mixlådan men är något besvikna, åt ju upp grönsakerna de två första dagarna.. Lite futtigt. Och så var ju det mesta transporterat från Långtbortistan, vi tänkte ju närproducerat. Så nu ska vi vara lite galna och våga oss på Lantlådan som innehåller mycket rotfrukter, producerade i Danmark och i Sverige..

Oh lord vad helgen går snabbt. Igår jagade vi kostym och skor till bröllopet nästa helg. Roo drog sedan med mej på Spindelmannen 3. Ja okej, det är en stoorfilm och kostade typ en miljard men jag kan inte riktigt förstå den fascination som Roo känner när han lyckligt skuttar in i biosalongen och tre timmar senare skuttar lika lycklig ut ur den. Jag var imponerad av första filmen och andra va okej men känns som att det är samma samma.

Det var lovat vackert väder idag så vi plockade ihop picknickkorgen och drog till Delsjön. Väl där upptäckte vi att det där med värme varit en stor lögn, huttrade i oss salladen och bestämde oss för en rask promenad. Där kom nästa problem, min kropp vägrar ta raska promenader nuförtiden, magen spänner ihop sig och jag blir rädd att det ska vara farligt för bebben. Önskar man hade en "personal pregnantknower" att ha med sig i alla väder att fråga kring oroväckande spänningar och plötsliga värkattacker. Istället får Roo ta emot min oro och knåpa ihop lite lugnande alternativa förklaringar. Så vår promenad blev låångsam men skön. Nu sitter jag och andas djupare och djupare andetag och känner att jag börjar vandra in i drömmarnas värld. Måste hålla mej vaken, två timmar kvar till kvällens film börjar.

Dagens lunchtips: Falafelkungen (tror dom heter så) på Kungstorget, godaste falafeln i stan för 25 kr.

Dagens albumtips: Jag kommer inom kort (förhoppningsvis inom någon timme) uppdatera mitt fotoalbum under mina länkar, bilder från Schweiz.

Made it to Switzerland

Just vårat flyg var ju självklart inställt men SAS fixade så att vi kom iväg till slut efter en liten omväg till Stockholm. Vi har upplevt ett riktigt Swissliv, vandrat längs Genevesjön, turistat i gamla delen av Geneve med min energiske svåger Patrick som guide, vandrat i bergen (Roo och David alltså, jag och Linda låg och päste i den gedigna alpstugan som de får låna av Davids chef) och ätit ostfondue.

Jag har för länge sedan beordrat linda att tillaga sushi när vi kom och hälsade på då det är något av det bästa jag vet men inte vågar äta ute nu under graviditeten. Så under hela vistelsen längtade jag efter sista kvällen då Linda snodde ihop en bricka med Nigiri och Maki. Trots nästäppa och brist på smaksinne var det en fantastisk upplevelse att få frossa i dessa delikatesser, tack Linda .

Bebisen roade sig med att oroa sin mamma genom att ligga absolut stilla i magen under nästan hela resan. På flygresan hem fick den spratt och studsade runt i magen, Roo fick ångest då han själv var ett öronbarn och lider av smärta så att han vill skrika högt när piloten förbereder för landning. Förhoppningsvis är inte bebben ett öronbarn, får hoppas att den inte hoppade runt för att den hade ont.

Boktipset: När vi kom hem hade Tomas (som varit marsvinsvakt) lämnat en present till oss. Va? Kändes jättedumt, det var ju han som hjälpt oss... Nåja, det var "Bitterfittan", Maria Svelands debutbok. Han hade tydligen läst i DN att det var nödvändig läsning för blivande föräldrar. Men han uppgav även att han kanske mest köpt den för nöjet det beredde honom att - till det snörpliga biträdet - efterfråga titeln i bokhandeln. Jag började läsa den imorse och har fått mej ett par goda skratt sen dess.

SAS-strejk!

Vi hade tänkt att åka till Schweiz och hälsa på släkt och vänner imorgon. Har planerat detta sen i februari. Planerad resa: Göteborg-Köpenhamn-Geneve. Vi valde att flyga med SAS, de är ju trygga och bra. I tisdags bestämde sig kabinpersonalen för att gå ut i en "vild strejk" som de så galet kallar den. Ja, det var ju inte vilken kabinpersonal som helst, det var den däänske... Så nu sitter vi här med ovisshet i blick och väntar på förhandlingarna som ska ske kl 14 idag. Väntan är olidlig.

