Jag är en typisk tidspessimist. Detta innebär även att jag är en flitig "väntare". Jag står hellre och väntar i 20 minuter än att vara sen. Jag tar den spårvagnen som går före den jag egentligen behöver ta för att komma fram i tid eftersom risken finns att spårvagnen är sen eller att jag missar den osv.

Min kompis mamma verkar oxå vara en tidspessimist. Vi kallar henne Berit (faktum är att det kanske är så hon heter). För några veckor sedan skulle Berit åka till sin andra dotter som tog sin examen på Irland. Hon skulle åka från en liten flygplats som en del lågprisflyg går ifrån och passade på att vara där hela 3 timmar (!!) innan planet skulle gå. Men det som är mest uppseendeväckande med historien är att hon ändå missade planet. 

Det visade sig att det stod Warsawa på varenda avgång så Berit trodde att planet bara var lite försenat. Berit missade den lilla handskrivna lappen bredvid som informerade om var och när planet till Irland skulle lyfta. Hon var självklart inte ensam om att missa denna idiotiska lilla lapp. Tillsammans med 10 andra personer fick hon beskedet att "nä, det var inget att göra åt situationen, nästa plan går på söndag". 

Detta var ju inget alternativ för Berit då examen ägde rum på lördagen. Någon föll i gråt men Berit kämpade tappert med att hitta en lösning. Lösningen blev att de fick köpa biljetter till London för att där boka nya biljetter till Irland. Många tusenlappar och timmar senare kom Berit äntligen fram. 

Väl på examen drog Berit fram sin nyinköpta digitalkamera och fotade hela händelseförloppet. Berits bilder möttes av "oh" och "ah" och "åh vilka fina bilder du tar" och "vilken kamera", "vilken kvalité". 

Glad i hågen tar hon dagen efter en promenad i Dublin och råkar då tappa sin kamera, den blir överkörd och mos, bilderna puts väck. Berits kommentar: Det viktiga är att vi är hela och att ingen kommit till skada. Snacka om att se livet från den ljusa sidan.

Nedan: Jill från filmen As good as it gets.

Idag provade jag och Lova på en helt ny upplevelse, nämligen barnvagnsbio. Jag har tidigare blivit varnad för denna (för vissa något makabra) aktivitet men var ändå nyfiken på att se hur det var. 

Efter att ha stått i en 20 meter lång barnvagnskö, då biljettansvariga (inga namn) inte fick ut några biljetter på sitt kort (vi hade förköpt för att slippa stå i kö) fick vi äntligen våra biljetter och kunde maka oss in i biosalongen. 

Det var som att kliva in i en pampersreklam! 70-80 bebbar som pratade, skrattade och skrek i kör, jag tyckte det var så sött att jag var nära till gråt och förbannade mej själv för att ha glömt kameran hemma.

För att alla skulle hinna komma till rätta sköts filmen upp ca 20 minuter. Lova gjorde ståövningar och pratade med grannarna under första halvan av filmen. Efter det var det paus i typ en kvart, jag var jättekissnödig men då passade Lova på att slockna i min famn för att sedan vakna upp lagom till att andra halvan av filmen började.

Trots att ljuset var tänt och ljudet lite dämpat med bebiskörer av skrik och skratt som avlöste varandra så kunde man någotsånär hänga med i filmen, och jag måste säga att det var en mysig och intressant upplevelse som jag kommer att göra om.

Dagens rekommendation till nyblivna föräldrar: Barnvagnsbio

Min första "vuxen"skiva fick jag en julafton för länge, länge sedan.. Det var en LP med Susanne Alfvengren och jag blev överlycklig. Snabbt fann jag min favorit och sjöng i kör med Susanne till "Hålliått, snart är jag näre di, Hålliått, snart är jag intill di" osv.. Några år senare förstod jag att det inte existerade någon mystisk snygging vid namn Hålliått, det var ju Susannes gotländska uttal på "håll ut". Testa själva att säga håll ut snabbt på gotländska så förstår ni att det var inte så dumt ändå.

