Måste göra mitt första blogginlägg på min nya, fina, lilla vita Samsung. En tidig julklapp från Roo då min gamla bärbara dator har blivit stationär på grund av glapp och stänger av sig själv efter 5 minuter. 

Elvira är nu 7 månader och har börjat krypa. För drygt en vecka sedan tog hon sina första stapplande krypsteg och nu är hon igång. Sakta men säkert kryper hon runt här i huset och helt plötsligt är varenda liten pappersbit en livsfara. Här barnsäkras dagarna i ända. Äntligen tar vi tag i saker som sladdar som vi länge tänkt köpa förvaring till, det har blivit riktig ordning här hemma. Hon kämpar även stenhårt med att resa sig mot allt. Hon vill stå och gå men verkar inte ha insett att hon har noll balans. Jag misstänker att det vankas blåtiror och bulor framöver. Det är mysigt det här med krypandet. Utvecklingen och Elviras nöjdhet över att hon kan själv. 

Elvira är ingen sovmänniska. Nu för tiden sover hon en gång om dagen, somnar tidigt och är sedan vaken halva natten. Tyvärr är hon även en morgonmänniska, den enda i familjen..

Lova har blivit en riktig trotsare och vägrar gå och lägga sig på kvällarna. Samtidigt har hon utvecklat en överdriven rädsla för främmande människor. Å ena sidan jättetråkigt, å andra sidan väldigt behändigt då man alltid vet var man har henne. Hon kommer skenande som ett skott om det dyker upp en människa (eller bil) när man är ute och går. På affären släpper hon allt hon har och griper tag i mina ben om någon kommer mot henne. Hoppas ändå verkligen att detta är övergående.

Då det blir väldigt sena kvällar med Lova och väldigt tidiga mornar med Elvira finns det bara ett pyttepyttelitet utrymme för mig och Roo för så kallad "egentid". Efter att alla måsten är gjorda har egentiden på senare tid bestått av halvt apatiskt tv-tittande under tystnad. När jag går och lägger mig har jag utvecklat ett beroende av att spela ett parti backgammon. På mobilen. På beginnersnivå. För att jag alltid ska få vinna för att undvika ytterligare motgångar sådär vid läggdags. 

Ajö.