I Can't Wait Not to Have One of My Own

Chick #1: Dude, everyone's popping out babies these days. JLo, TomKat, Britney. It's like they're the new fucking accessory.
Chick #2: Yeah, who wants a fucking baby anyway? You just turn into a fatass with stretch marks and saggy tits with a screaming infant who no one wants to be around.
Very pregnant passenger: I'm due in two weeks.
Chick #1: Aww! Is it a boy or a girl?

That One's Boring -- Tell the Donkey-Punch Story Again!

Small child, trying a Sprite: I don't like it.
Dad: If you don't like the taste, just spit it out.
Mom: I've heard that one before.

Learn How to Spell, K?

Wangsta teen: Move, nigga, or I'll cut you with my knife!
Tween girl #1: Oh my God! He said the 'n' word!
Tween girl #2: Knife?

Livet som höggravid segar sig vidare, det känns som att det går sakta på sluttampen. Häromkvällen tyckte Roo att min mage såg så fantastiskt roolig ut i en vinkel att han bara var tvungen att ta ett kort. Han fotograferade lite underifrån (i en vinkel som man som gravid numera måste ha en spegel för att se). När jag kollade igenom bilderna på digitakameran upptäckte jag till min fasa att jag har fått en bristning över mitt gamla blindtarmsärr!! Jag som skrytit över min babystjärtslena mage! Så nu sitter jag här och väntar på att magen ska spricka upp i allsköns rödrandiga mönster...

Har även under några veckors tid lidit av värk och extrem stelhet i händerna. Det har känts som en släng av reumatism eller som att jag sovit på händerna hela natten. Efter lite detektivarbete har jag kommit fram till att jag lider av Karpaltunnelsyndrom, ett ganska vanligt förekommande fenomen under graviditeten som uppstår på grund av vätska eller bara hormonella förändringar..

Hultsfredsfestivalen är slut för detta år. Jag kommer ju från Västervik som inte är så långt därifrån och var i min ungdom en flitig festivalbesökare och levde som många tusen andra tonåringar det rultiga festivallivet med trasigt tält, triangiaköksnudlar och mjukost på tub. Rotade alltid igenom mammas banankartonger med nostalgikläder för att få den rätta touchen på min outfit. Man vågade ta ut svängarna liite extra under dessa fantastiska dagar av kravlöshet. Rödvinsmosig vandrade man runt och spanade in söta killar och käkade festivalgodisremmar till kvällsmat. Musiken och artisterna var bara en bonus. 

Tidiga mornar tog man sig till gratisduscharna som saknade varmvatten och försökte tvätta av sig så gott det gick, vilket inte var så lätt då det alltid var ett gäng killar som kommit på den ultimata idén att på rad inta sina frukostmackor framför åsynen av frysandes tonårstjejer under dusch. 

Nu är det kanske 7 år sedan jag senast var där. Då besökte vi (jag och Jenka) bara festivalen sista kvällen och sov i bilen. Vi hade då bunkrat upp med regnkläder och öronproppar och intog alla våra måltider från matstånden, kände oss jäättegamla och klagade på ljudvolymen och de fulla ungdomarna som studsade omkring i leran och hade det trevligt. 

De senaste åren har jag knappt följt festivalen i media, men i år fick jag en nostalgiknäpp och drömde mej tillbaka till tonårstidens glansdagar, då de 4 dagarna på Hultsfredsfestivalen var årets absoluta höjdpunkt. Jag minns söndagsångesten när man vaknade upp i tältet sista dagen och påmindes om att det var ett heelt år till nästa gång.

Barnrummet är inrett! Nu bor vi ju inte i ett slott utan det har varit lite pill att göra om vårt datarum till en harmonisk plats för vårt kommande mirakel. Måste ju erkänna att ett hörn av rummet fortfarande består av uppstaplade datamaskiner och skrivare. 

Jag vet inte om jag har avslöjat det tidigare, men min sambo Roo är en datanörd och för ständigt en kamp för sina älskade datorer, sladdar, skärmar, skrivare, högtalare osv... För att vårt utomäktenskapliga förhållande skulle kunna räddas tvingade jag honom att strax före jul köra hem ett gäng av sina burkar till familjehemmet som även det består av en datagalen pappa. 