Tr�tt men glad

Jag har fått en liten nattmarodör till bebis. Igår kväll somnade jag som vanligt timmar innan Roo och det sista jag sa var -Oh vad skönt med helg så att vi får soova imorgon bitti! Nu är kl 08:51 och Roo sussar för fullt men jag har varit vaken i timmar. Bebisen har nämligen roat sig med att förstöra varenda liggställning jag har gett som förslag. Får ont i ryggen av att sova på rygg så jag har testat alla sidoställningar som går med hjälp av ett antal kuddar som jag virat runt armar och ben för att inte "tynga ner" bebisen. Men hur jag än vände och vred på mej fick bebisen spratt och kickade så jag trodde att jag höll på att kväva den. Det har varit en sömnlös natt men ändå, så sööt! Det var inte nådigt vilka krafter den fick, jag har nästan "skumpat till" då och då. På nåt sätt somnade jag till slut och när jag vaknade imorse låg bebisen så still så still och jag låg med magen upp i vädret och ryggvärk..

L�gner och br�llopskl�der

Jag har ljugit i min egen blogg... utan att veta om det.. Ekolådan har inte alls kommit till stan, detta uppenbarades då jag skickade ett lite irriterat mejl till Ekolådan.se och undrade hur de kunde stå på mässan och säga att de kommit till Göteborg fast de uppenbarligen inte gjort det.. Fick ett frågande svar där de undrade om de på mässan verkligen hette Ekolådan då de äger det namnet. Oops, när jag tänkte efter och tittade i broschyren så hette de ju "Årstiderna.com".

Jag har second thoughts om klänningen jag köpt till bröllopet så idag gick jag och köpte ytterligare en klänning, den är jättefin. Är lite rädd att jag ska växa ur den innan bröllopet bara, den är redan i minsta laget. Det är inte roligt att bli tjock. Det är väl bara att gilla läget. Var på MVC idag och barnmorskan sa -Jaså, du har gått upp 8 kg, det är bra! Då spred sig ett leende på mina läppar och jag fick känna mej normal för en stund!

Take away och babym�ssa

Så var den här helgen nästan till ända. Kom precis hem från Trädgårdsföreningen där jag och Hansson suttit och gassat i solen några timmar. Har varit ute på en liten shoppingrunda och äntligen hittat en lite längre variant av tunika som jag inte känner mej som ett tält i och slipper oroa mej för att visa trosorna så fort jag sätter mej ner. Så jag köpte två stycken. Har även införskaffat mej en klänning till min kusins bröllop i maj, men känner mej inte riktigt hundra på den än, ska tänka några dagar.

Igår var vi på Baby och Barnmässan på Svenska Mässan, lite besviken faktiskt, trodde den skulle vara större. Införskaffade iallafall bäddset till vagnen, brunt med spöket Laban på, sött. Roo hittade även en body med tillhörande mössa, brunt med apmotiv. Fick våra första provblöjor oxå, tolv stycken faktiskt, generöst. Och ekologisk barnmat som kommer vara gammal innan bebisen ens tittat ut. Fick även reda på att Ekolådan kommit till stan, så nu ska vi börja prenumerera på ekologisk frukt och grönsaker. Kommer hemlevererat, lyx.

Äntligen har det öppnat en indisk restaurang med Take Away i närheten av oss. Vi var där och provsmakade i fredags och det var jättegott! Kommer nog bli en del mat därifrån framöver. Igår var vi på Vino pasta och åt tvårätters, jag försökte njuta så mycket som möjligt av lugn och Roo .

Nu när jag sitter här och skriver roar sej bebben med att buffa så att hela magen rör sej, ser jätteroligt ut. Jag är så glad att den verkligen kommit igång nu.

Puh!

Nu står den där och glänser, vår vagn! Fick ett samtal om ett till paket imorse och proceduren upprepade sig. Den senaste timmen har vi ägnat oss åt att plocka ihop och rulla runt med vår nya vagn i lägenheten. Nu är det bara en sak som fattas: BEBIS!

