Att vara mamma är en intressant och helt underbar upplevelse. Tänk att jag och Roo är viktigast i världen för vårat lille knytte (Ja, ett litet tag framöver iallafall). För mej innebär att vara mamma en ständig lyckokänsla i kroppen, som att vara käääär heeeela tiden. 

Samtidigt finns det en ständigt gnagande oro. TÄNK om någonting händer. Jag vill ha stenkoll på Lova dygnet runt. Detta innebär självklart en betydande störd nattsömn då jag kollar att allt är ok med Lovisen ungefär hela tiden. 

Jag skäms lite över mitt beteende och har läst lite om sådana som jag (halvneurotiska, tokstressade, ständigt vakande mammor) och hittade till slut en positiv artikel där en läkare beskrev oss som "powermammor". Powermammor har tydligen funnits i alla tider och om vi inte funnits hade världen inte varit lika befolkad som nu. Vi är nämligen sådana mammor som förr i tiden vaktade sina barn mot hotande rovdjur och andra faror. Jag väljer att tro på denna teori, det får mej att känna mej mindre tokig.

Att vara mamma innebär trasiga tangentbord. Häromdagen satt Lova och chattade med Jenka på msn (fråga mej inte vad hon skrev men det var många mellanslag och ssssssssssssssssssss). Efteråt upptäckte jag att N:et på tangentbordet inte var som det borde. Det har lixom ploppat upp och man får använda mindre våld för att få till ett N.

Att vara mamma innebär att man misstar REA-kläder för att vara nyinkommet. Jag var på H&M häromdagen och upptäckte till min förvåning att de hade fasligt mycket nya fina kläder.. Tills jag upptäckte att jag stod i REA-avdelningen..

Att vara mamma innebär även att man lär sig en hel del nya saker. Som att barns temperatur kan stiga och falla väldigt snabbt OCH att det beror på att temperaturcentrat i hjärnan inte är fullt utvecklat än. Tänk hur det fungerar.. 

Att vara mamma gör att man tvekar på om man ska våga ta sej till babysimmet imorgon bitti trots att SMHI utfärdat stormvarning. 

Nedan: En Mamma Mu

Häromdagen tog jag och Lova en promenad till apoteket för att köpa barntandartiklar. Lova har nämligen fått sin första tand! Än så länge sticker det bara fram en vit liten rand i underkäken men ack så söt. 

Från och med det nya året arbetar familjen Ericsson-Hälleblad med att skapa rutiner. Roo är den mest fanatiska när det gäller kvällsrutiner. När Lova kvällsammat går hon och Roo och byter blöja och sätter på pyamas. Sen är det tandborstning som gäller. Lova älskar att borsta tanden, speciellt den mumsiga tandkrämen. Efter det har Roo bestämt att Lova ska invaggas i sömn genom att de tu går runt och släcker ner i hela lägenheten, och då menar jag HELA lägenheten. Detta innebär att om jag tittar på tv får jag snällt stänga av den och sitta där i mörkret tills det att de är klara med sin ritual. Hittills har detta koncept varit väldigt framgångsrikt, Lova somnar på stört varenda gång. I sin egen säng! Sen hör till saken att hon har kommit på att det är väldigt viktigt att amma ca var tredje timme nattetid så inte blir det mycket sömn för mej ändå.

Roo och jag har även avlagt ett löfte om godisförbud under veckorna och trodde att vi skulle klättra på väggarna av sockerabstinens, men hör och häpna, det har gått över förväntan: När fredagen kommer är vi inte ens särskilt sugna på godis (men köper det ändå för att det är helg).

Vi har en motionscykel som enligt mej tar upp halva lägenheten och inte används särskilt flitigt, närmare bestämt aldrig. Enda gången jag rör den är då det är dags att damma av den. Roo rör den ännu mer sällan men vägrar att ge upp den. 

När Roo satt och filade på sitt nya rutinschema skrev han även upp ett väldigt inrutat morgonpass till sig själv där han lade upp tider det tar att äta frukost, cykla 30 min, duscha och köra till jobbet. Detta tar exakt 90 minuter om han inte fastnar i morgonrusningen. Första morgonen som han skulle arbeta på det nya året vaknade jag av att hans väckarklocka ringde men vände mej om och somnade om igen. När jag vaknade igen ringde jag till hans jobb och frågade hur det nya morgonschemat fungerade. Svaret jag fick var: Men va taskig du e, driv inte med mej! Jag förstod först inte vad han menade men medan vi pratade gick jag runt i lägenheten och upptäckte då att hans träningsshorts låg lika prydligt vikta över motionscykeln som kvällen innan. Där ligger dom än. Ja, så det nyårslöftet höll.. inte en dag..

Under en längre tid har det varit bestämt att vi skulle fira in år 2008 tillsammans med Linda, David och Kenzie Ducrest. Då vi har två små 5-månaders bebisar bestämde vi oss för att fira nyårsafton i lugnets och matens tecken. En gedigen trerätters middag stod på menyn och planen var att äta hela dagen.

Dagen innan familjen Ducrest skulle anlända var Lova lite extra gnällig och la av en nätt kaskadspya över hela hallgolvet. Magen var ovanligt aktiv och morgonen efter kräktes hon ner vår säng. Vi tänkte inte mer på det och välkomnade våra gäster med öppen famn.

Första kvällen blir lite lagom lugn och mysig, Kenzie testar Lovas gåstol och allt är frid och fröjd. Dagen efter går vi ut på stan och fikar. När jag står i fikakön upptäcker jag att jag inte alls är sugen på något sött (jag som ALLTID har sockersug). Jag trycker ändå i mej en kaka, bara för att. Jag känner ett illamående komma smygande och på kvällen efter sushimiddagen får jag snällt gå och lägga mej med ett par ica-kassar bredvid sängen. Det tar väl några minuter innan jag är tvungen att tömma någon liter av mitt maginnehåll. Någon timme senare kommer ytterligare någon liter (hur kan detta komma sig när jag bara sippat lite vatten och en tesked fil)? Sen är karusellen igång. 

Nyårsafton står för dörren och Lova är gnälligare än på länge. Kenzie är även hon matt och sjuk. Dagen präglas av ett kaos av skrikande och sömnvägrande bebisar, turer till apotek och illamående föräldrar. Vi försöker så gott det går att sno ihop all mat vi planerat att göra. Framåt kvällen känner Linda att magen inte riktigt är på humör. Hon hinner nätt och jämnt svälja huvudrätten och sen är det igång för henne oxå. 

När klockan är 23.50 sitter jag och Roobin ensamma framför tv:n och funderar på om vi verkligen ska öppna den goda champagnen David haft med sig från Schweiz eller om vi ska öppna den fesljumma, billiga bubbeldrickan vi köpt som backup. Linda och David försöker desperat få Kenzie till sömns och som tur är bestämmer hon sig för att sova några minuter vid tolvslaget. Linda hinner skåla i lite vatten framför tv:n innan hon försvinner in på toaletten.

Nyårsafton 2007: Lova fick en jättefin pyjamas av Kenzie och familjen Ducrest fick kräksjukan av familjen Ericsson-Hälleblad! 

Gott Nytt 2008 :)

Dagens födelsedag: Grattis broder Martin på din trettioförsta födelsedag!