Jag ser bara positiva saker med Lovas dagis och att hon går på dagis överhuvudtaget. Men det finns en liten sak jag har hakat upp mig på. Var och varannan gång när jag ska komma och hämta har de dans i lekrummet. Det hade varit helt super om det inte ALLTID spelades Pippi Långstrump. 

Jag älskar allt Astrid Lindgren har författat. Allt utom just Pippi. Kanske beror det på den svenska Jante-lagen eller någon form av mindervärdeskomplex, men om jag ska hårddra det så tål jag henne inte. Jag vet, hon har inte haft det så lätt, och ja jag VET, hon är bara ett barn, och ja jag vet, hon finns inte ens på riktigt, MEN, jag blir liksom irriterad av hennes flin, av hennes i det närmaste nedlåtande kommentarer till präktiga Tommy och Annika, hennes förmåga att alltid veta bäst och ha svar på allt. Kanske är det så att jag bara mår dåligt av att hon bakom superkvinneskalet bara är en ensam och rädd liten flicka med ett övernaturligt utvecklat försvar. Men det förstod jag ju inte när jag var liten och inga andra barn heller för den delen.

Hur som helst. Jag har medvetet undvikit Pippi här hemma, men nu är hon som sagt "outad" på dagis. Det är inte nog med att Lova har en Apa (jag syftar då på jämförelse med Herr Nilsson) som hon vårdar ömt sedan hon förstod vad han var, Idag har Lova krävt Pippi-låten (sjungen av självaste Siv Malmqvist) på repeat, om och om igen. I vanliga fall vägrar Lova ha håret uppsatt men när det kommer till pippilotter som PIPPI har går det så bra så bra. Sedan står hon framför spegeln och beundrar sig själv, lyssnandes till Pippi som som sagt går på repeat i bakgrunden.

Idag tröttnade jag på Lovas bångstyriga hår och lät hennes underbara lockar falla. Det var nästan så att jag höll på att gråta när de föll till golvet. Jag ville spara hela alltet men fick nöja mig med en liten fjutten lock som jag nu med sorg bundit in i ett litet rött sidenband.

Dags för fredagsmys med På Spåret tätt följt av Skavlan.

Måste tillägga: Roo bytte blöja på E imorse och var tvungen att skölja av henne i badkaret. Detta tillhör vanligheterna, men det tillhör inte vanligheterna att han åker till jobbet, går in i fikarummet, häller upp en kopp kaffe och då upptäcker att han har bajs över hela tröjärmen.

Tyvärr är vår lilla digitalkamera som vi filmar med borta för tillfället. Lovas första steg filmade vi och lade ut i bloggen. Elviras lyckades vi inte fånga och faktum är att de har lite olika tekniker för att lära sig gå. Lova satt ju och värpte på de första stegen i 15 månader så när hon väl tog dem var de fasta och stabila. Elvira har tagit ett svajigt steg lite nu och då. De senaste dagarna har hon spontangått mellan olika saker och reser sig upp och tar några steg lite då och då. Stegen är små och steppiga .

Annars då? Inte mycket, denna dagen har varit lång. Tog med flickorna ut på lite pulkatur men var nära på att ångra mig halvvägs in i själva påklädningen. Med en ål till Elvis och en otålig Lovis funderade jag ungefär 10 gånger på om det var värt det att det ska ta lika lång tid att klä på ungarna som man kommer att tillbringa ute. Men, det var värt det. Trots att Lova höll på att köra slut på sin mor genom att beordrande peka än hit än dit jag skulle släpa runt på dem. Upp och ner  för gatan, och upp och ner igen. Och igen.

Jag var på jobbintervju igår. Det kändes som att den gick bra. Mejlade min gamla chef på Sahlgrenska för referensförfrågan och fick beskedet att akutmottagningen ska stänga. Vad ledsen jag blev. Bästa arbetsplatsen någonsin.

Facebook är beroendeframkallande. Som tur är är det en väldigt harmlös drog och guld värd för hemmavarande föräldrar som sådana där nyinflyttade Nyköpingsbor som ännu inte hunnit plocka på sig någon nämnvärt stor bekantskapskrets i nya staden, och som inte har tid att liksom lyfta telefonen och vara ansluten till den samtidigt som man byter blöjor, byter kläder på barnen, springer upp och ner för att hämta upp och ner Apan och Vovven, plockar i och ur diskmaskinen, lagar mat, matar barn, torkar munnar, tvättar händer, sköljer haklappar, torkar golv, servar med riskakor och smörgåsrån, kör runt med Bobby caren, ritar, bygger kojor, tittar på svtplay barn, pysslar med alla 100 leksaker, lyssnar på barnmusik, sjunger och dansar och söver och allt det där andra dagarna består av.

Men. Något jag inte förstår på Facebook är det där med alla "grupper" man lockas att vara med i. Vad är de till för? Vad har man för roll som gruppmedlem? Vad gör de? Och. Vad är det för roligt och lustigt att lura till sig medlemmar i grupper och sedan ändra innehållet i gruppen till något mindre trevligt. Jag förstårt inte.

Sitter just nu med p3 Guldgalan framför mig och känner mig.. Gammal.