Ja, vad består: Nu trängs vi bara med en stor dator (istället för 4 stycken), 2 stora skärmar, 4 (!) bärbara datorer, 6 högtalare, kanske 4 skrivare och ungefär ettusenåttahundrasjuttiofem sladdar som jag fint gömt undan i de få tomma vrår som återstår av vår lägenhet. Och varför detta samlande, frågar jag Roo. År efter år är det enda svar jag får: Man vet aldrig, kan va bra o ha..

Sommaren har kommit till Götet med råge. När sommaren kommer till stan är det bara att fly fältet om man inte vill sitta och svettas i en lägenhet med temperaturmätaren på 28 grader (trots korsdrag). I lördags tog vi vårt pick och pack och åkte ut till Brännö med förhoppningen att kunna njuta av sol och bad och samtidigt beskåda Ostindiefararens hemkomst. Tyvärr missade vi Ostindiefararen med några timmar men det var värt den 40 minuter svettiga spårvagnsfärden till ö-båtarna vid Saltholmen. Speciellt nu då folk har börjat erbjuda sina platser för en stackars höggravid kvinna. Det är bara att tacka och bocka.

Igår åkte vi till Näset dit man kan ta sig med bil. Dit åker jag nog inte fler gånger då man fick trängas med hormonstinna tonåringar och barnfamiljer. Nu kommer jag iofs snart att tillhöra den senare kategorin, men just Näset går nog bort ändå. 

Efter en underbar helg med hav och grillning bestämde vi oss att köra hem i god tid så att vi kunde landa inför den nya veckan, laga mat och diska i lugn och ro. Då Roo smidigt svängde in på parkeringen hördes ett oroväckande knaster under framhjulet. Det visade sig vara en väl placerad ölflaska som Roo lyckades pressa sönder mellan bildäcket och trottoarkanten med ett energiskt pysande från däcket som följd. Ja, tänkte vi, det är bara att hugga in och sätta på reservdäcket. Lättare sagt än gjort. 

När Roo vevat upp domkraften en bit upptäcker jag hur hjulen börjar röra på sig. Jag börjar skrika lite hysteriskt för att locka ut de som inte redan placerat sig på sina balkonger för ett gratis söndagsnöje. Jag och min mage får ställa sig framför bilen och lixom hålla emot. Men den mesiga domkraften pallar inte trycket av den obetydliga lutningen på gatan, viker sig och bilen studsar fram på mitt knä och landar på reservdäcket . 

Nu börjar någon besserwisser att skrika tips från sin balkong och jag och Roo börjar blir surare och surare på varandra. Det slutar med att vi lämnar bilhelvetet stående på reservdäcket och domkraftsaset, går och köper frysmat och glass och sätter oss och kollar på en illegalt hemladdad film, medan ett fint blåmärke tornar upp sig på mitt knä.


Veckans hjälte: Historien slutar dock lyckligt efter att vi släpat oss upp i gryningen för att ringa Odinsplatsens bil och däckverkstad (vilka har räddat oss i flera svåra stunder). De kom på stört med sin servicebil, smackade dit reservdäcket och bytte till nytt däck på verkstaden på tre röda! 400 spänn, suvve!

Igår var det dags för årets första dopp. Lite fubb var det kanske med tanke på att det skedde i Delsjön som är en insjö, dit jag och Lisa x 2 hade flytt för att komma undan stadens hetta. Efter det var det dags för fotboll igen. Ytterligare ett svenskt målfyrverkeri, mot Island denna gång. Men när Allbäck puttade in 5-0 efter att alla andra trodde att domaren blåst av spelet kunde jag inte mer än att tycka synd om islänningarna.. 

Har tidigare nämnt att dagarna kan kännas lite långa när man går hemma. Men något som man alltid kan fylla sin tid med är byråkrati! Att vara sjuk i landet Sverige och dessutom i bestånd att föda barn innebär massor av prassel av blanketter och annan information i brevlådan. Du måste helt enkelt vara ganska frisk för att orka med att vara sjuk. Ett plus är oxå om du gillar att stå i telefonkö till försäkringskassan, facket, arbetsgivaren, vårdcentralen, mödravårdcentralen, bankID, webtjänster på försäkringskassan som inte funkar osv..