De senaste två dagarna har jag nojat mej över att bebisen har varit så lugn i magen. Idag satt jag med gråten i halsen på arbetet och gjorde slag i saken och ringde barnmorskan, något jag dragit mej för, vill ju inte framstå som någon hysterisk toka. BM tyckte iallafall att jag kunde komma förbi så kunde hon lyssna på magen. Väl där framkom att bebisen verkar må prima, tillväxten är god och hjärtat bankar på i 150 slag/minut. Lycka!

Mj�lkfl�ckar och utebliven barnvagn

Ehum, fick ett samtal av Roo idag att jag skulle hålla mej hemma mellan kl 17 och kl 21 ikväll då vår efterlängtade barnvagn med tillbehör skulle levereras. Jag dansade nästan hem och satte mej vid fönstret för att spana efter Schenker AB och efter en timme dök en liten skåpbil upp.

Misstänkt lätt svängde leverantören in i hallen med ett stort paket. Och som vi befarade fattades det viktigaste: Själva karossen! Så nu har jag skrivit ett vördnadsfullt men bestämt mejl till Fransezca, den tyska leverantören. Men oron kryper i mej eftersom det på följesedeln stod att paketet bland annat skulle innehålla en vagn. I väntan på vagnen har jag iallafall sysselsatt mej med att bära runt på bilbarnstolen och inrett liggdelen.

Häromkvällen när jag hade tagit på mej mitt nattlinne och krupit i säng kom Roo in i rummet och tittade konstigt på min byst. När jag kollade ner upptäckte jag till min fasa två små runda fläckar. Jag har börjat läcka råmjölk! Försökte först skydda mej med såna där bomullsrondeller från apoteket men de ville inte hålla sig kvar så nu har jag köpt några rejäla (dyra) grejer med massor av plats för bröstvårtorna, så nu vet jag vad jag har att vänta mej: Giant nipples!

P�sk i Broa

Nu är vi tillbaka från Fellingsbro. Ett tag trodde jag inte vi skulle ta oss dit. När jag kom hem från jobbet i torsdags höll jag på att inte komma in i lägenheten då låset vägrade att ta emot min nyckel. Först trodde jag att jag led av tillfällig sinnesförvirring och stod och fipplade med fel lås. Fick inte tag på fastighetsskötaren så var tvungen att ringa "huvudkontoret". Smidigt nog kom då fastighetsskötaren efter 5 minuter och sprutade in lite låsolja och vips gled nyckeln runt lätt som en plätt. Puh!

Hela den fyra timmar långa färden till Fellingsbro påminde om rusningstrafik i Göteborg. När jag svängde av motorvägen och skulle växla ner till trean låser sig hela bilen! Den bara dör!! Kunde inte ens vrida in ratten åt sidan. Måste ha haft änglavakt, om det kommit en annan bil på avfarten hade det varit kört! Nåja, behövde bara starta om den så spann den som en katt igen! Efterlyser ett svar på vad som hände med bilen!

I Fellingsbro har vi sysselsatt oss med att äta och äta, gå långpromenad med Jonna, kollat in svågerns nybyggda hus och så har vi ätit ännu mer. Och så har vi spelat kort. Roo´s mamma är den enda som kan fuska i kortspel OCH komma undan med det. Tävlingsmänniskan i mig fick tygla sina nerver. Har även putsat och vaxat vår gamla bil som nu skiner som en rubin. Väl hemma igen har vi jagat toppmatade tvättmaskiner och bänkdiskmaskin. Roo har blivit helt besatt av denna sysselsättning.

F�tter

Nu är bebisen i full fart i magen! Igår ägnade den sig hela arbetsdagen åt att dutta på min urinblåsa, fick springa som ett jehu fram och tillbaka till toaletten, men det var en ganska häftig känsla.

Igår träffade jag mitt Göteborgska socionomgäng hemma hos Hansson i Gamlestan för en muffinsfika, fick visa upp min nya mage för de jag inte träffat på ett tag.

I morgon ska vi sluta lite tidigare, hem och packa ihop marsvinen och åka hem till Roobins föräldrar i Fellingsbro och fira påsken. Ska bli skönt att komma iväg ett tag.

S�ndag: Bebisspark

Första April: Undrar om jag blivit lurad idag..

Idag har min shopping varit lite mer framgångsrik, kanske för att jag fick shoppa med vänner och inte en frustrerad pojkvän som blir rastlös innan han ens tagit steget in i klädaffären.

