Efter stora påtryckningar från väst tänkte jag att det kanske är dags att skriva några väl valda ord i min blogg. Det var ju ett tag sedan.

Vad har hänt sedan sist? Hm, jag har svullnat upp, speciellt sista veckan. Mina fingrar och tår är som små prinskorvar och näsan har fördubblat sin storlek. Ögonen känns mer som små grisögon och jag se med fasa fram emot hur jag rullar in i kyrkan på Anncies bröllop om två veckor, iklädd ett skynke och bara fötter (kan ju glömma att jag får på mig mina finskor, no cinderella där inte).

Var på möhippa i Stockholm i lördags. Tog tåget från Vagnhärad på morgonen och dagen var så händelserik och rolig att jag glömde bort mitt gravida tillstånd och ångade på till natta. Dagen efter kände jag mig mer bakfull än jag någonsin varit trots att jag inte tagit en droppe alkohol. Känner fortfarande av sviterna av Kungsholmens lite backiga gator. Men det var det värt!

På fredag är den stora dagen. Vi får tillträde till huset och sliter oss fortfarande efter flera veckor i håret för att vi inte kan bestämma vilken hantverkare som ska få äran att ta ner en bärande vägg mellan de två hallarna.

Oh, ikväll var jag på sushikurs. Vräkte i mig sushi, soja, wasabi och ingefära. Upptäckte till min fasa när jag kom hem att Novalucolen var slut och sitter nu med en sjuhelvetes halsbränna. Men gud vad gott det blev.

Lovisen är så fin och rolig nu, pratar en massa och vi ligger i hårdträning inför kommande bebisen. Lova pysslar om sina små dockor så noggrant och min livmoder har värsta gympapassen flera gånger per dag. Jag hoppas verkligen att bebisen inte får för sig att komma ut innan beräknad förlossning, det finns lixom inte tid för det just nu. Är nu i vecka 36 plus någonting och arbetar stenhårt på att komma upp i samma viktklass som förra gången. Passerar nog snart den magiska 20-kilosgränsen och håller tummarna för att amningen suger ur varenda uns av underhudsfett efter förlossningen som efter förra förlossningen..

Nedan: Oh lala, me love!