Dagens födelsedag: Grattis Luca i Vietnam!!

Dagens namnsdag: Grattis Min Roo på Robindagen!

Jag var hos doktorn idag. Hon beslutade att sjukskriva mej fram till den 10 juli, känns jättekonstigt. Jag får lägga upp någon form av aktivitetsplan. Det blir knapert med pengar denna sommar. Speciellt med tanke på att min chef inte lagt märke till att jag var sjukskriven i maj plus att hon helt felaktigt lagt in lite semester i slutet av maj av någon anledning. Detta resulterade i en helt okej lönecheck. Oh tackar, synd bara att de drar bort sjuklön och semesterpengarna på nästa lön. Sen tar jag semester och efter det ska jag ha bebis! Hoho, det är inte klokt!

Doktorn undersökte även mina sammandragningar och allt såg jättebra ut. Först tyckte hon att hon kunde känna huvudet nedåt.  -Bra tänkte jag, bebben har varit duktig och vänt sig. Men vid närmare koll med ultraljud gissade doktorn sig till att hon misstagit huvudet för rumpan. Så nu nojjar jag mej över att bebben inte kommer att vända sig som den ska..

I allafall, min arbetskamrat Silvana ringde mej idag på mobilen. Jag har precis bytt till mobiloperatör 3 och som de flesta vet har de en irriterande jingel när man ringer som man hört typ 2000 ggr, threeeee, is the magic number... osv.. Silvana verkar inte känna någon annan med 3 då hon utbrast - Oh vad gulligt, tre är det magiska talet, är det för att ni ska bli tre? Hmm.. jag börjar digga den där jingeln nu .

Oj vilken fotbollsrysare vi fick i helgen! Nu kanske ni som inte känner mej tror att jag är en sån där fotbollsnörd vilket inte är fallet. Men när det kommer till Sverigematcher väcks nåt till liv i den sportiga delen av min själ, adrenalinet rusar och fotbollsbrölet stockar sig i halsen.

I lördags samlades vi ett litet gäng framför tv:n för att beskåda Sverige-Danmark. Första halvleken tappade vi nästan hakan och oh och ah:ade oss igenom mål efter mål från Sveriges sida. Fick nypa mej i armen och tyckte nästan synd om Danmark för en liten stund. Andra halvlek kom då den väntade vändningen då danskarna lyckades ta sig upp till 3-3. 

Med bara minuter kvar av matchen beslutar sig en dansk för ett moget litet knytnävslag mot en motspelare och Sverige skulle äntligen få en efterlängtad straff (som Ljungberg i efterhand berättar bestämt sig för att själv lägga, hur hade det gått??). Det är då det händer: allas vår hjälte (??) en ölstinn dansk med ögon som tefat bestämmer sig för att rusa in på plan och ge sig på domaren. Resultat: 3-0 till Sverige, fotbollsvärlden är i chock.

För att kunna hantera den värsta chocken bestämde vi oss för en välbehövlig semester med jetsetliv i solen på Marstrand under söndagen. Så vi tog vår saab 900 och begav oss. Vandrade med våra nyinköpta solunderlag uppför klipporna för att beskåda miljonkronorsbåtarna avlösa varandra vid inloppet. Solgirig som jag var lämnade jag solskyddskrämen hemma och vände mitt vinterbleka ansikte efter solen. Släppte ut min bebismage som verkade ganska nöjd. Efter några timmar avnjöt vi havets frukter: Fish and chips med en stoor klick aioli, med benen dinglandes vid en brygga på promenadstråket. Västkusten är fantastisk.

Vid hemkomsten beskådades i spegeln mitt nya jag: En Rudolfröd nos och vita spagettiränder på en griskär bakgrund efter min lilla solklänning. Årets första bränna. Tjohoo!

Observera: Ny undersökning! Kommer jag att få en pojke eller flicka? Din röst är självklart anonym . Rösta nedan!