Förmiddagen har innehållit helgstädning och tvättstuga, sen har jag njutit av det vackra vädret som aldrig verkar få nog. Jag och Lisa X 2 har surfat igenom ett antal butiker, käkat lunch och avnjutit en glass i soolen. Rundan avslutades med en promenad genom Trägårn som börjat spira, vackert!

Nu har jag sorterat i min garderob för att sålla graviditetsvänliga kläder från resten som jag nu måste ta farväl av för ett tag.. När jag la mej för en liten powernap satte bebben igång och duttade i magen. Jag ropade på Roo som fick sin veckodos av kommunikation: Två små kickar i huvudet , tredje söndagen i rad!

D�ckbyte och sj�tunga!

Vi har varit råflitiga idag! I förmiddags åkte vi in till stan för att shoppa kläder till mej. Det slutade med att vi köpte 4 tröjor till Roo istället. Själv kände jag mej bara tjock om magen. Sen har vi (som är hur ointresserade av bilar som helst) ägnat eftermiddagen åt att byta däck och tvättat bilen.

Efter detta tyckte vi att vi var värda en middag på restaurang så har nu provat en kvartersrestaurang vid namn La Vacca som vi hört så mycket gott om. Den får godkänt, Roo provade deras specialitet: Pizza, den fick väl godkänt, min Sjötunga får godkänt.

Nu har vi slagit oss ner i soffan med varsin skål Texas pecanglass, mums! Roo försöker i detta nu övertala mej att se Magnolia som går på Tv, han uppskattar nämligen den som en av de bästa.. Vi får se, jag är trött, klockan är ju nästan 21... Gäsp.

Sorkvirus

En ny larmrapport har nästan fått mej att falla pladask i golvet.. Sorkviruset kan ha dödat tusentals ofödda bebisar efter graviditetsvecka 28 och det kan överföras från sork till marsvin! Och jag har ju tre små grisar varav två kommer från landet för några månader sedan..
Har försökt utreda detta genom telefonsamtal till både smådjursakuten och jordbruksverket utan resultat. Brukar inte haka upp mej såhär på larmrapporter men detta har tagit hårt på mina nerver.. Uppgifter om sorkviruset välkomnas varmt! Lugnande upplysningar alltså...

Raggarstr�ng

Höj, när jag stod och betraktade min runda mage idag efter duschen upptäckte jag att jag har fått den där graviditetsranden på magen, en liten färgad raggarsträng lixom. Jag kan bara säga som Jenka: Why lixom, Why?? Nu ska jag göra mej en jordnötssmörstoast med banan.

v�ffeldag med pannkakor.

Göteborg har överraskat i helgen. Efter samtal från andra sidan Sverige har jag fått nys om att vi har bättre väder! Hur ofta händer det? Här har varit strålande sol och värme hela helgen, jag och Roo har varit ute och svettats i vårjackorna.

Vi har passat på att äta lite ute hela helgen efter att det kommit över oss att vi faktiskt inte har såå lång tid kvar av bekymmerslösa, barnfria restaurangbesök. Har även hunnit med en visit på keramikvernissage i Olskroken.

Igår var vi och jagade barnvagnar igen, och framåt kvällningen bestämde vi oss för en Quinny Freestyle, svart med lite röda tillbehör. Detta beställde vi ekonomiskt via en tysk nätshop vilket besparade oss över 2000 kr! Och då är frakten ändå dubbelt så snabb än om vi hade köpt den i affär i Göteborg. Nedan följer en bild på liggdelen.

Idag är det ju våffeldagen. Jag älskar våfflor och vi hade som plan att införskaffa oss ett våffeljärn till idag, eftersom det enda vi har är från ca år 1956 och har fått förbrukningsförbud av min pappa. Vår nödlösning blir pannkakor med grädde och sylt för min del, Roo har smör (!!) blä, på sina.

Goodbye, farewell...