Idag var vi på Ikea för att köpa en barnstol till Lova. Vi köpte även en slinga med små lysande julstjärnor att pryda Lovas säng med. När vi smyckade sängen passade vi på att sjung lite julsånger. Roo hade kommit en bra bit på Staffan Stalledräng när jag började reagera. Vad sjöng han egentligen? Roo undrade förvånat vad jag menade så jag fick be honom att sjunga lite tydligare och långsammare och där kom det igen "vi tacko mus o hjärna". Ja ni kan ju fundera på vart det passar in i den låten.. Roo påpekade själv att han alltid tyckt att texten varit lite konstig.

Med tanke på hur internet kan missbrukas av diverse konstiga människor har vi bestämt oss för att Lovas album ska skyddas från yttre hot. Därför är det från och med nu bara tillgängligt för släkt och vänner. Om du vill ha tillgång till albumet och inte har fått ett mejl från oss med en "inbjudan" kan du mejla till stinastar@hotmail.com så får du en inbjudan (om du blir godkänd vill säga ).

Idag var jag och Lova bjudna på lunch hos Anna och Love. Färden dit gick smärtfritt, Lova sov helnöjd i sin vagn medan hennes mamma svettades uppför Gråberget i Majorna.

När vi skulle äta var Anna så snäll och rotade fram Loves gamla fodrade babysitter till Lova så att hon kunde sitta med vi matbordet. Jag märkte att hon pressade lite och misstänkte att hon kanske bajsade, hon hade ju inte bajsat sen i fredags och idag är det onsdag. 

Efter en stund kunde vi konstatera att hon bajsat då hela ena sidan av Lovas kläder hade ändrat färg. Snabbt flyttades det lilla paketet in till skötbordet. Detta var kanske inte så lyckat då Lova, lättad över att äntligen ha fått bajsa, lyckligt sprattlade runt och till slut hade gnidit in skötbord, kläder, armar, händer, fötter och till och med nappen. Det slutade med ett bad i Annas kök. Loves babysitter är nog numera ett minne blott..

Dagens händelser: Skolmassaker i Finland och Bajsmassaker hos familjen Larsson-Borg på Kabelgatan i Majorna.

Nedan en bild på en av dagens händelser.. Dock inte alltför smickrande för Lova som faktiskt verkade ganska nöjd men ser smått hysterisk ut på bilden.. Lova låter hälsa att det verkar som att det är något fel på vår kamera, hon brukar inte ha bajs på handen och hennes arm är inte uppdelad i 5 veck.. Inte brukar hon ha två hakor heller..

Då en känslig släkting hört av sig har vi valt att ta bort bilden på Lovas lilla fadäs. Upplevelsen blir dock ett minne att berätta för barnbarnen och finns dokumenterat för icke känsliga personer.

Lovas mormor och morfar har varit här i några dagar nu och det har varit riktigt lyxigt! Fotöljer har lagats, sängen har kompleterats och äntligen ser vi ut genom nyputsade fönster och idag kunde jag och Roo ligga och slappa i sängen halva förmiddagen. Inte att förglömma mumsiga middagar!

Häromdagen var jag och mamma med Lova på stan och shoppade och åt lunch. Mamma skulle titta på ett par byxor på Lindex och jag kikade runt lite. Tidigare har jag alltid ratat Lindex damkläder, jag har inte ägnat dem en tanke. Till min förvåning fanns där ett gäng tilltalande kläder och jag kunde konstatera att dom har ju ryckt upp sig och faktiskt börjat sälja helt okej kläder. När jag senare stod och beskådade mej själv och min nyinköpta tröja i spegeln slog det mej att det är ju inte Lindex som har blivit "fräckt", det är ju jag som blivit äldre..

Igår var Lovas mormor och morfar barnvakt när jag och Roo var ute och roade oss. Vi var nämligen invited to Labero på Rondo. Som väntat blev vi helt hänförda, vissa saker går ju inte att förstå hur han gör! När vi stod i kön för att hämta våra jackor efter showen var det en tjej som utbrast "Alltså, vissa saker han gör, det GÅR ju inte att fejka, han TOG ju verkligen korten rakt ur luften.." Duh!