Idag är det ett år sedan vi fick tillgång till vårat hus här på Kryddvägen. Vårat hus, tillsammans med 10 andra hus i samma stil, byggdes år 1987 i samband med Nyköpings 200(?)-årsjubileum och har därefter fått namnet Jubileumshusen. Från början var husen bostadsrätter men i samband med att vi köpte huset blev det fristående villor och vi har numera en samfällighet tillsammans. 

Under året som gått har vi lärt känna eller blivit bekanta med de flesta av grannarna här i Jubileumshusen. Man kan säga att alla grannar här vet det mesta om de andra grannarna eftersom alla grannar berättar allt om alla andra grannar. Alltså, kanske inte varandras inre hemligheter, men saker som siffran på den senaste elräkningen, köksrenoveringar, dräneringar, mängd vattenförbrukning på ett år, flyttankar, renoveringstankar, barnafödslar, kompostering, trädgårdsplanering, värmepannestatus, felparkering av bilar, snöskottning, att soptunnorna rullas fram varannan torsdag och så vidare.

Man kan säga att vi bor på verklighetens svenska motsvarighet av Wisteria Lane. Frånsett antal mord och otrohetsaffärer. Vi har iallafall 5 kvinnor i barnafödande ålder, vi har den gamla söta damen (men vår dam lägger inte näsan i blöt, tvärtom). Ja, man kan säga att vi har fått det goda Wisteria Lane. Vi bor på gräddhyllan av Kryddvägen. Om man med grädde syftar på att våra från början vita putsfasader genom åren gulnat lite och numera fått en gräddliknande färg. Och om man med hylla syftar på att vi bor högst upp på Kryddvägen.

För några år sedan kunde jag inte tänka mig att jag någon gång i framtiden skulle känna mig tillfreds av att bo i ett hus i ett villakvarter i Nyköping och leva Svenssonliv. Idag känner jag att det är den ultimata boendeformen. Vi har vattnet några hundra meter nedanför tomten, vi har blåbärsskogen runt hörnet (om än lite förkrympt då de skövlat halva skogen för att ge plats åt nybyggnation) och vi har en timmes tågfärd till huvudstaden.

Vi är även ganska internationella här på Kryddvägen. Vår ena granne är dansk och våra andra grannar är tyska och vi har sötaste flickan adopterad från Sydafrika tvärs över gatan.

Ett år har gått och vi trivs. Här kommer vi att stanna kvar i många år framöver.