.. auf wiedersehen, adjö.. Snyft, det blev inget med huset. Vi kämpade tappert till the bitter end och lyckades skaffa oss två lånelöften under dagen men smärtgränsen befann sig ca 15.40 i eftermiddags. Det var ju vårt hus !!

internationella s�mndagen

För er som inte visste det så är det vårdagjämning idag. och tydligen den internationella sömndagen. Jag kan tipsa alla med sömnsvårigheter att bli gravida, för jag har då aldrig sovit så gott som nu. Jag får kämpa för att hålla mej vaken efter kl 20 på kvällen, nästan katastrofalt med tanke på att jag ändå bokstavligen släääpar mej ur sängen på mornarna. Inte särskilt roande för min sambo heller som har vant sig vid min ständiga 19.40-kommentar - Nu somnar jag snart, följt av öronproppar och do not disturb-skydd för ögonen.

Plupp

Efter att jag klippte mej för några veckor sedan har vår konsultläkare Anders sett till att jag numera går under namnet Plupp.. Skoj. Känner mej verkligen jättefin i håret nu .

Hur som helst var vi och tittade på vårat drömhus i Mölndal idag. Ett gammalt trähus från år 1909. Rött med vita knutar, totalrenoverat men välbevarat med genomgående massiva trägolv osv. Det fanns till och med en vedeldad badtunna på tomten. Nu ska vi bara se till att fixa fram 2 375 000 kr (och det är innan budgivningen startar). Jag önskar oss mycket lycka till med det.

Roo k�nde bebisen nyss!!

Nu har vi varit på ytterligare en visning av ett gammalt renoveringsobjekt.. Som vanligt ingenting att ha (för en summa av typ 2 miljoner). Min bror och hans tjej var här i helgen, vi har sprungit på stan, ätit gott och gick på Universeum igår. Har faktiskt aldrig varit där innan, de hade bland annat en liten bebisapa som var helt bedårande.

I alla fall, nu när jag låg här i sängen och uppdaterade min lilla blogg så kände jag hur bebben gruffade runt i magen. Jag sa till Roo att nu var den på gång och när han lade sin hand på magen så fick han två kickar som svar! Helt underbart, första gången han känner bebisen! Nu kan jag vara säker på att det är bebisen jag känt ett tag tillbaka. Lycka!

Nu ska vi äta nånting. Sen ska jag bestämma mej för om jag vill gå på Sophie Zelmani (en av mina favoriter) på Trägårn ikväll, hon fick 5 fyrar i GP idag.. Ska iaf träffa Lisorna för en fika senare idag. Tror jag..

OBS, det är inte min mage på bilden!

Dolly och hj�rtljud

And I will always love Dolly, The Queen of Country! Jag kan inte bestämma mej för om konsterten igår var magisk eller bisarr. Kan bara konstatera att jag är lycklig över att ha beskådat denna fascinerande dam hålla hov i Skandinavium, en oförglömlig upplevelse. Och som om inte den upplevelsen var nog, imorse var vi på mvc och fick lyssna på bebisens ljud och oj vad det dunkade på, som en galopperande häst! 150 slag i minuten. Vi kommer att sova gott i natt. Nu ska vi försvinna in i Lost magiska värld!

Paparazzin Stina lyckades fånga Dolly på bild trots strikt fotoförbud!

Dagens namnsdag: Matilda!

Guldgrisens �r!

Har fått information från min "svägerska" i Vietnam att år 2007 wokas som (som man säger för hajpas i Kina) Guldgrisens år i Kina! Detta år infaller bara var 60:onde år och det väntas en babyboom då barn som är födda i Guldgrisens år spås lycka och rikedom. Vi är då lyckligt lottade .

Bebismage

Idag har jag värsta supermagen, kul! Äntligen börjar jag fatta att jag är gravid. Var tillbaka på jobbet idag efter att ha legat hemma och snörvlat i en vecka. Är omplacerad på grund av graviditeten så för tillfället titulerar jag mig akutrekryterare. Låter nästan lite fräckt men innebär att jag ringer in timvikarier till psykiatriska vårdavdelningar. Ett stillasittande jobb utan yttre hot som även en gravid kvinna klarar av.

I morgon blir det Dolly Parton i Skandinavium med Hansson, Åsa och Annika, Tjohoo! Först blir det en bit mat på Avenyyyyn..

F�nsterputsning

Här sitter jag och tittar på medan Roo putsar sovrumsfönstret. Gårdagkvällen slutade med att vi ringde in och röstade på våra favoriter i melodifestivalen. Först röstade jag på The Ark men när juryn avlade sina röster drabbades jag av ångest över att jag inte höll på Andreas Johnson. Så då fick jag ringa två gånger på honom för att väga upp min röst på The Ark. Min lilla manöver hjälpte som de flesta vet ändå inte. Nåja, nu ska jag ta fram den lila dammsugaren och dra en repa genom lägenheten.

