Nu har vi i vanlig ordning fyllt år i dagarna tre här hemma. Lovas födelsedag var jättelyckad, släkten var här och vädret var med oss. Lova fick såå fina presenter och roligt besök att hon var hög i två dagar på det.

Dagen efter fyllde Roo 31 år och Elvira hon fyllde 4 månader. Elvira har nu börjat flytta ett objekt från den ena handen till den andra, hon lyckas själv stoppa i nappen i munnen och hon går numera under parollen VÄGRA SOVA. Att sova på dagarna tycker hon är trams, att lägga sig tidigt verkar hon tycka är för småglin. På mornarna beter hon sig som en gammal pensionär och vaknar mellan kl 5-6 för att ha ett litet morgonsnack. Däremellan är hon riktigt go vissa stunder, ler och skrattar och pratar, andra stunder skriker hon. Och skriker. Och skriker. Det är verkligen underbart med barn så säg?

Ja, dagen efter det var det då min tur att fylla år. Då var vi så trötta och nöjda med de föregående dagarna att vi inte orkade göra annat än en liten picknick med familjen för sen var det dags att åka hem och städa.. Ja, det blev ett stopp på mc donalds eftersom vi inte hade ork att laga mat. Till efterrätt vid 23-tiden på kvällen blev det överbliven tårta från Lovas födelsedag..

Och så var det det här med spindlarna. När vinterfrosten försvunnit började det dyka upp en och annan ENORM spindel utanför våra fönster. Till slut upptäckte vi att det var en och annan spindel i VARJE fönster. Det är stora bestar som har fått gotta sig i våra fönster i åratal. Till saken hör att jag inte varit rädd för spindlar innan men har nu utvecklat svår spindelfobi. Jag och Roo hoppar omkring som två häckande orrar när det är dags att förgöra en spindel som tagit sig in.

I det här dåliga vädret verkar spindlarna göra allt för att få komma in och värma sig och stämningen mellan mig och Roo börjar till att likna någon form av hotfullt inbördeskrig. De riktigt stora spindlarna klarar ingen av oss av att slå ihjäl men "småttingarna" (som ändå har 5 cm från fot till fot) vågar vi med nöd och näppe förinta under tillrop som iiiiiiiiiiih, äääääääääh, jag döööööör, fy och faan osv, samtidigt som vi lixom springer på stället av ren och skär illamående.

Nu har Roo googlat på hur man förintar dessa kräk för gott och skulle på fullt allvar köpa någon pryl som sänder ut någon form av ljudvågor som spindlar inte tycker om, vilket då skulle göra att de förflyttar sig någon annanstans. Denna lilla pryl ska då kosta typ 800 kr. Ska vi betala 800 kr för att spindlarna ska förflytta sig från en sida av huset till en annan?

Grannen berättade att hon brukar ge sig ut när det är mörkt, munderad med en ficklampa och dammsugaren! För oss är problemet att vår dammsugare har ingen dammsugarpåse så vem av oss i hela friden skulle tömma den sen?? Vad göra? Tacksam för svar!!

En liten uppdatering på barnens utveckling.. Elvira är en pigg tjej, alltid på spänn och har börjat praaata en hel del om dagarna. Nuförtiden vill Elvira bara sitta och pilla med saker. Hon vill sitta i mammas knä, framför ett bord och ha någonting att försöka få tag på. Det går i ett i ett i ett. Hon sover bra på natten men på dagen ska det vara aktivitet hela tiden. Hon har helt enkelt ganska höga krav för att inte ens vara 4 månader..

Elvira vägrar att ligga själv så jag kånkar eller sitter med henne i knät. Att sitta i babysittern är bara roligt om mamma sitter bredvid och gör töntiga läten som hon kan roa sig åt. Därmed försvinner babysitterns funktion då den för mig var tänkt att använda när jag är tvungen till att använda mig själv till annat än att bebisroa.

Ibland träffar jag grannens bebis som är 2 veckor yngre än Elvira. Hon heter Nora och ligger där i sin vagn eller
på soffan och bara ler. Hon ler när någon tittar på henne, hon ler när hon ligger själv i 5 minuter, 10 minuter, en halvtimme. Hon är så nöjd där hon ligger att det nästan finns risk att glömma bort henne. Jag önskar ibland att Elvira kunde få en liten, liten bit av den där nöjdheten. Nora kräks inte. Elvira kräks ungefär hela tiden.

Lova har blivit en riktig pratkvarn, härmar så gott som allt man säger. Just nu lägger hon till "dååå" i slutet av varje mening. "Mamma gå och lägga dig dååå", "pussa bebis dååå", titta tv dååå" "ringa mommo dååå" osv.. Vi övar lite på pottan men Lova sätter sig bara på pottan och säger "ksssss" men än är pottan snustorr.

Igår kväll lade sig barnen tidigt (ja, om 20.30 räknas som tidigt) och jag tänkte (yes) att nu kan jag baka småkakor. Precis när jag tagit ut sista plåten och klockan närmar sig midnatt kommer en vaken Lova ut ur sovrummet. Hon vinglar fram som en fyllehund och säger "oj". Ganska snart förstår vi att hon inte alls är vaken. Vi bär in henne i sovrummet och lägger oss bredvid henne och kan inte hålla oss för skratt. Då hänger Lova med och skrattar. I sömnen. Vilket gör att vi skrattar ännu mer och till slut är hon vaken och bestämmer sig för att hålla sig vaken en timme eller två..