Nu finns ett litet album att beskåda på Lova. Detta kommer att uppdateras kontinuerligt. Klicka på Lova under länkar!

Idag fick Lova sina två första postpaket. Det ena var de fantastiskt, underbart söta tossorna som Annci i Stockholm har stickat till henne. De var pyttepyttesmå men med lite stretch passade de. Vi ska passa på att använda dem på vårt första besök på bvc imorgon! Lova tackar så jättemycket Annci!

Skrev just en lååång lååång förlossningsberättelse (säkert totalt ointressant för övriga befolkningen men jag ville ha den nedpräntad), råkade trycka på fel jävla tangent så att allt raderades. Så nu sitter jag här och är stum av ursinne. Orkar verkligen inte pränta ner den än gång till men lägger istället in en bild från mitt livs lyckligaste ögonblick.

Nu är Lova Matilda här. 

Vår lilla guldklimp kom till världen den 24 juli kl 13.22. Hon var då 50 cm lång och vägde 3435 kg. Hennes favoritsyssla än så länge är att äta och bajsa ungefär en gång i timmen.

Mer information kommer senare för nu har Lova bajsat

Kom precis tillbaka från MVC. Bebben låg stabilt med huvudet uppåt, chanserna att den ska snurra runt nu är minimala så nu är det konstaterat: Om cirka en vecka är jag mamma! Jag såg en arm och en hand på ultraljudet och bebben har blivit knubbig! Det blir kejsarsnitt i Värnamo om allt går enligt planerna. Några gånger om dagen får jag och Roo några konstiga tuppjuckiga psykbryt där vi inser att det är helt otroligt, det är helt sjuuukt, hallå, vi ska bli föräldrar! Men oftast går vi omkring och tänker att detta kan inte vara verkligt.

Inhandlade en dyr och fin röd (så att den skulle matcha Saaben) bilbarnstol för länge sedan. Förra veckan kom vi på att vi skulle testa den i bilen och kunde konstatera att den inte passar i vår bil!! Det är nämligen så (för er som planerar att skaffa barn) att säkerhetsbältena på Saab och Volvo som tillverkades mellan typ 1995 och 2005 är för korta för en normal bilbarnstol! Som tur är har Roobins kompis Tonys lille son precis vuxit ur sin så att vi kan låna hans till Värnamo.

Min kropp skriker efter att bebben ska komma ut nu! Sedan midsommar har jag fallit ihop totalt, det finns inte en enda krämpa jag inte bär på och det är VÄLDIGT synd om mej just nu. Jag får rulla mej ur sängen då det är för arbetsamt att lyfta upp min gravida kroppshydda. Det hade underlättat om vår soffa dykt upp i tid (har levt utan soffa i över 8 veckor nu). 

Jag kan inte ens fördriva tiden med att städa (vilket jag faktiskt kan tycka är skoj och tillfredsställande). Min rygg säger nej, mina händer är nästan arbetsoföra, min högra tumme har bestämt sig för semester på heltid (kan inte ens öppna en godispåse längre!!). Och som att det inte räcker med att jag är höggravid har jag åkt på en förkylning, skiter just nu fullständigt i att jag överkonsumerar och bygger upp ett beroende för nässpray.

Häromdagen gick mina glasögon mitt itu. Bara sådär. Jag hatar glasögon och jag hatar att gå till optikern då man alltid går därifrån med en nota på flera tusen. Nu sitter jag här med ett par nya märkesbrillor och är missnöjd och tycker som vanligt att jag ser ut som en elak skolfröken. 

Vi var i Uppsala i helgen. På vägen stannade jag en natt hos min kära vän Jenny i Stockholm. Bebben har av henne fått sin första snuttefilt med Hello Kitty på, inhandlad i självaste Japan. Märkvärdigt ska det vara! I Uppsala upptäckte vi att Roos gamla kompis Emils tjej Angelika också var höggravid! Skoj!

Veckans bebis: Linda fick efter en utdragen förlossning i fjärran Schweiz sin efterlängtade dotter Kenzie i måndags! Rapporten lyder: Hon är såå perfekt och nöjd och ammar utan problem. 

Veckans besök: I måndags dök Kattis upp på besök till Göteborg med sina bedårande små halvjapanska pojkar Oscar och David. Såna barn ska jag oxå ha.

Wait, Are We Talking about the Movie or the Boat?

Bimbette: ... And then I was thinking, Wouldn't it suck if the Titanic really happened?
Friend: Are you fucking serious?
Bimbette: Yeah! I mean, it would be sad, right?