Melodifestival

Ikväll smäller det! Melodifestivalfinal! Inte för att jag har den blekaste om vem jag vill ska vinna, men så länge jag minns har detta varit den stoora uppesittarkvällen med gränslös förbrukning av smågodis och chips.

Vi har varit ute på barnvagnsjakt med SAABen, tyvärr hade de inte Quinnyn inne så jag fick inte bevisa för Roo att det är den ultimata barnvagnen idag heller .

Ligger just nu i sängen och försöker klura ut om det är bebben som puffar och rör sig i min mage eller om det är något annat. Så här har det varit i veckor nu... Känns mysko iallafall.

Morning has broken..

Jag har legat och tänkt och väntat på att Roo ska vakna nu i ett par timmar. Medan jag låg och oroade mig för att vår bil blivit sönderslagen igen kom jag på ytterligare en sak som blev stulen: Åsas ficklampa som vi lånat. Hon fick den av Henries mamma i julklapp ifall hon skulle köra vilse på tjejvasan.. Fasiken alltså!

Min huvudvärk vill inte släppa och jag har överdoserat nässpray med ständigt igengloggad näsa som följd, så denna morgon ska Roo göra äggröran för första gången.. Är nog bäst jag går upp och kollar läget.
Ska bjuda på receptet på min äggröra för 2 personer: (Eftersom det är en av 2 rätter jag anser mej vara en höjdare på, den andra har jag nyligen döpt till spagetti kräfta).

2 ekologiska ägg
en slatt mjölk (helst röd, även om vi aldrig har röd hemma, går bra med mellanmjölk eller lätt, ekologisk såklart)
en klick smör
salt och peppar efter smak

Blanda alla ingredienser i en teflonpanna på högsta värme. Det är viktigt att röra om ingredienserna ordentligt innan de koagulerar för att få en fin fluffig färg och konsistens. Sen rör man bara försiktigt tills fluffet stelnar. Låt smaka!

Ajö för denna gång

Dagens födelsedag: Usama bin Ladin 50 år (nu kanske jag får besök av SÄPO)

K�ra v�nner!

Min fina fina Roobin har idag överraskat mej med en egen hemsida.

Annars har veckan kantats av miserabla händelser. För det första är jag inne på tredje veckan av sjukdom. Fick besöka axessakuten i måndags, blev sjukskriven med anledning av övre luftvägsinfektion, hosta, feber, huvudvärk. I tisdags fick jag ändå för mej att jag var fit for fight att dra på bröllop i Västervik. (Kom hem från Västervik idag efter att ha bevistat en vigsel mellan Linda Johansson (numera Ducrest) och David. Det var jättefint och jag och brudens far fällde varsin tår). Skulle till att hoppa in i bilen när jag upptäckte att någon krossat en ruta och stökat igenom bilen efter någonting värdefullt. Det enda de velat ha var vår GPS-hållare och sladd så nu sitter vi med en oanvändbar GPS :(. När jag skulle svänga in i bilverkstaden för att plasta in dörren så jag kunde ta mig hem (i regnet) skrapade jag upp ena sidan av bilen. Helvete. Kort och gott: Jag började gråta, bilkillen var jättesnäll och tröstade mej med att jag inte var den första att skrapa bilen på samma sätt.. Men men, sen fick jag åka de fyra timmarna hem med en trasig bilruta som överröstade all form av ljud från stereon. Väl hemma har jag blivit ompysslad av mina kära föräldrar, pappa har lagat mina favoriträtter som faktiskt uppskattats trots att jag inte haft ett uns av lukt och smaksinne.

Igår gick vi i alla fall in halvvägs på graviditeten!! Tjugonde veckan nu, kan fortfarande inte ta in att det är på riktigt! Så nu är vi i fullt styr att lista ut vilken av alla barnvagnar (det lutar mot en Quinny Freestyle) som är den optimala för just oss och våran bebis. Så om min hemska huvudvärk släpper bär det iväg till Babyproffsen imorgon! Tjohoo!

Stinastar ser dagens ljus

Här kommer min första post, den är i och för sig skriven av min pojkvän, men ändå.