Elvira har tagit sina första steg. De är extremt svajiga, men hon går faktiskt 3-4 steg påhejad av sin stolta far innan hon kastar sig i hans famn. När hon ska gå till mig skippar hon stegen och går direkt på famnkastandet. Jag fasar för den dagen jag inte är redo att ta emot.

Igår satt Elvira och pillade med Lovas pennor. Hon satte en penna i pennstället och jag blev imponerad även om jag trodde att det bara var en engångsföreteelse. Idag var vi inne hos grannen och Elvira satte på ett lock på en kastrull. Det såg väldigt medvetet ut. När vi kom hem samlade hon ihop alla Lovas pennor och satte dem en efter en i pennstället. Wow.

Nu när jag ändå har er på tråden. Det där inlägget jag skrev om att jag inte ville att Simon och Tomas ska komma hem till mig = Jag blir ju inte ledsen om ni hör av er till Bygglov eller Room Service för att ta hand om badrummet som gud glömde på vår övervåning. Badrummet där arkitekten måste fått sinnesförvirring. Badrummet som inte rörts sedan huset byggdes och som för närvarande erhåller en temperatur på ca 12 grader. Badrummet som bara ropar efter Johnnie, Mattias, Mija, Willy och Matte. Sen har vi ju den enorma balkongen som Mija kan ha som lite personlig sidedish. Kom igen nu, visa att ni är vänner som ställer upp. I vått och torrt.

Inte varje natt, men nästan, har Elvira på senare tid börjat vakna runt 1-snåret för att liksom pyssla. Med mig. Med mitt hår, min näsa, mina näsborrar och mina öron. Hon ligger och sliter i några av mina hårstrån så att det gör sådär ilont och ögonen tåras. Hon petar upp fingrarna i mina näsborrar så långt hon kan. Det är ganska långt. Ungefär en gång var femte minut får hon för sig att ligga på min mage. Men ångrar sig så fort hon har lagt sig tillrätta. Såhär håller hon på, i upp till 2-3 timmar. Jag som lägger mig sent har knappt hunnit somna innan detta startar och hinner knappt somna igen innan jag ska gå upp. 

Våra morgonrutiner är väl på gränsen till katastrofala. Jag är stressjerkan personifierad och Roo är lugn som en stoor tallrik Proviva. Våra persontyper samarbetar inte så värst bra när vi är trötta och jobbar under tidspress.

Varje morgon är det nära till slagsmål med Elvira eftersom man faktiskt måste byta blöja ibland. Lova KAN SJÄLV just nu. Ja, visst kan hon själv. Men att ta på sig kläderna själv tar en aning längre tid än när mamma gör det. För att inte tala om att byta blöja, borsta tänderna, tvätta ansikte och händer, ta på sig strumpor, vantar, overall, skor!! Lovas morgonvrål ekar över Kryddvägen när jag ska kamma igenom hennes långa hår, vilket hon väägrar ha uppsatt. 

När alla är klara för att börja dagen är barnen ledsna och mamma är dyngsvett, vrålstressad och en aning arg och uppgiven. Den lugna filbunken till pappa? Ja, mamman i familjen har även fått honom att känna sig dyngsvett, vrålstressad och en aning arg.

Ja, jag tycker inte värst mycket om mornar. Hatar är väl egentligen rätt ord, men det låter så hårt.

Jag pratade med en äldre släkting för några timmar sedan. Hon skulle sitta uppe och titta på Morden i Midsomer ikväll. Under samtalet kom det fram att hon har klippt ut en bild ur tidningen, av poliskommissarie Barnaby, vilken hon förvarar som bokmärke i sin kokbok. Jag har inte kunnat tänka på något annat under kvällens avsnitt.

När jag stod och gjorde välling ikväll räknade jag ut att under 2009 har det, i runda slängar, blandats ca 1000 vällingflaskor här hemma! Bajsblöjor, ja, ca 1200 st. Andra blöjor, orkar inte ens räkna.

Elvira har nu passerat 9 månader, står stadigt och tar små steg mellan möbler men är som bambi på hal is när hon försöker gå. Men det är på G. Hon säger "mamma", "babba", "titta", "tack" och "ä dä?". De senaste tre nätterna har hon skippat nattvällingen, känns lovande.

Lova är lyrisk över alla sångböcker de har fått under julhelgen. Hon sjunger och hittar på egna texter där mamma, pappa och Elvira ingår. Det handlar oftast om att hon älskar oss alla, att vi är hennes skatter. Fint är det :).

Jobbet jag blev tipsad om på vårdcentralen visade sig vara på 20%. Tyvärr. Jag hittade ett annat jobb som jag väldigt gärna vill ha. Kände på mig att jag skulle ha en chans att få det. Sökte och fick ett mail om att jag var en av 163 stycken sökande. Jag hade automatiskt gått vidare i uttagningen därför att jag har en högskoleexamen. Jag och 112 andra. Mitt hopp om detta jobb har minimerats en smula. Nu har jag gjort moment två. Ett personlighetstest. Väntar med spänning på om det var det sista momentet för mig eller om jag får äran att gå vidare till nästa steg.