Jag har tidigare tacksamt tagit emot komplimanger som sagt "oh, du har inte gått upp så mycket mer än över magen eller?" och "gud va rörlig du är för att vara höggravid" osv. Jag har stolt lapat i mej dessa komplimanger, ärliga eller inte.

På 14 dagar har min kropp nu förvandlats till att se ut som en uppblåst ballong, vågen har ökat 3 kg och jag vaggar omkring med svullna och värkande fötter och näsan har av någon anledning vuxit en halv storlek. Händerna smärtar och ser nu ut som små prinskorvar. Snälla bebis, kom ut snart..

En tjej i vår föräldragrupp påstod för några veckor sedan att hon blivit lite dummare sen hon blev gravid. Hon menade att hon inte riktigt hängde med när folk berättade skämt och kände sig lite trögare i allmänhet. Jag hävdade att jag inte drabbats av denna dumhet men så händer nåt i tvättstugan.. Svettig och stor om magen ska jag extracentrifugera mina kläder när det plötsligt börjar rassla rejält i maskinen. En ung städerska kommer till undsättning och medan vi står där och funderar över rasslet säger städerskan - Jaha, när är det dags? Jag tittar på henne och funderar en sekund över hur hon kunde veta att jag var gravid, jag tvättade ju inte ens barnkläder.. Jag hävdar att denna dumhet helt och fullt beror på min graviditet.

Envis som bebben verkar vara (eller bara väldigt lat och lugn med läget) så har den inte vänt på sig än. Så imorgon bitti ska vi befinna oss på Östra Sjukhuset för ett vändningsförsök. (För de som inte är fanatiskt insatta i allt vad barnafödande heter kan jag informera att man helst ser att barnet föds med huvudet före, det finns risker med att föda med rumpan neråt, sk sätesbjudning). Jag är inte så förtjust i tanken på att tvinga runt bebben, och nu vet jag inte vad jag vill längre. Vet inte vad jag skulle föredra, vaginalt eller snitt.. Känner mej helt förvirrad.. 

Efter vår stoora undersökning på min blogg är vi nu övertygade om att bebben är en liten pojk så numera går den under namnet Sigge. Kan ju tillägga att barnet egentligen är väldigt mycket namnlöst. Igår upprättade vi varsin lista med namn och när vi förde samman de namn vi tyckte lika blev det bara tråkiga namn kvar. Så Sigge blir bra.

Midsommar förresten blev trevlig med släkten ute på sommarstugan på Östra Eknö. Midsommaren gick i matens, regnets och djurens tecken. Vi begav oss på fårsafari och sälsafari utan missöden. Förrutom att alla tolv som satt i båten på väg ut på sälsafarin råkade missa att vi inte kastat loss i aktern på pappas ganska stora båt. Som tur var följde inte heela bryggan med, bara en bit av den. 

Efter midsommar har vi haft en veckas semester i Västervik och Fellingsbro. Avslutade denna med en weekend på hotell i Tanumshede, åkte till Grebbestad och smaskade i oss av havets frukter och var på typ världens största loppis. Ja och så var det det där med bilen. Som att vi inte haft nog med problem med den så lyckades jag toucha en jordhög när jag skulle backa (på en mycket liten yta, Tanumshede är inte så stort). På något sätt lyckades ett helt rotsystem leta sig in i avgasröret så numera låter den som en moppe så i morse var vi uppe i ottan och lämnade in den hos en trevlig bilmekaniker. Väntar med spänning på notan.

Veckans köp: Under vår vistelse i Fellingsbro var vi på visning på ett litet rött torp med vita knutar åt Roobins syster. Efter att ha granskat detta med lupp har vi nu fått henne att köpa ett torp utan att själv ha sett det. Fantastiskt, ser fram emot kusinträffar i denna lilla idyll.

Månadens hjälte: När det var sådär väldigt varmt häromveckan gick jag och köpte en sval liten trikåklänning. Jag slängde på mig den och sprang på toa innan jag gick till affären och handlade in lite lektyr för en lunch på en filt i parken. När jag hade varit i affären och glatt gick uppför gatan ropar en tjej: Ursäkta, men din klänning har hakat upp sig där bak. Jag kan ju påpeka att min rumpa inte är den sexigaste för tillfället. Huvva, ser mej själv strutta runt inne på ica med trosan i vädret. Jag fick bara ur mej ett kort tack.Men tjejen: OM du bara visste vilken hjälteinsats. TACK!

Veckans magbild tagen i Fellingsbro: